Christinas syster mördades av terrorister på semester i Marocko
Den 17 december 2018 hade varit en helt normal dag. Nu var det kväll och Christina Vesterager Jespersen satt och såg julkalendern på tv med resten av familjen i det lilla radhuset i Grindsted i Danmark. Det enda som saknades var hennes storasyster Louisa som åtta dagar tidigare hade åkt iväg på en vandringstur i Marocko tillsammans med en norsk väninna.
När de satt i tv-soffan fick Christinas 17-åriga lillebror plötsligt ett sms. En vän frågade bekymrat om de hade hört från Louisa och hennes reskamrat. En dansk och en norsk kvinna hade nämligen hittats döda i Marocko.
Ett ögonblicks panik följdes av en lättnad då vännen tillförde att de anhöriga tydligen blivit underrättade. Då kunde det ju inte vara Luisa tänkte de. Kort efter knackade det på dörren.
– Min mamma gick ut för att öppna och utanför stod två uniformsklädda poliser. Inne från vardagsrummet hörde vi henne skrika, säger Christina och tar en paus vid tanken om det fruktansvärda minnet.
Det gick lång tid innan hon själv förstod vad som hade hänt.
– Vi trodde ju att de anhöriga redan fått besked, och vi hade inte fått veta något. Så det kunde ju inte stämma, säger hon och berättar att hennes far som bodde någon annanstans inte heller visste något.
– Han var i simhallen, då det kom fram en person till honom och gav honom nyheten.
Stod varandra nära
Christina kunde inte ta in att Louisa var död. Hon och tvillingsystern Silke vara bara ett år yngre än Louisa och de hade alla tre ett otroligt nära band.
– Jag ringde till hennes telefon flera gånger även om jag innerst inne visste att hon inte skulle svara. Jag vägrade att inse det, berättar Christina.
Den kommande tiden tillbringade hon på sitt rum, där hon inte gjorde annat än att se på tv och dricka cola. Så mycket att hon blev beroende av det.
Se också: Morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad
– Alternativet var alkohol och det höll jag mig trots allt ifrån. Jag stängde in mig själv och försökte tänka på allt annat. Men om nätterna drömde jag hela tiden om Louisa. Det gör jag fortfarande. I mina drömmar lever hon och det är den värsta känslan i världen att vakna upp och upptäcka att det inte är så i verkligheten.
I mina drömmar lever hon och det är den värsta känslan att vakna upp och upptäcka att det inte är så i verkligheten.
Askan spreds i havet
Den 12 januari blev Louisa bisatt från Fonnesbæk kyrka i barndomsbyn Ikast. Hennes aska valde familjen att sprida i Vejle Fjord, på det sättet är hon alltid hos dem, oavsett vilket hav de står vid. För Christina var det helt ofattbart att se sin fantastiska syster reducerad till grått damm.
– Jag tror det var precis vad hon hade önskat – att gå till ända i naturen, som hon älskade så mycket så. Men det gick bara inte att första att det var hon som låg där i den högen med aska. Hon var så levande och livsglad och det var så mycket mer hon ville hinna med.
Louisa hade speciellt sett fram emot att bli moster. Christina hade länge haft en önskan om att bli mamma och de två systrarna pratade ofta om att när det, förhoppningsvis snart, skulle hända så skulle Louisa sy nallar och andra babygrejer till henne. Den upplevelsen hann de aldrig dela och det skär i Christinas hjärta när hon tänker på det.
Låste inte sig på sitt rum
Lyckan var ändå stor när Christina hösten 2019 upptäckte att hon väntade tvillingar. Och glädjen blev inte mindre, även om barnens pappa lämnade henne, så snart hon berättade om graviditeten. I december 2019 – precis ett år efter Louisas död – drabbades Christina av ännu en tragedi. Hon förlorade sina barn medan de fortfarande låg i magen.
– Jag började att blöda och fick magsmärtor. Så jag åkte till sjukhuset tillsammans med min mamma och syster, och då berättade de att mina tvillingar var döda. Jag tror att det var på grund av stress, efter att jag förlorat Louisa, säger hon och stirrar tomt ut i luften.
Då berättade de att mina tvillingar var döda
Återigen reagerade Christina med att gå i baklås och låste in sig på sitt rum där tv:n och otaliga glas cola blev hennes tröst.
– Jag tillbringade hela december med att se på film och försökte trycka undan verkligheten. Jag hade – och har fortfarande – en otroligt tom känsla inuti. Det är som om det saknas något.
Mamman förlorat tre barn
Christina försöker i dag att bearbeta sin sorg med att gå till psykolog, men den största hjälp har varit stödet från familjen. Inte minst tvillingsystern Silke, som förstår henne som ingen annan, och deras mamma Helle som har gjort allt för att hjälpa sina barn vidare efter tragedin.
Vi har drabbats hårt som familj
– Vår mamma betyder allt. Hon har tagit hand om alla oss, även om hon själv har kämpat med en stor sorg. Hon har inte haft ett lätt liv. Och det är inte första gången hon begravt ett barn, säger Christina och förklarar att Helles första dotter drabbades av plötslig spädbarnsdöd och att hon sen fick en son som bara fyra månader gammal dog av RS-virus.
– Vi har drabbats hårt som familj och nu måste det snart gå rätt väg för oss alla, säger Christina, som tillsammans med Silke har startat en insamling via hemsidan samlind.dk, dör de hoppas att bidragen kan göra tillvaron lite bättre för deras hårt prövade mamma.
– Hon säger att det tog henne 20 år att lära sig att leva med förlusten av sina andra barn. Det som har hänt med Louisa kommer hon nog att kämpa med resten av livet. Det tror jag att vi andra också kommer att göra.
Vännerna försvann
Christina har under hela förloppet saknat stöd från sin övriga umgängeskrets. Hon upplever att många har tagit avstånd från familjen efter Louisas död. Även några som hon räknade med skulle finnas där.
– Jag förstår inte varför och det gör riktigt ont. Det är ju just i en sådan här situation som man ska vara där för varandra. Jag vet inte om det är för att det är svårt att prata om eller om folk bara tycker att det är på tiden att vi går vidare. Men vi kommer aldrig över det. Det kommer alltid vara en del av oss och därför önskar jag att folk kunde närma sig och fråga hur man har det, säger Christina och tillägger:
– Man kan inte säga något som gör oss mer ledsna. Faktiskt så hjälper det att prata om sorgen, då får man ut känslorna. Det hoppas jag att folk kan tänka på.
Bt: Christina är ledsen över att vänner försvann när hon behövde dem som mest.
Fakta om dubbelmordet i Marocko
17:e december 2018 hittades den 24-årige danskan Louisa Vesterager Jespersen och den 28-årige norskan Maren Ueland knivmördade med halsarna avskurna vid deras tält i foten av Toubkalberget i Marocko. De två väninnorna, som båda studerade kultur- och naturvägledning på ett universitet i Norge, var på vandringstur i Atlasbergen i det nordafrikanska landet när de blev överfallna och brutalt mördade av tre män. Hela händelsen filmades.
Mycket snabbt efter att de funnit kropparna slog de marockanska myndigheterna och Polisens underrättelsetjänst fast att det var tal om en terrorhandling och att gärningsmännen hade anknytning till terrorrörelsen Islamisk Stat (IS). Totalt 24 personer blev åtalade i fallet – varav fyra för själva morden. Tre av dem blev dömda till döden, medan den fjärde som lämnade platsen innan själva morden, blev dömd till livstids fängelse. De övriga 20 fick straff på mellan fem och 30 års fängelse.
Kort efter dubbelmordet började en video, som sades visa morden, att cirkulera på nätet. Bland annat delades den till anhöriga på Facebook. Först var man osäker på om videon var äkta, men i efterhand har den norska kriminalpolisen såväl som underrättelsetjänst värderat att den är äkta.
Källa: Ritzau
Översättning och bearbetning av text: Malin Aunsbjerg