Emma: Jag har dåligt samvete inför barnens sommarlov – rädd för att göra dem besvikna

Jag är ensamstående mamma och bor med mina två barn i ett område som jag skulle beskriva som ett övre medelklassområde. Det är ibland så uppenbart hur bra alla här har det, som när jag ska lämna barnen på skolan och det bildas en kö av välpolerade bilar av märken som Tesla och Mercedes.
Vi har det inte dåligt ställt, vi har ett fint hus utanför Göteborg som jag har haft turen att få ärva av mina föräldrar som gav det till oss och flyttade till en mindre lägenhet inne i stan, men jag har ingen hög lön och därför har barnen och jag ingen möjlighet att semestra som de andra barnen i skolan gör.
För ett par år sedan när barnen fortfarande gick i förskolan var det inget problem att vi höll oss hemma på semestern, men nu när barnen har blivit äldre och fått mobiltelefoner där de kan följa varandra genom snapchat och instagram, har det här blivit ett så pass stort problem att jag funderar på om jag ska ta barnen ur skolan och börja i en annan där föräldrarna inte har så stark ekonomi.
Det smärtar det ju oerhört för ett mammahjärta att höra sina barn beklaga sig över att de känner sig ensamma på somrarna när inga andra barn är hemma.
Kvinnan hade aldrig varit utomlands
Som den här sommaren – vi kommer vara hemma hela sommaren. Jag måste jobba och barnen kommer att behöva klara sig själva. Lite hjälp har jag som tur är av mina föräldrar som lovat att ta med barnen på Liseberg och lite andra dagsutflykter. Men annars får barnen sysselsätta sig själva.
Det är tur att de är nära i ålder så de har roligt med varandra i alla fall.
Ibland tänker jag att jag inte ska vara så hård mot mig själv. I många delar av Sverige är det betydligt värre. För ett par veckor sedan pratade jag med en kvinna på bussen, hon hade ett litet barn med sig som var kontaktsökande och på så vis började vi att prata om allt mellan himmel och jord.
Slentrianmässigt frågade jag kvinnan vad hon och familjen skulle göra i sommar, då svarade kvinnan att de bara skulle vara hemma. Hon tillade sedan:
– Jag har aldrig varit utomlands. Jo, förresten, en gång var jag i Danmark. Men jag har aldrig suttit på ett flygplan.
Kvinnan var runt 30 år och jag var smått chockad när hon sa det. Men så berättade hon att hon hade växt upp med en ensamstående mamma, och att de hade semestrat lite i Sverige, och det hade varit tillräckligt för henne.
Nu var hon själv mamma, hon hade fyra barn, den äldsta var tio år och den yngsta bara två år. Det fanns inte ekonomi att ta alla fyra barnen på en utlandssemester, sa hon och ryckte på axlarna som om det vore det mest självklara i världen.
Jag vill inte skämma bort mina barn
Att prata med henne gjorde att jag fick lite perspektiv på saker och ting. Det är inte självklart att åka till ett landställe hela somrarna, eller åka utomlands varje år.
Visst, vissa gör det, som mina barns kompisar i skolan. Men jag vill att mina barn ska få en realistisk syn på livet. Saker och ting kommer inte gratis och även om jag hade kunnat hade jag inte velat servera dem livet på en silversked, hade jag inte velat det.
När jag har tänkt om har jag insett att det inte är så farligt för barn att växa upp och känna att de har mindre än sina vänner. Livet är inte rättvist, och allt handlar inte om pengar.
Kanske kan det här till och med bygga karaktär? Att de får en kämparanda att vilja ta sig någonstans i livet?
Dessutom ska man aldrig underskatta hur vackert Göteborg är på sommaren. Varför åka iväg när vi har det så fantastiskt här?
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.