Emma: Surströmmingsskivan med familjen blev en mardröm – förstod varför pappa dragit sig undan

3 tips: Så lotsar ni barnen genom skilsmässan

Nu när det är surströmmingspremiär återkommer alltid samma diskussion i fikarummet. Är surströmming gott eller inte?

Jag brukar aldrig säga min åsikt. Jag äter det inte alls. Men inte för att jag nödvändigtvis tycker det är äckligt. Så fort jag ser en surströmmingsburk tänker jag på den där kvällen som förändrade hela mitt liv.

Jag växte upp med en pappa som avgudade surströmming. Han blev nästan salig när det närmade sig premiären i augusti. Vi barn avskydde naturligtvis lukten, men det fanns ändå något fint med att se pappas engagemang varje år. Surströmmingsskivan i vår familj var helig.

Men den där sensommaren när jag fyllt tio år skulle inte bli som alla våra tidigare.

Jag vet inte vad det var, men under lovet hade jag märkt att allt inte var som vanligt hemma. Visst gjorde vi roliga saker tillsammans, men samtidigt kunde pappa plötsligt försvinna i väg på egna utflykter. Ibland var han borta några timmar, ibland i flera dagar.

Märkte att stämningen var annorlunda

Så började skolan igen och det blev den tredje torsdagen i augusti. Pappa hade som vanligt förberett allt inför skivan, men jag märkte att mamma inte alls var med på noterna.

När pappa högtidligt, precis som han gjorde varje år, skulle öppna burken valde mamma att göra något annat.

”Äsch, varför ska du alltid göra en så stor grej av det”, sa hon och gick in i huset igen.

Pappa svarade inte.

Vid själva middagen var det ovanligt tyst. Min syster som var några år yngre än mig var för liten för att förstå, men jag såg. Mamma och pappa tittade knappt på varandra. De satt där och åt sina klämmor under tystnad.

Hörde skrik från nedervåningen

När min syster och jag skulle gå och lägga oss hörde jag svagt hur mina föräldrar pratade där nere på nedervåningen. Min syster somnade snabbt, medan jag gjorde allt för att höra vad de talade om. Jag kunde inte urskilja ett ord, men plötsligt började rösterna bli högre. Snart skrek de på varandra. Ljudet av en tallrik som krossades mot golvet. En dörr som smälldes igen.

Jag vågade inte gå ner, men jag ville inte heller somna. Jag ville ha kontroll över vad som pågick där nere. Till slut orkade jag inte.

Jag vaknade tidigt dagen efter, min syster sov fortfarande, och det var som att mina föräldrars bråk bara hade fortsatt under natten. Samma höga röster och skrik.

Till slut tystnade det och jag gick ner. I köket mötte jag min mamma. Det såg ut som att hon gråtit. Hon försökte le och bad mig att sätta mig.

”Varför bråkar du och pappa?”, frågade jag.

”Din pappa och jag ska skiljas”, svarade mamma.

Det var som att marken under mig öppnades. Jag sprang upp på mitt rum igen och kröp försiktigt ner i sängen bredvid min syster som fortfarande låg och sov.

Senare den hösten flyttade pappa till en egen lägenhet inne i stan.

”Mamma och pappa har vuxit ifrån varandra”, förklarade han när jag var hemma hos honom en helg.

Pappa fortsatte med sina älskade surströmmingsskivor. Men jag hittade alltid skäl till att tacka nej. Det påminde för mycket om den där sorgliga kvällen.