Annelie och Martina började spela hockey vid 40: ”Laget går före jaget”
Det slår vännerna Annelie Haglund och Martina Carlsson fast.
De spelar i hockeylaget Boo Hockey Ladies där det viktigaste inte är att vinna – utan att ha roligt.
De har känt varandra i 30 år, Annelie Haglund, 40, och jämnåriga Martina Carlsson. De har delat livets glädjeämnen och sorger – och nu det nya intresset ishockey.
Båda spelar i damrekreationslaget Boo Hockey Ladies, i Nacka strax utanför Stockholm. Annelie började först av dem, för tre år sedan.
– Det var min dotter som började spela, och så fick jag en fråga från en annan mamma som spelade i ett damlag om jag ville komma och prova. Jag har älskat det sedan första träningspasset! säger hon och fortsätter:
– Jag trodde nog inte att jag skulle tycka att det var så kul för jag har aldrig spelat lagsport innan. Men det visade sig vara ett fantastiskt gäng och en jättesvår sport.
I samma veva väcktes en tanke hos Martina att också spela hockey, det verkade ju så roligt. Men som för så många andra gick livet i ett och det fanns helt enkelt inte tid – tills för några månader sedan.
– Jag tror att tanken väcktes lite efter covid, att jag kände att jag måste göra någonting för mig själv. Ska jag gå någon drejkurs eller börja göra någonting annat kreativt där jag får använda mina händer? Men det är inte riktigt jag, säger hon och förklarar kärleken till den nya sporten:
– Det här har istället blivit min grej. Jag får fortfarande vara fysisk och kreativ på ett sätt, men jag gör det på ett annat sätt. Det här är min avkoppling.
Till skillnad från Annelie har hon i princip vuxit upp med ishockey eftersom hennes lillebror spelat och hon har konsumerat en hel del hockey på tv. Dessutom har hon sysslat med flera andra lagsporter, så steget var inte långt.
– När en öppning kom i början av den här säsongen om att provspela, tog jag chansen och testade en gång. Sen dess är jag också hooked, konstaterar hon och Annelie fyller i:
– Och har varit på alla träningar sedan dess!
– Haha, ja så flitig!
Spelar för nöjes skull
I dag finns det 26 damrekreationslag i seriespel i Stockholm, i tre divisioner. Boo Hockey Ladies har precis avancerat upp till division två.
Rekreationshockey är en form av ishockey som spelas för nöjes skull snarare än på en tävlingsinriktad nivå. Det vill säga hockey för kvinnor och män som vill spela för att det är kul. Det finns ingen övre åldersgräns, men den nedre åldersgränsen är 25 år, även om man kan söka dispens för de som är yngre än så.
Hur duktiga var ni på att åka skridskor innan ni började?
– Martina var ganska duktig, jag var inte särskilt duktig. Jag kunde till exempel inte göra hockeystopp och kunde knappt åka baklänges. Men jag är envis, så det var bara att gå ner på allmänhetens åkning och träna, träna, träna, säger Annelie.
Det här är Annelie
Namn: Annelie Haglund.
Ålder: 40 år.
Familj: Dottern Alva, 11, sonen David, 9, och pojkvännen Ted, 39.
Gör: CFO på en bolagsgrupp samt lagledare och lagkapten för Boo Hockey Ladies.
Martina å sin sida visste att hon kunde åka skridskor, men kände sig något ringrostig:
– Det var en chansning. Jag hade inte stått på skridskor sedan gymnasiet. Det var bara att kliva ut på isen och hoppas på det bästa, men det är lite som att cykla eller att åka skidor, det sitter i muskelminnet.
Det här är Martina
Namn: Martina Carlsson.
Ålder: 40 år.
Familj: Sambon Thomas, 51, och bonusdottern Lova, 13.
Gör: Projektledare på en reklam- och designbyrå. Spelar i Boo Hockey Ladies.
De ordentliga hockeyskydden gör också att det inte gör lika ont att ramla på armbågar eller knän, även om det kan kännas en del om man drattar på den oskyddade svanskotan. Annelie hade däremot ordentlig otur då hon förra våren ramlade och slog axeln ur led. Som tur var hände det i slutet på säsongen, men rehabiliteringen har varit lång.
– Det är ju en fysiskt tuff sport. Det är klart att det finns risk att skada sig, men på den här nivån händer det inte särskilt ofta, säger hon.
För Martina, med gamla skador i bagaget, har träningen varit överraskande positiv.
– Jag har opererat ett gammalt diskbråck och trodde att jag skulle få sota ganska mycket för det, i och med den lite lätt framåtlutade hållningen på isen. Jag har även en gammal knäskada som jag också har opererat flera gånger. Det är klart att det kan göra ont i kroppen ibland, men det är ändå relativt skonsamt på den nivån som vi spelar.
Båda känner att de blivit starkare sedan de började med hockey.
– Eftersom man hela tiden balanserar på två skär och måste hålla sig upprätt så får man en otrolig bålstyrka. Man blir smidig och snabb, förklarar Annelie.
Boo Hockey är en växande klubb
Dam- och flickhockey är en växande sport. På tre år har antalet spelare ökat från 7 000 till 10 000 enligt Svenska ishockeyförbundet. Annelies och Martinas klubb Boo Hockey är en av de snabbast växande klubbarna.
Vad är det bästa med att spela hockey?
– Det är att ha det här sammanhanget med de här fantastiska människorna och att vi gör någonting som är jävligt svårt. Ishockey är nog världens svåraste sport. Du ska åka skridskor, hålla reda på en puck, akta dig för motståndare och göra mål. Att lära sig någonting nytt i vuxen ålder är ju också väldigt coolt, särskilt eftersom de flesta av oss är mer eller mindre nybörjare när vi börjar i laget, säger Annelie och Martina håller med:
– Vi är många kvinnor som drar åt samma håll, vi vill samma sak. Det finns en härlig gemenskap i det.
Man får energi av varandra?
– Absolut, fortsätter Martina. Du kan ibland komma till en träning och känna dig trött eller nedstämd för något som hänt i livet, men när man väl står där på isen så släpper man det och går all in i det som händer där och då.
Annelie vill också slå ett slag för den fantastiska gemenskapen i omklädningsrummet, där laget går före jaget.
– När man kliver in genom dörren så är det tio glada ansikten som tittar upp på en, det är fantastiskt. Sen sätter man sig ner och pratar och byter om tillsammans. Att man har de här ombytesmomenten tillsammans gör att man får en fin sammanhållning väldigt fort.
Er relation då, hur har den förändrats med hockeyn?
– Vi hörs och ses mer regelbundet, säger Annelie och fortsätter:
– Vi åker tillsammans i bil långa sträckor till matcher, i Nynäshamn, Arlanda, Sollentuna och Ekerö. Då hinner man prata mycket med varandra.
Jag har älskat det sedan första träningspasset
Martina fyller i:
– Man hinner med de där vänskapliga terapisamtalen till och från match eller träning, vilket är fint. För annars är det ofta ett högt tempo i vardagen och det är lätt att de där samtalen inte blir av annars.
Drabbats av många förluster
Klockan närmar sig 20 och om drygt en timme ska Boo Hockey Ladies möta Vallentunas damrekreationslag på hemmaplan. Just i dag snörar Annelie inte på sig skridskorna eftersom hon känner sig lite krasslig, men Martina går för att värma upp på Björknäs IP tillsammans med resten av laget.
Under kvällens supermåne joggar och spurtar de runt idrottsplatsen, gör squats och andra styrke- och stretchövningar.
I omklädningsrummet lite senare är stämningen lättsam, även om det hänger en viss spänning i luften. Deras tränare kommer in och pratar strategier innan laget möts i en ring och peppar upp varandra.
Det behövs. Seriestarten har inte varit toppen. Boo Hockey Ladies har förlorat de tre första matcherna. Anledningen tror Annelie och Martina är att de byggt ett nytt lag. Det var flera spelare som inte ville spela i den svårare division två utan valde att stanna kvar i division tre och starta ett nytt lag.
På läktaren står några enstaka personer och hejar.
– För mig är det inte publiken som är det viktiga. Man går in väldigt mycket i sig själv. Det som händer runtomkring försvinner lite. För mig är det viktigaste att gå ut och bara vara här och nu med mina lagkamrater. Det är härligt, säger Martina och fortsätter:
– Jag kan erkänna att jag är världens vinnarskalle. När jag går ut där är det inte liv och död, men snudd på. Jag vill verkligen prestera och göra bra ifrån mig. Det enda som existerar där och då är just den här hockeymatchen. För mig spelar det nog inte så stor roll att det inte står någon och tittar på, man vet att lagkompisarna sitter på bänken och det räcker gott som motivation för mig.
Mina skridskor fick jag av en person på Blocket
Annelie nickar.
– Jag håller med. Jag tror ingen av oss spelar hockey för någon annan, utan det är bara för vår egen skull.
– Jag har aldrig varit med om en sport där jag tar ut mig så mycket varje gång. Jag kan säkert räkna gångerna jag inte har gått från hallen med blodsmak i munnen. För man märker inte ens att man tar i för att det är så kul. Och man är helt dyngsvettig. Det är en superhärlig känsla, fortsätter hon.
Behöver inte bli dyrt
Vallentuna vinner med 3–0, vilket så klart är tråkigt, men inte hela världen. Efteråt är stämningen ändå god berättar Annelie.
– Alla är adrenalinhöga, vi skrattar och har roligt tillsammans.
Hon rekommenderar alla kvinnor att spela hockey.
– När vi var små fanns inte den möjligheten, men nu finns den och det är toppen! Det finns damrekreationslag överallt, prova! Man är alltid välkommen.
Enligt Martina ska man inte vara rädd för att hockey är en dyr materialsport.
Är du Boo Hockey Ladies nya målvakt?
Vill du testa på ishockey? Boo Hockey Ladies söker just nu en målvakt. Du behöver inte ha någon ishockeyerfarenhet sedan innan, men det är bra om du kan åka skridskor.
Boo Hockey Ladies tar också emot nybörjare.
– Man får inte spela seriematcher som total nybörjare om man inte kan åka skridskor, men när man kommit upp i rätt nivå och själv känner sig redo så får man spela seriematcher med oss, säger Annelie Haglund som är en av två lagledare och lagkapten.
Laget tränar två gånger i veckan och spelar ungefär en match i veckan.
Mejla [email protected] för mer information.
– Mina skridskor som jag kör på nu är ett par skridskor som jag fick av en person på Blocket, och de funkar alldeles utmärkt för mig fortfarande, säger hon och Annelie tar vid:
– Vi har en tjej som håller på och provspelar med laget just nu. Vi lånar ihop utrustning till henne varje gång, det löser sig alltid. Och sen kan man låna gratis idrottsutrustning på Fritidsbanken.