Anne-Marie: Jag slapp tillbringa sommarlovet med mina föräldrar – det bästa som kunde hända

Maria drack en bag-in-box om dagen: "Alkoholen var min bästa vän."

Jag minns än i dag känslan när mamma kom och berättade att jag skulle få följa med min farbror på semester över sommaren. Vi skulle bo i hans lilla stuga i Norrland där vi kunde bada, fiska och bara ha det lugnt och skönt.

Jag minns känslan av befrielse. Jag skulle slippa bo hos mamma och pappa i vår trånga lägenhet mitt i stan och framför allt skulle jag slippa deras ständiga bråk.

Som jag minns det handlade bråken om pengar. Båda hade tillfälliga jobb och ständiga bekymmer om ekonomin. Inte blev det bättre av att båda var begivna på alkohol. Jag tror kanske inte att de var alkoholister redan då, men nog drack de en hel del åtminstone när det kom kompisar med välfyllda klirrande kassar. Då blev det fest med besked. Det var ingen miljö för ett barn. Jag avskydde det.

Vi i familjen kunde aldrig göra något roligt. Eftersom det alltid fattades pengar blev mina föräldrar handlingsförlamade också. De gav upp att försöka göra något med mig. Man kan ju faktiskt ta en cykeltur eller promenad i parker och liknande, och man kan ta sig till en sjö och bada för en billig slant. Men de hade gett upp och var offer för ständig penningbrist som dock inte innefattade sprit.

Klarade inte av att ha barn

De bråkade och var osams väldigt ofta. Många hårda ord yttrades och även knuffar, men ingen misshandel. Jag minns att jag försökte medla mellan dem.

Ibland kunde det lyckas. De insåg nog att jag mådde dåligt av deras beteende och lugnade ner sig. Båda försökte nog så gott de kunde, jag vet att båda två ville mig väl och tyckte om mig, men de klarade inte av att ha barn.

Så för mig var det himmel­riket att få åka bort på sommarlovet med min farbror som jag tyckte väldigt mycket om. Han skulle stå för alla kostnader, vilket naturligtvis lät underbart i mina föräldrars öron. En mun mindre att mätta och slippa höra klagomål ifrån.

Nåja, jag klagade inte så mycket, jag anpassade mig, men visst hördes det väl ett uttråkat stön ibland. Det var ju inte så kul att vara hemma och mest inne hela sommarlovet.

Vi bodde förstås i ett trist område, i en förort utanför stan. Inte så mycket kul att göra där för ett ensamt barn. Ganska trist utemiljö som inte blev bättre av all förstörelse, med trasiga gungor och nertrampade rabatter. Som jag minns det så var mamma och pappa aldrig ute med mig. Jag fick klara mig själv.

Allt var nytt för mig

Glad i hågen åkte jag iväg med min farbror i hans bil. Bara det var kul för mig – vi hade ingen bil och mamma hade heller inget körkort. Jag tror inte att pappa heller hade det. Troligtvis hade han blivit av med det. Men det hade ju ingen betydelse när vi i alla fall inte hade någon bil.

Sommarstugan låg alldeles vid en sjö, så fint. Vädret var ovanligt vackert den sommaren, vad jag minns. Vi badade väldigt mycket, fiskade och tog långa skogspromenader. Allt var nytt för mig. Jag hade knappt varit i en skog förut.

Min farbror var så snäll och visade mig så mycket av sin värld. Jag fick lära mig om olika träd och blommor och om alla djur vi såg. Vi såg faktiskt en björn, men det var på långt håll.

Var tacksam för allt

Min farbror hade varit i sommarstugan varje sommar sedan han var liten. Som barn hade min pappa också varit där, men när farfar och farmor sålt stugan till min farbror hade pappa inte varit dit. Han kanske också hade velat köpa stugan, men inte haft pengar.

När det var sämre väder någon dag spelade vi spel och läste böcker. Vi åkte också in till det lilla samhället ibland och handlade. Jag fick välja vad vi skulle äta, gissa om det ofta blev hamburgare och grillkorv … Det passade säkert farbror bra också. Det är ju lätt att laga och dessutom gott, men inte så nyttigt.

Allt var helt underbart och anpassat för en 12-åring. Jag trivdes och var tacksam för allt han gav mig.

Så en dag kom min farbror och väckte mig ganska tidigt på morgonen. ”Upp och hoppa, jag har en väldigt rolig överraskning åt dig!” Han vägrade berätta vad det var.

Efter en snabb frukost satte vi oss i bilen och åkte iväg. Spännande, vad hade han hittat på?

En riktigt bra överraskning

Det visade sig verkligen vara en riktig rolig överraskning: Min kusin Mona kom med bussen från stan. Hon är ett år yngre än mig. Vi hade inte haft så mycket kontakt eftersom vi bor många mil ifrån varann och våra föräldrar inte umgås. Men det lilla jag kände av henne var bara positivt.

Jag blev så glad. Farbror var visserligen både snäll och villig att göra kul saker med mig, men det var så klart ännu roligare att få en jämnårig kompis. Jag tror att farbror också kände att han kunde koppla av och inte alltid känna att han måste underhålla mig, även om han hade barnasinnet kvar.

Det blev den bästa sommaren i mitt liv. Mona och jag hade så roligt. Vi fiskade och farbror tog reda på fångsten. I slutet av sommaren plockade vi bär och svamp. Vi var alltid fulla av upptåg och ibland litet bus också.

Efter den sommaren har vi fortsatt att hålla kontakten, Mona och jag. Vi är bästa vänner och har så många och fina minnen tillsammans.