Annika och Michael startade B&B i Italien: ”Vi kan se oss bli gamla här nere”
Annika Johansson, 55, och Michael Tiberg, 55, är tillfälligt hemma i Sverige för att hälsa på familj och vänner. Just nu är det lågsäsong och paret passar på att ta lite semester från den stora villan på italienska sydkusten.
– Det känns fint att komma hem och träffa våra nära och kära igen, det är dem man saknar. Dem och vissa matvaror, annars saknar vi inte Sverige alls. Vi trivs otroligt bra där nere, det är en helt annan tillvaro, säger Annika och slår sig ned vid bordet med en kopp kaffe.
När hon och Michael träffades för elva år sedan såg livet annorlunda ut. Annika arbetade sedan många år med att bygga upp Lisebergs olika butiker. Michael hade arbetat lika länge på en firma som tillverkar plastkomponenter till bilindustrin. Båda var frånskilda, barnen utflugna och trots att de trivdes med sina jobb fanns där en dröm om någonting annat.
Främst var det klimatet som gjorde det svårt för oss i Sverige
– Vi är båda sociala personer som tycker om att göra saker, inte bara sitta bakom ett skrivbord. Men främst var det klimatet som gjorde det svårt för oss i Sverige. Vi bodde i Mölndal utanför Göteborg, det var blåsigt, grått och regnigt hela vintern, säger Michael.
Letade nytt hemland
När 50-årsstrecket närmade sig kändes det som om tiden var inne.
– Vi insåg att ska man satsa så är det nu, när man fortfarande orkar bygga upp någonting lite större, säger Annika.
Paret började att leta efter sitt nya hemland. Det skulle vara varmt men inte ligga för långt bort, vara vackert men inte allt för dyrt. Eftersom Michael alltid hade drömt om en båt så var ett havsnära läge också önskvärt. Italien dök upp som alternativ och under tre längre semesterresor utforskade de landet, från norr till söder.
– Det stod klart att norra Italien var för kallt för oss. Där kunde det komma snö under vintern och det ville vi absolut inte ha. Sedan kom vi till mellersta Italien. Där var det också risk för snö och dessutom väldigt höga huspriser, konstaterar Michael.
Under den tredje resan utforskades Rom och regionerna nedanför – men ingenting kändes 100 procent bra. Under den sista semesterveckan bokade paret boende i Puglia hos en svensk kvinna som drev ett bed and breakfast. De berättade för henne om sina planer.
– Vi var nog lite uppgivna eftersom vi inte hade hittat rätt ännu, men hon tipsade oss om Maratea där hennes syster nyligen hade varit, säger Michael.
Kärlek vid första ögonkastet
Maratea är en liten ort vid havet, omkring 20 mil söder om Neapel, med cirka 4 000 åretruntboende. Annika och Michael hade aldrig hört talas om stället tidigare, men bestämde sig för att ge det en chans och under sina sista semesterdagar for de dit. Det blev kärlek vid första ögonkastet.
När vi såg det glittrande turkosblå vattnet och de dramatiska bergen, så insåg vi att ”här är det”
– När vi kom längs den slingrande kustvägen och såg det glittrande turkosblå vattnet och de dramatiska bergen, då insåg vi båda att ”här är det”. Det kändes helt rätt, säger Annika.
Maratea ligger i regionen Basilicata i södra Italien strax intill bergsmassivet Apenninerna.Hit har den internationella turismen inte riktigt hittat. Däremot är Maratea ett populärt turistmål för italienarna, många som bor i Rom och Neapel har sommarhus på orten och i augusti tiodubblas invånarantalet till omkring 45000 personer.
– Då är det packat med folk i alla affärer, det finns inga lediga parkeringsplatser och det är riktigt kaotiskt faktiskt. Men det är i stort sett bara under augusti, på många andra platser i Italien är det ju så året om, säger Annika.
När paret hade hittat platsen för sina drömmar gällde det att också hitta huset. Under sin nästa semesterperiod bokade de en lägenhet i Marateas hamn för att i fyra veckor bekanta sig med omgivningarna och gå på husvisningar. Så många visningar blev det dock inte. Den här gången gick det betydligt lättare att hitta rätt.
– Det var märkligt egentligen, hur det gick till. Vi hade en karta med alla stränder i området och bestämde oss för att åka till första bästa för att bada. Där på stranden fanns en liten restaurang och vi började prata med kvinnan som jobbade där.
Hus i Maratea
Till deras stora förvåning pratade kvinnan svenska. Det visade sig att hon hade släkt i Kirunatrakten. När Annika och Michael berättade om sina planer blev hon exalterad och pekade på en inplastad annons som hängde på husfasaden precis intill.
– Det var hennes väninna från Storbritannien som ville sälja sitt hus. Det låg i byn Massa utanför Maratea. Jag sa att det såg väldigt stort och dyrt ut på bilden och att det nog inte riktigt passade vår budget, men hon insisterade så vi bestämde oss för att träffa husägaren, berättar Michael.
Husägaren var en 78-årig brittisk änka som tio år tidigare hade byggt huset tillsammans med sin man. Efter att ha använt det som sommarboende i några år bestämde de sig för att starta ett bed and breakfast, men så insjuknade maken i Alzheimers sjukdom och avled tre år senare. Att behålla det stora huset blev både dyrt och svårt och Annika och Michael dök upp i precis rätt tid.
– Det var nog lite ödet. Jag tror att hon kände igen sig i mina drömmar och såg en chans att låta huset få nytt liv, säger Annika.
Veckan därpå var de hemma i Mölndal, i full färd med att förbereda flytt och husförsäljning och ett halvår senare gick flyttlasset.
– Vi gjorde oss av med alla våra saker. Det som fick plats i bilen och i släpkärran tog vi med oss, resten sålde vi, säger Michael.
Liten italiensk by
När ekipaget kom fram till byn möttes de av nyfikna blickar, men byborna vande sig snart vid de energiska svenskarna som med stor iver skapade sitt eget lilla paradis. Huset, som gick under namnet Villa Tranquilla, städades och inreddes. En matsal på nedervåningen blev parets privata bostad och övervåningen anpassades för uthyrning. Att inreda ett hus på 360 kvadrat var en utmaning.
Det var läskigt men också väldigt roligt
– Det var läskigt men också väldigt roligt. Vi var nytända och ville köra i gång så fort som möjligt, säger Annika.
Villa Tranquilla betyder Villa Lugnet. Inledningsvis fanns planer på att byta namn, men snart stod det klart att villan hade fått namnet av en orsak.
– När vi vaknade upp på morgonen och tittade ut såg vi de vackra vyerna, bergstopparna och havet. Det enda som hördes var ett par hundar, några getter och så tuppen. Då insåg vi hur bra det passade. Alla som kommer hit säger samma sak, det här är verkligen villa Lugnet, säger Annika.
Byn är typiskt italiensk, med 350 invånare, de flesta bönder. Annika och Michael älskade den från första stund: den livliga hamnen, den lilla affären med närodlade grödor och delikatesser och så panoramavyn över havet.
– Klara dagar ser man ända till vulkanön Stromboli 20 mil bort och precis bredvid oss ligger en av regionens bästa restauranger. Den är inte superdyr och erbjuder genuin mat från området, alla råvaror är producerade här i byn, säger Annika.
Restaurangägaren Antonio blev en kär vän och snart skulle bekantskapskretsen växa. För trots att få i byn pratar engelska och trots att parets italienska var knagglig gick det förvånansvärt lätt att kommunicera.
– Vi skaffade oss en app som kunde direktöversätta, den har varit oumbärlig. Det var bara att hålla upp telefonen och be folk prata i den så kom meningen ut på rätt språk. Alla blev imponerade och ville ha en likadan, säger Michael.
Pandemin slog hårt
Sommaren 2019 drog verksamheten i gång. I slutet av året blev hemsidan klar och i början av 2020 kunde Michael förverkliga sin dröm och köpa en båt. I den tog han med turisterna på båtturer längsmed kusten. Ryktet om Villa Tranquilla spred sig och bokningarna började att strömma in. Då kom dråpslaget: coronapandemin. Inom loppet av ett par dagar försvann i stort sett alla bokningar och landet sattes i en 70 dagar lång karantän.
–Vi fick vara ute på vår tomt men inte gå utanför grinden.Poliser kontrollerade så att ingen bröt mot reglerna, man kunde åka till mataffären, läkaren eller apoteket, men det var också allt, säger Annika.
När hon och Michael såg tv-inslaget från Neapel, där folk satt och sjöng från balkongerna, kände de sig trots allt lyckligt lottade.
– Vi har en liten skog som tillhör fastigheten och i tre månader ägnade vi oss åt att hugga ved och röja i den. Ved behövdes ju till våra öppna spisar och vi hade inte så mycket annat att göra, säger Michael.
Paret lyckades hålla näsan över ytan under den kritiska tiden. Michael hade möjlighet att hoppa in som konsult på företaget där han tidigare hade varit anställd och det gjorde han, två veckor åt gången. Men att gå hemma utan nära vänner och utan att kunna språket var ingen höjdare, konstaterar Annika.
– Till slut kände jag att jag inte pallade mer, det var så tråkigt och ensamt. På grund av pandemin hade vi ju inte hunnit bygga upp så mycket sociala kontakter vid den tiden.
Michael kom hem och i takt med att restriktionerna släppte hittade turisterna tillbaka till villan. I pandemins efterdyningar har det stått än mer klart att Annika ochMichael har bybornas stöd.
– Kanske är de glada att vi klarade oss ur coronakrisen. De sticker ofta till oss en flaska vin, ägg eller andra typer av presenter när vi går och handlar, det är gulligt, säger Annika.
Lugnare inställning
Under 2022 började hjulen att snurra ordentligt. Från maj till oktober var huset i stort sett fullbokat och tristessen under pandemin byttes ut mot tidiga morgnar med frukostdukning, hektiska rumsstädningar och ett evigt slit för att hålla ordning på den stora lummiga trädgården. Det händer att vissa större grupper erbjuds all inclusive.
Då blir det ännu mer jobb eftersom paret lagar all mat från grunden. Ändå hinner Annika och Michael varje år plocka cirka 150 kilo oliver till den hemmagjorda olivoljan och citroner till husets egentillverkade Limonchello.
Här i Italien har man en lugnare inställning till det mesta
– Visst finns det att göra hela tiden, men konstigt nog känner vi oss inte stressade. Kanske beror det på att vi verkligen vill göra det här och att det är fruktansvärt roligt, men det handlar också om hur man ser på livet. Här i Italien har man en lugnare inställning till det mesta. Hinner man inte i dag så tar man det i morgon, säger Annika.
Michael skrattar och tillägger:
– Ja, i början kunde den inställningen driva en till vansinne, men när man anammade den själv så blev livet faktiskt ganska behagligt.
Krig, energikris och lågkonjunktur till trots lyckas paret också hålla sin framtidsoro i schack. Skulle det krisa har de en plan B.
–Vi har ju faktiskt knappt marknadsfört oss än, vi har i stort sett bara vår hemsida. Skulle det behövas så kan vi alltid gå ut mer på sociala medier och även airbnb, säger Annika.
Även om det än så länge finns få nordbor i området tror hon och Michael att intresset för Basilicataregionen, där Maratea ligger, kommer att öka på sikt.
– Maratea kallas för The pearl of the Tyrrhenian Sea, men eftersom Basilicata är en ganska okänd region för svenskarna får vi många praktiska frågor. Vissa undrar om där finns golfbanor till exempel, det gör det inte, säger Michael.
Däremot finns det många grottor i området, man kan dyka och paddla kajak. Det finns också ett rikt grekiskt arv och många historiska platser.
– Maratea har faktiskt 44 kyrkor! Det är flest antal kyrkor per capita i hela Italien, konstaterar Annika.
Vill inte flytta hem
De svenska turister som väljer Villa Tranquilla är ofta i åldern 50–60 plus, även om poolen i trädgården också tilltalar en del barnfamiljer. Just formen bed and breakfast är lite mer personlig och lockar sociala personer tror paret.
– Det är människor som uppskattar vårt motto: ”kom hem till oss”. De som är lite mer anonyma väljer nog hellre ett vanligt hotell, säger Annika.
Nästa steg för paret är att utöka samarbetet med andra svenskar i södra Italien och anordna paketresor.
– Vi samarbetar redan med vår vän i Puglia, där erbjuder vi tre nätter hos henne och tre nätter hos oss. På samma sätt planerar vi att ordna paketresor från till exempel Abruzzo. En målgrupp är personer som uppskattar friheten i att bila runt, men som sedan tycker att det är väldigt skönt att komma till svenskar som kan tipsa om grejer och hjälpa dem att boka bord på en fin restaurang, säger Annika.
Efter drygt fyra år i Italien har varken hon eller sambon några tankar på att flytta tillbaka till Sverige.
– Vi kan se oss bli gamla här nere, men samtidigt är ju ingenting ristat i sten. Vår inställning har hela tiden varit: ”Vad är det värsta som kan hända? Jo, att vi ångrar oss. Ja, men då flyttar vi väl hem igen”. Då har man ändå provat den där drömmen, säger Annika.
Något av det finaste med parets livsresa är den respons de har fått från sin omgivning. Titt som tätt får de höra att deras livsval har inspirerat andra och fått dem att ta viktiga steg mot förändring. Någon har bytt jobb, en annan har sålt sin villa och köpt en lägenhet.
– De har tänkt att kan de flytta till Italien så kan vi ta det här lilla steget, säger Annika.
Till de som går och funderar på att kasta loss och satsa på sin dröm har paret ett budskap:
– Har du möjlighet så gör det bara, fundera inte så mycket. Du har ofta inte så mycket att förlora, men väldigt mycket att vinna på att följa din dröm, säger Michael.
Fakta. Så tar du dig dit.
Från Rom: Med bil från Rom tar resan cirka fyra timmar. Det går också att åka tåg. Vanligt tåg tar ungefär lika lång tid som bil, men det går också snabbtåg till Maratea som tar cirka 2,5 timmar.
Från Neapel: Med bil från Neapel tar resan cirka 2,5 timmar. Tåg tar ungefär lika lång tid.
Annika och Michael har också Facebookgruppen ”Nu börjar en ny resa” för den som vill ha mer tips och råd inför resan.