Bodil: Jag blev lämnad för en annan kvinna – hon stal även min väninna

Efter reklamen: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut

Min bordsherre var engagerad i en mindre spännande saga om vinterdäck. Jag lyssnade med ett halvt öra. Misstänksamt fokuserade jag på ett samtal vid slutet av det festligt dukade bordet.

– Pajen sprack helt! Vad sa du att det smakade, Susanne? Bränt gummi!?

Alla i närheten av Henriette, som högljutt berättade om en misslyckad fransk paj, skrattade artigt. Förutom min vän, Susanne. Hon gav mig en bedrövad blick. Jag hade ingen aning om att de två kände varandra.

Var det något Susanne inte hade berättat för mig?Henriette var Toms nya fru. Innan hon kom in i bilden var han gift med mig i nästan 40 år. De hade en affär i ett år. Som de hade lurat mig!

Köpte ett radhus

Jag har aldrig känt mig så dum. Bara en vecka efter att Tom hade flyttat in hos henne kom hon förbi för att dra ett streck över allt.

– För barnens skull, sa hon.

Jag gjorde klart för henne att hon inte skulle tro sig veta vad som var bäst för mina vuxna söner, för då hade hon inte involverat sig med deras gifta pappa. Min ton var hårdare än vanligt och hon gick snart igen.

Jag försökte hålla de sorgliga tankarna borta. Susanne sa ofta att jag borde ta bättre hand om mig själv. Hon föreslog också flera gånger att vi skulle åka på semester. Jag sa nej så många gånger att hon till slut lämnade mig ifred.

Men hon fortsatte att ringa för att småprata två gånger i veckan. Att få huset sålt hade dragit ut på tiden. När det äntligen kom en köpare skrev jag på med blandade känslor.

Jag hade förlorat mitt äktenskap och nu även mitt hem. Men det var det som behövdes för att jag skulle kunna se framåt. Det kändes som att fälla en tung vinterpäls.

Pengarna från husförsäljningen la jag på ett litet radhus och kastade mig ivrigt över renoveringar, möblering och trädgårdsarbete. Tom hade alltid insisterat på att fixa allt själv. Nu fick jag äntligen ta reda på vad jag var bra på och tyckte om.

Jag saknade de som funnits runt mig och Tom sedan tidig ungdom. Toms syskon, min barndomsvän och våra familjer hade umgåtts tätt i flera decennier.

Gick så långt att hon anmälde

relationerAnki: Mina kollegor spred lögner om mig

Hon lämnade festen

Jag hade inte hört från någon annan än Susanne sedan skilsmässan – det är väl så det måste vara i och med att de var Toms släktingar. Sågs de fortfarande som förut, fast med Henriette som värdinna?

När inbjudan till min svågers och svägerskas 40-åriga bröllopsdag kom vällde både minnen och irritation upp. Skulle jag gå eller inte? Var jag välkommen? Då skickade Henriette ett sms till mig och sa att hon hoppades att jag skulle komma. Om jag ville så kunde hon ”bli sjuk” den dagen, skrev hon.

Jag måste säga att jag beundrade Henriette för att hon sträckte ut handen efter det kalla avvisande jag gett henne. Jag hade svarat att det fanns tillräckligt med plats runt bordet för oss båda.

Men nu satt hon där och underhöll alla med sin och Susannes pajanekdot. Hade Henriette lockat mig till festen för att visa mig att hon stulit ännu en person från mig? Senare på kvällen stannade Susanne mig framför toaletterna.

– Jag borde ha berättat det tidigare, Bodil, sa hon.

– Den här festen är svår för mig att delta i som det är. Jag mäktar inte med fler problem i kväll, sa jag och låste badrumsdörren bakom mig.

Hon lämnade festen medan jag var där inne, och det dröjde inte länge innan jag också åkte hem. Jag fick bara några timmars sömn innan Susanne ringde.

– Jag är på väg till dig.

Jag har med mig kanelbullar så du får gärna sätta på kaffe, sa hon och la på.

Det fanns inte så mycket mer att göra än att gå ner och dra igång kaffebryggaren. När Susanne kom hann hon knappt få av sig jackan innan hon började:

– Jag har nästan inte sovit i natt.Jag fnös medan jag slamrade med koppar och frågade syrligt om hon verkligen borde köra bil om hon kom från en sen fest? Hon fixerade mig med blicken.

– Du vet mycket väl att jag gick tidigt. Du har blivit hård och spydig efter skilsmässan. Det klär dig inte, sa hon medan hon dukade fram assietter. Och det säger jag till dig som din äldsta vän som vill dig det bästa, men också för att jag ska berätta något som jag hoppas att du förlåter mig för.Hon satte sig ned.

– Jag har verkligen tabbat mig här, så du har all rätt att vara arg. Men jag hoppas att du vill lyssna på min förklaring.Tyst satte jag mig ner och lät henne berätta. Några månader tidigare hade hon träffat Tom och Henriette av en slump på en julmarknad.

”Så viktigt med ett bra bemötande inom vården”

relationerAstrid: Jag kommer aldrig glömma läkarens ord

Samtalade på julmarknaden

Som min vän tänkte hon bara hälsa på honom hövligt, men hon hade inte kunnat dölja hur uppriktigt glad hon var över att se honom igen.

– Bodil, jag har träffat honom varje vecka sedan vi var tonåringar. När han lämnade dig klipptes bandet plötsligt av. Och så stod han bara där. Stora, dumma Tom, sa hon med ett leende.

Tom hade varit ett stort stöd för Susanne när hennes föräldrar dog kort efter varandra när vi var yngre. Hon hade ingen nära relation med sin storebror, och medan jag fanns där för henne så såg Tom till att underhålla hennes barn, som hon nu var ensam med. Och det glömde hon aldrig.

Där på julmarknaden var samtalet som mellan gamla vänner, och Susanne kunde irriterat konstatera att Henriette var både rolig och trevlig – och artig nog att inte blanda sig i samtalet för mycket.

På vägen hem hade Susanne kommit att tänka på en gammal byrå hon hade på vinden. Den var Toms, och hon ville lämna tillbaka den, men hennes bil var för liten.Hon undrade om Tom fortfarande hade sin skåpbil? Det hade han, och kunde hjälpa om det kunde dröja några dagar.

– Jag ville berätta att jag skulle träffa dem, men den söndagen svarade du inte i telefon, och när det blev torsdag var du på extra dåligt humör, och sedan sköt jag upp det. Och så fortsatte det.

På dagen blev Tom sjuk, så Henriette kom ensam för att hämta byrån. Hon la märke till Susannes Harry Potter-böcker i bokhyllan, och Susanne anförtrodde henne att det inte var hennes barns eller barnbarns böcker, utan hennes egna. Hon var ett superfan, i hemlighet!

Henriette hade tittat på henne och brustit ut i skratt och berättat att hon hade trott att hon var den enda gråhåriga Harry Potter-nörden i världen. De var alltså två – minst.

Snart hade de ett ständigt utbyte av högar av böcker. Varje gång med en kanna kaffe och samtal som aldrig ville ta slut.

– Jag visste inte hur jag skulle berätta det, Bodil. Och kunde inte berätta för Henriette att du inte visste om det heller. Hon antog att du visste, och jag var för generad för att säga emot henne.Jag sa fortfarande ingenting, men jag var glad att Henriette inte hade lockat mig till den festen för att avslöja sin vänskap med Susanne.

– Skilsmässan tog så hårt på dig, fortsatte Susanne. Det sista du behövde var att höra att det också var jobbigt för alla runt dig och Tom. Ingen av oss har träffats sedan ni gick skilda vägar.Jag var navet i allt, och jag hade inte insett det. Det var inte bara mitt liv som vänts upp och ner.

Jag nickade sakta. Det blev tyst ett tag. Jag bröt det med något som lät surare än det borde ha varit:

– Jag behöver bara vänja mig vid att ni nu är vänner.

– Vi är inte vänner, avbröt Susanne, och erbjöd sig att bryta med Henriette, om jag ville det.

Jag hade två val. Att låta min ilska råda och vägra Henriette att ”få” Susanne, efter att hon tagit Tom.

Efter reklamen: 5 bästa sätten att fira Galentine på

Eller så kunde jag göra rätt. Jag valde det senare:

– Du får inte bryta med Henriette för min skull. Det du berättar låter som början på en riktigt bra vänskap. Ge det en chans.Susannes axlar föll igen. Det här kändes rätt. Jag hade släppt den sista, vassa resten av bitterhet.