Lästips:RelationsproblemVänner för livetVår familjSkilsmässaFöräldraskap

Anne Louise födde sin väninnas barn: "Jag kände direkt att det inte var mitt eget"

08 apr, 2022 
Stinne Kaasgaard
Anne Louise
Anne Louise Madsen valde att bära sin väninnas barn, eftersom det kändes rätt.
Anne Louise Madsen valde att bära sin väninnas barn, eftersom det kändes rätt. Hon hade inga problem med att ge bort barnet, men hon hade inte tänkt på att hon skulle få kämpa både med lagen och med andras reaktioner och fördomar.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

De flesta som blir gravida och väljer att behålla barnet, gör det för att de önskar sig ett barn. Men det finns också de som väljer att bära ett barn som inte är deras eget.

Ett barn som i många fall har blivit till av en annan kvinnas ägg och sperma från en man som inte är deras egen. Surrogatmammorna.

Se också: Här är kändisarna som skaffat barn på egen handBrand logo
Se också: Här är kändisarna som skaffat barn på egen hand

Debatten om surrogatmammorna dyker upp då och då, eftersom det inte är lagligt att utföra behandlingen i Sverige, och eftersom man idag inte kan bli juridisk förälder till det barn som en surrogatmamma har burit, från födseln.

Det är dock inte olagligt att utföra behandlingen i utlandet. Det gör bland annat ofrivilligt barnlösa heterosexuella par, men också par bestående av två män.

Annons

Ofta är argumentet mot att öppna upp för denna möjlighet riktat till kvinnan som ska bära barnet, och ge bort det vid födseln. Men vad tänker surrogatmödrarna egentligen själva?

Surrogati - Vad säger reglerna?

I Sverige är surrogati inte tillåtet.

Surrogati är lagligt i Danmark, också i de fall där surrogatmodern blir ekonomiskt kompenserad.

Surrogati är även lagligt i länder som USA, Ukraina, Colombia och Polen, medan bland annat Frankrike, Tyskland och Italien har förbud mot alla former av surrogati.

I länder som Irland, Storbritannien och Belgien, är det tillåtet att genomföra behandlingen i utlandet, så länge det inte finns någon ekonomisk kompensation utöver de utgifter som själva processen kräver.

Gravid i Grekland

En av de kvinnor som har valt att bära ett barn som hon skulle lämna bort vid födseln, är danska Anne Louise Madsen. Hon hade vetat i många år att hennes väninna inte kunde få barn själv.

De har känt varandra sedan de var 15 år, och är nära väninnor. De är båda två 35 år idag. Barnlösheten var ett ämne de ofta pratade om och de pratade även ofta om hur man kunde lösa det.

Adoption var också en del av samtalen, men de etiska aspekterna och den komplicerade processen gjorde att Anne Louises väninna inte valde den vägen.

Annons

Anne Louise blev gradvis mer och mer involverad i processen, och i maj 2017 tog hon det avgörande beslutet. Hon ringde till sin väninna och berättade att hon gärna ville bära hennes barn.

Det var inget svårt beslut för Anne Louise.

– Jag märkte att det väckte något i mig. Det var bara det jag skulle göra vid den tidpunkten i mitt liv. Jag gjorde det eftersom det kändes som det enda rätta.

För väninnan Lykke, var det avgörande att det var just väninnan som skulle vara surrogatmamma. Det var aldrig tal om att involvera en surrogatmor som hon inte kände.

Vid den tidpunkten hade Anne Louise redan två barn själv, och även om hon var säker på sitt beslut, var det några saker som skulle vara på plats innan hon kunde genomföra det.

Bland annat skulle det vara en terapeut involverad i förloppet, som skulle följa både henne och de kommande föräldrarna genom förloppet.

– Det skulle vara en terapeut, som vi alla hade obegränsad tillgång till, och som kunde hålla i de känslomässiga tyglarna. Dels mina egna, men också min väninnas som skulle igenom en process med att låta någon annan föda hennes barn.

Annons

– Jag ville ju inte att det plötsligt skulle komma emellan oss. Det skulle finnas någon annan som kunde stötta om det skulle uppstå något.

Efter en tids research föll valet på en klinik i Grekland. Här var det ett krav att Anne Louise själv hade varit gravid och fött barn tidigare. Tanken på att lämna bort barnet efter födseln kändes inte skrämmande för Anne Louise.

– Det var min väninnas ägg och därför kändes det helt naturligt att barnet var hennes. Jag hade aldrig sagt ja om jag skulle använt mina egna ägg. Då hade den nämligen känts som att ge bort mitt eget barn.

I december 2017 kontaktade Anne Louise och hennes väninna kliniken i Grekland. Därefter följde knappt ett år med diverse prover, gentester, godkännande av surrogatmödraskap av de grekiska myndigheterna, hormonbehandling och utplockning av äggen.

Först i december 2018 sattes väninnans befruktade ägg in i Anne Louises livmoder.

Anne Louise blev gravid på första försöket och hon märkte direkt att det kändes annorlunda än det hade gjort de två andra gånger då hon varit gravid.

Annons

– Jag hade inte alls den där speciella förbindelsen med barnet som jag hade när jag varit gravid med mina egna barn. Jag kände direkt att det inte var mitt barn. Det var två helt olika saker.

"Kom och ta det här barnet"

Anne Louise tror att det var förberedelserna som gjorde att processen gick så smidigt mellan henne, hennes väninna och hennes man.

– Jag var verkligen mentalt förberedd. Vi hade gjort en klar plan för allt ifrån födseln till amning och överlämning av barnet. Bland annat hade väninnan tagit en kombination av mediciner och hormoner, som rekommenderas vid så kallad "introducerad amning", och som kan användas till att amma barn man inte själv har fött.

Lykke
Lykke och hennes Dotter Aiya har än idag ett mycket nära förhållande till väninnan Anne Louise.

Hon kunde då få igång en mjölkproduktion innan födseln, så att hon kunde pumpa ut mjölk.

Aiya som väninnans barn heter, föddes den 18 september 2019 hemma hos Anne Louise. Hennes tidigare två födslar hade gått väldigt snabbt och därför hade de tillsammans bestämt att det nog skulle bli bäst att föda hemma.

Annons

Väninnan och hennes man hade hyrt ett hus i närheten av Anne Louises, så att de skulle kunna komma och medverka vid födseln, när värkarna slog till.

När förlossningen närmade sig, kunde Anne Louise plötsligt känna en känsla hon inte tidigare hade känt.

– När jag kom fram till krystfasen, och det verkligen var smärtsamt och våldsamt, hade jag inte alls samma lust att genomföra det, när det inte var mitt eget barn.

– Så jag fick verkligen kämpa för att ta mig igenom krystfasen och jag fick lyfta mig själv i nackskinnet för att bara få det överstökat. Till skillnad från när jag födde mina egna barn och då tog mig snabbt igenom fasen eftersom jag var så otroligt ivrig att få möta dem.

Anne Louise ändrade ställning kort innan barnet kom ut, och det slutade därför med att hon själv, tillsammans med barnmorskan, tog emot barnet när det kom ut.

– När jag hade pressat ut barnet, sade jag något i stil med "Någon ska komma och ta det här barnet". Jag var så utmattad och behövde bara vila.

Annons

Därför blev barnet direkt lagt på väninnans mage och kunde börja ammas direkt. Samma natt tog föräldrarna med sig barnet hem till huset de hade hyrt.

Anne Louises bröst kändes som om de skulle sprängas, och därför var det naturligt att hon inte kunde träffa barnet direkt.

– Jag tänkte att det inte var en bra idé att jag var nära barnet under den första tiden, eftersom det skulle kunna försvåra min väninnas amningsprocess. Utöver det så hade vi också behov av en paus eftersom det hade varit en så intensiv period.

Den lilla flickan som fick namnet Aiya, är idag två år och Anne Louise har fortfarande ett väldigt nära förhållande till sin väninna Lykke. När hennes egna döttrar, som idag är nio och elva år, fyller år, är Aiya och hennes familj också med.

– Aiya är något speciellt för mig och mina barn. Vi brukar prata om mina barn som de systrar Aiya aldrig kommer att få.

Stora känslor på spel

Även om processen har varit övervägande positiv, har det absolut inte varit någon dans på rosor, understryker Anne Louise.

Annons

– En stor del av min närmaste familj pratar inte om det över huvudtaget. Mina två syskon har aldrig nämnt det med ett endaste ord. Varken när jag var gravid eller efteråt.

– Det är en rätt kärv stämning, och jag vet egentligen inte varför. Det är nog bara danskt. Vi säger hellre för lite än för mycket.

Detsamma gäller många av de närmsta vännerna.

– Det var ganska ensamt tiden efter födseln. Det var få som pratade med mig om ämnet, såvitt jag inte själv tog upp det, vilket jag sällan hade ork till att göra.

Det kändes lite som när någon plötsligt dör, och jag upplevde mycket ångest i den perioden.

Anne Louise upplever däremot att det är lättare att prata om upplevelsen med nya människor. Exempelvis i mammagruppen hon gick med i efter att hon blivit mamma igen för tredje gången för fyra månader sedan.

– De frågar väldigt öppet kring det, och det tycker jag känns bra. Jag kommer själv sätta gränsen om det skulle kännas för privat.

Bland de reaktioner hon oftast möter, kommer frågan om hur hon kunde lämna ifrån sig det nyfödda barnet.

Annons

Men enligt Anne Louise handlar det mesta om ordentlig förberedelse, om att ha tänkt igenom alla scenarion som kan uppstå, innan man går igång.

– Utöver det, så är det viktigt att du gör det av rätt orsaker. Ibland hör man om tillfällen där det verkar som att parterna inte har tänkt igenom det hela tillräckligt mycket. Eller där surrogatmamman ser sig själv som en form av helgon eller en speciellt god människa.

Anne Louise tycker att man bör tänka över det väldigt noga innan man ingår ett surrogatavtal med någon från sin egen familj.

– Jag tycker aldrig att man ska erbjuda sig att vara surrogatmamma åt någon, om man inte är beredd att bryta med dem för evigt om något skulle gå helt snett. Det är stora känslor som står på spel, och man kan riskera att man inte hittar tillbaka till varandra igen.

Anne Louise är för övrigt skild från sina äldsta döttrars far, men hon hade en pojkvän när hon började processen med att bli surrogatmamma. Han kunde inte acceptera hennes beslut och de gick skilda vägar.

Annons

Senare i förloppet mötte hon dock en ny man, även om hon egentligen inte letade efter något seriöst, då surrogatmödraskapet var hennes prioritet nummer ett. De är fortfarande tillsammans och han är far till hennes tredje barn Eske, på fyra månader.

Använd erfarenheter från utlandet

När samhällsdebatten då och då handlar om surrogatmödraskap kan Anne Louise inte hjälpa att hon känner sig provocerad av argumenten emot att erbjuda samma behandling i hennes hemland Danmark, som hon fick i Grekland.

– Jag blir väldigt provocerad när det etiska rådet talar om att det är för att skydda surrogatmamman och barnet. Jag kände mig absolut inte beskyddad genom att jag blev pressad till utlandet för att kunna genomföra det.

För även om Anne Louise och hennes väninna lyckades med projektet, var det långt ifrån enbart en positiv upplevelse. Bland annat var de tvugna att betala kontant utan att någonsin få se ett kvitto.

Anne Louise skulle egentligen också ha fortsatt att ta några speciella hormoner, när hon fick det positiva graviditetsprovet, men pillren tog slut flera månader innan de egentligen skulle ha gjort det.

Annons

– Det var inga piller man kunde gå in och köpa på Apoteket hemma, men när vi kontaktade kliniken om det så sade de bara att "Jaha, det var ju synd, men då kommer du nog att abortera". Det var väldigt cyniskt sagt.

Och så saknade Anne Louise speciellt att få stöd när hon hade fött. Eftersom surrogatbehandling är olagligt att utföra i Danmark, finns det heller inga rättigheter när det kommer till mammaledighet.

–Jag var ju tvungen att vara mammaledig precis innan födseln och i några månader efter det, men man kan inte kräva att få det från sin arbetsplats som surrogatmamma. Så man får bara klara sig utan inkomst under de månaderna.

Hon tycker att man i högre grad borde se på erfarenheter från länder som Island och USA, där surrogatbehandling är laglig och hon ser det inte som ett problem att det finns ekonomiska relationer mellan parterna.

– Att ha ett tydligt avtal kan göra att man undviker några av de missförstånd och frustrerande situationer som kan uppstå.

Anne Louise
Anne Louise har officiellt slutat att vara mamma till Aiya. Det har gått två och ett halvt år sedan födseln.

I USA genomgår den som vill bli surrogatmamma tämligen omfattande undersökningar av bland annat psykologer, som undersöker anledningarna bakom och ser till att det inte är något en kvinna gör av endast ekonomiska orsaker.

Annons

När hon ser tillbaka på förloppet idag, ångrar hon inte att hon hjälpte sin väninna, men säger ändå att hon nog inte skulle ha sagt ja idag om hon hade vetat hur förloppet skulle utveckla sig.

Hon har heller inga planer på att göra det igen.

– Jag har uppnått det jag ville, och det kändes bra. Men det är inte mitt mål att föda en massa barn åt andra. Det var just det projektet som var viktigt för mig.

Det är i övrigt just denna vår, två och ett halvt år efter Aiyas födelse, som adoption officiellt kan genomföras, så att Anne Louise slutar att vara mamma till Aiya och Lykke kan bli mamma till sitt eget barn.

Översättning och svensk bearbetning: Louise Werner

Annons