Catharina Ingelman Sundberg: Jag har alltid varit en Pippi Långstrump!

Som liten fick läkardottern Catharina Ingelman Sundberg tidigt lära sig att roa sig själv – och det gjorde hon med besked. Hon älskade att skoja till formella middagar, busringa och åka kana och hon vägrade att bete sig som den prydliga flicka omgivningen förväntade sig.

Redan som barn kände sig Catharina Ingelman Sundberg som en udda fågel i Djursholm. Med sitt glada, spralliga sinnelag och sin ovilja att underkasta sig konventioner kunde hon inte låta bli att hitta på bus och skoja till stela tillställningar som hennes läkarföräldrar arrangerade i den spatiösa villan.

– Det var som att jag inte kunde låta bli att skämta när det blev för allvarligt. Humor har alltid varit viktigt för mig, men practical jokes var inte vad som förväntades av en flicka i Djursholm på 50-talet. Man skulle bete sig på ett visst sätt, men det struntade jag i. Det tog nog sin början redan när jag drack av dopvattnet, säger Catharina med ett skratt och berättar om hur hon och några kompisar hittade på en massa hyss – oftast var det hon som drev på.

– Vi busringde gärna och ett av skämten var att fråga om det önskades religiös väckning. Varpå jag satte på väckarklockan. Sådant tyckte vi var jättekul!

Catharina Ingelman Sundberg som barn

Familjen samlad. Från vänster äldsta brodern Ragnar, Henrik, lillebror Magnus (i knät), mor Mirjam, Catharina, far Axel och storasyster Eva. Foto: Privat

privat

Hon beskriver sig själv som en pojkflicka som kände sig obekväm i klänning eftersom den hindrade henne från att leka och röra sig på det sätt hon ville. Vintertid åkte hon kana nerför Mörbybacken, hon klättrade i träd, smög in på idrottsplatsen och testade höjdhopp och lekte kurragömma på vinden när föräldrarna under långa perioder befann sig på konferensresor utomlands.

– I dag skulle nog ingen förälder lämna tre barn på fjorton, tolv och tio år ensamma i sex veckor i ett stort hus. Men mina föräldrar litade på oss och vi växte med ansvaret. Mamma gjorde upp ett schema som vi skulle följa, med handling, matlagning och städning. Vi tyckte faktiskt att det var skönt när mamma och pappa reste i väg. Vi käkade varmkorv, kola och majs och hade hela huset för oss själva, säger Catharina, som tror att den friheten har bidragit till den vuxna Pippi Långstrump hon är i dag. Den där flygande känslan av att livet är ett äventyr och att ingenting är omöjligt.

Djursholmsvillan Catharina Ingelman Sundberg växte upp i.

När det blev för stelt under bjudningarna hemma i den stora Djursholmsvillan kunde inte Catharina låta bli att busa för att lätta upp stämningen. Foto: Jennifer Glans

Jennifer Glans

Stark och driven – som mamma

– Som vuxen har jag förstått hur ovanlig mamma var som satsade på karriären, att hon inte stod tillbaka bara för att hon var kvinna. Hon var stark, driven och okonventionell och de egenskaperna har jag ärvt. Hon bilade ensam ner till Italien med oss tre barn varje sommar för att vi skulle få lära känna andra kulturer och vistas i medelhavsklimat. Det tog fyra dagar att ta sig genom ett sargat efterkrigseuropa med en skruttig Fiat. En bedrift!

Catharina led av svår astma som liten, så sommarresorna till Sydeuropa fyllde flera syften; bildning, kultur, språk och hälsa.

– Vi skickades även på språkresor till England och Frankrike, vilket naturligtvis var ett privilegium. Men resorna till Pesaro i Italien betydde allra mest. På en strand lärde jag känna Lia, som kom att bli en av mina käraste väninnor. Vi höll kontakten ända fram tills hennes död, säger Catharina och pratar varmt om väninnan som blev inträdesbiljetten till den italienska kulturen. Hon bjöds hem till familjen och fick ta del av ett annorlunda vardagsliv. Flickorna blev som ler och långhalm och träffades varje sommar på samma strand.

– Visst är det så att alla resor och mina föräldrars internationella umgänge har format mig. Man får insikt om att det finns olika sätt att leva. De flesta av mina vänner har rötter i andra kulturer och jag har rest massor, konstaterar Catharina, som bland annat har arbetat som marinarkeolog och varit chef över 44 män på en öde ö utanför Australien – i en tid då yrket marinarkeolog knappt existerade och i synnerhet inte kvinnliga dito.

– Ja så blev det. Jag hade en akademisk examen i historia, etnologi och arkeologi och genom att ta dykcertifikat öppnades nya möjligheter till marina arkeologjobb ute i världen. Man kan säga att jag skapade ett yrke som ännu inte fanns.

Sina första skolår gick Catharina i en skola invid Vasaparken i Stockholm, trots att familjen bodde i Djursholm. Hennes mamma arbetade på Sabbatsbergs sjukhus så efter skolan kunde hon springa över parken till mammas jobb. I mellanstadiet flyttade hon över till Djursholms samskola och nu blev det tydligt att Catharina inte passade in.

Catharina Ingelman Sundberg vid Djursholms samskola

Catharina trivdes aldrig på Djursholms samskola där hon kände sig utanför. Foto: Jennifer Glans

Jennifer Glans

– Jag var inte som de andra tjejerna, jag hade svårt för yta, smink och märkeskläder. Jag kände mig utanför och annorlunda och kunde inte identifiera mig med deras livsstil. Så jag gick min egen väg och fortsatte att vara den jag alltid varit. Jag hängde mycket på idrottsplatsen, spelade basket och pingis. Genom idrotten fick jag kompisar även i Djursholm och några av mina äldsta vänner lärde jag känna i tjejbasketlaget.

Nobbade Hyland

Catharina var inte bara sportig utan också konstnärligt lagd. Hon målade, sjöng och spelade flera instrument.

– Till pappas förtret var jag inte naturvetenskapligt lagd, han hade helst sett att jag gick i hans fotspår. Men jag älskade sång och musik och valde att börja på Adolf Fredriks musikgymnasium. När han fick vetskap om det talade han inte med mig på flera dagar. Han hade byggt upp hela sitt liv i Djursholm och var djupt besviken på mig, säger Catharina på sitt lite krassa sätt.

– Men min stora dröm var att bli sångerska. Redan som 16-åring blev jag erbjuden att turnera som vokalissa i Italien och fick också erbjudande om att medverka i Hylands hörna. Men mina föräldrar sa nej. Först skulle jag utbilda mig och ta en akademisk examen. Sedan var jag fri att göra vad jag ville, säger Catharina med ett leende och tillägger att så här i efterhand är hon sina föräldrar tacksam, även om hon då tyckte att de inte fattade någonting.

– Jag har tidigare känt att jag förlorade 20 år av skrivande, år som jag i stället ägnade åt forskning och vetenskap. Men faktum är att den akademiska disciplinen har hjälpt mig att bli den författare jag är i dag. Jag skrev flera fakta- och dokumentärböcker på grund av min tid som marinarkeolog och när jag 2012 beslutade mig för att försöka skriva en bestseller, mest för att förbättra min pension, hade jag stor nytta av att vara disciplinerad och strukturerad. Jag är nöjd över att det blev som det blev, för åh vilket spännande liv jag har haft!

Catharinas tre bästa tips i Stockholm

Mosebacke på Söders höjder. Fram till 1970-talet ansågs Mosebacke Etablissemanget vara den svenska visans högborg. Här verkade kända trubadurer som Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk.

Vasamuséet och Sjöhistoriska muséet på Djurgården för den som är intresserad av svensk marin historia. Regalskeppet Vasa är unikt då det är det största och mest välbevarade krigsskeppet i världen från 1600-talet. 98 procent av skeppet är original.

Kungliga Djurgården för sin vackra natur. Ön var ursprungligen kungliga jaktmarker men är numera Stockholms gröna lunga och världens första Nationalstadspark. Här finns över 100 fågelarter.

På Adolf Fredriks gymnasium stortrivdes hon. Hon var inte längre udda utan en i gänget, då alla kamrater drevs av ett brinnande musikintresse.

– Vi var sex tjejer och killar som umgicks intensivt och vi kunde plötsligt dra igång stämsång på tunnelbanan när andan föll på. Det var en fantastisk tid med mycket gemenskap och en stark samhörighet, säger Catharina, som också sjöng egna visor. En lärare tyckte att hon skulle bli operasångerska, men det passade inte alls Catharina, som tyckte opera var alldeles för högtravande för hennes smak

Drömmen om en sångkarriär lades på hyllan och i stället blev det högskolestudier med en kandidatexamen som målsättning; mest för att tillfredsställa föräldrarna. Efter några år som anställd på Sjöhistoriska muséet – vilket Catharina beskriver som lärorikt men alldeles för torrt och enahanda för hennes smak – valde hon att säga upp sig för att resa ut i världen och ta jobb på marinarkeologiska expeditioner, däribland i Australien.

Våga ta chansen

Senare i livet gick hon en journalistutbildning och arbetade många år som vetenskapsjournalist på bland annat Svenska Dagbladet. Innan dundersuccén med böckerna om pensionärsligan och den hyllade Kaffe med rån från 2012 skrev hon flera historiska romaner.

– Jag är övertygad om att saker händer av en anledning… men det gäller att hoppa på tåget när det stannar till på livets perrong. Jag har alltid varit en person som hellre säger ja än nej och som vågar ta språnget ut i det okända och testa nya saker.

En sorg är att hon aldrig fick barn. Hon har både varit förlovad och förälskad, men i slutändan har hon alltid valt sig själv och sina drömmar.

Hon tystnar en stund. Säger att det nog hade varit lättare i dag. Men då, när hon var i barnalstrande ålder, förväntades en kvinna fogligt backa upp sin man – inte ge sig ut på långväga resor till fjärran länder för att jobba.

– Jag gjorde ett val och i och med det har jag missat en hel del i livet, men också fått uppleva saker som annars inte hade varit möjliga. Och så har jag ju härliga syskonbarn!

Catharina Maria Fredrika Ingelman Sundberg

Född: 10 januari 1948.

Gör: Författare, journalist och marinarkeolog. Fick sitt stora genombrott som författare 2012 med Kaffe med rån. Böckerna om pensionärsligan har sålts i miljonupplagor och översatta till 29 språk.

Familj: Syskon, syskonbarn och många vänner.

Bor: I centrala Stockholm. Är uppvuxen i Djursholm.

Gillar: Konst, musik, foto historia, arkeologi, teknik.

Marit blev extramormor åt Lester och Ester: ”Tvillingarna har blivit en del av min familj”

Livet efter mammas självmord

Dorthe överlevde en lastbilsolycka