Ann-Sofie: Jag gjorde dna-test – fick veta att pappa varit otrogen

Efter reklamen: Christinas dotter Marie mördades – nu kan ny teknik avslöja mördaren

Det har aldrig varit en hemlighet att jag är adopterad. Jag är i dag 70 år och ser visserligen ut som min mamma och syster eftersom vi alla är blonda, men jag har alltid vetat om att min biologiska mamma lämnade mig som liten.

Jag var bara ett par veckor när jag kom till mitt nya hem där det fanns en kvinna och man som försökt få barn i många år och längtade efter mig.

Bara två år senare blev min adoptivmamma dock gravid och min lillasyster föddes. Det förändrade familjedynamiken – jag kände mig ofta utanför, särskilt eftersom min adoptivmamma och lillasyster var så lika och kom så bra överens.

Ändå skulle jag säga att jag fick en bra uppväxt.

Jag och min biologiska mamma fick kontakt när jag var i tonåren. Det var på mitt initiativ och jag kom snabbt att betrakta henne som min enda mamma och jag flyttade också in hos henne.

Min biologiska pappa fanns inte med i bilden, sa hon. Han var död sedan länge och själva anledningen till att jag adopterades bort var att han hade varit gift.

Därför känner jag sorg

relationerKarin: Jag blev mormor – alldeles för tidigt

En stor chocka att få svaret från DNA-testet

Både min biologiska mor och adoptivmor är i dag döda sedan många år tillbaka. Jag har alltid varit nyfiken på att veta mer om mitt ursprung, särskilt på min pappas sida, så när chansen att göra DNA-tester dök upp bestämde jag mig för att köpa hem ett.

Jag topsade munnen och skickade tillbaka det och ett par veckor senare stod det att jag skulle klicka in mig på en länk för att få veta mer om mitt ursprung.

Men vad som stod i kuvertet fick mig så chockad att jag trodde att jag skulle ramla knall fall i en hjärtattack.

Min biologiska pappa var också min adoptivpappa. Det var samma man. Han hade alltså haft en affär med min biologiska mamma, som sedan valde att ge mig till honom.

”Jag vet inte vad som händer härnäst”

relationerRebecka: Jag är svensk judinna – och jag är rädd

Känner sorg över familjehemligheten

Varför de valde att göra på det här sättet kommer jag nog aldrig få veta. Jag har så många frågor i mig, som hur min adoptivmor och biologiska mor kände för varandra, och varför de beslutade att göra så här i stället för att låta mig växa upp hos min biologiska mor.

Det var andra tider då, detta är trots allt 60-talet. I dag har man så klart gjort annorlunda.

Jag kan i alla fall bara känna en stor sorg att de bar på den här hemligheten i alla år. Jag som alltid kände mig utanför, hade sluppit känna så.

Och jag känner en sorg över hur min biologiska mor fick leva sitt liv. Hon levde ensam och fick inga fler barn. Det måste varit oerhört tufft att lämna bort sitt lilla barn, jag som själv har två barn kan inte ens föreställa mig sorgen.

På ett sätt var jag glad att jag fått veta sanningen, men på ett annat sätt känner jag sorg över hur gamla traditioner och starka normer hindrade mina föräldrar från att berätta sanningen - alla hade mått bättre av det.