Lästips:RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Eva: Min man blev plötsligt elak och nedvärderande

24 feb, 2023 
Anonym läsarberättelse
En kvinna och man bråkar.
Min man blev som förbytt efter några år som gifta. Han blev aggressiv och nedvärderande. Till en början högg jag tillbaka men till slut stängde jag av helt...
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Efter bara ett par år som gifta började min man visa upp helt nya sidor av sin personlighet. Visserligen hade jag anat dessa egenskaper tidigare, men jag var ung och kär och hade länge längtat efter att ha min egen familj. Dessutom hade vi fullt upp med att renovera vårt drömhus och våra två små barn.

Se också: 5 tecken på att du skulle vara lyckligare som singelBrand logo
Se också: 5 tecken på att du skulle vara lyckligare som singel

Han kunde få plötsliga och aggressiva utspel, skälla ut mig och titta på mig med en obehaglig och oigenkännlig blick. Han gav mig långfingret och kallade mig nedvärderande saker. Jag var korkad, bortskämd, lat och mycket, mycket annat. Jag visste aldrig vad jag hade gjort eller vad som utlöste utbrotten. Detta varvades med perioder av utfrysning, när han inte såg på mig eller ens tilltalade mig i dagar i sträck. Det var även bråk och konflikter på hans arbetsplats så jag var uppenbarligen inte vara den enda som drabbades.

Annons

Till en början var jag otrevlig tillbaka, jag mötte upp med bitska kommentarer och ilska över hans beteende men med åren hände något. Jag stängde av. Jag drog mig undan. Till slut brydde jag mig inte alls om vad han sa eller gjorde. Det var som att hans mun rörde sig men jag hörde inget. Jag var i min egna bubbla där ingen och inget kunde komma åt mig. Jag tyckte att jag hittat ett bra förhållningssätt. Han kunde gott hålla på, jag brydde mig inte, även om respekten för honom sedan länge gått förlorad. I efterhand ser jag att jag nog blev deprimerad.

Det gick inte en dag utan att jag övervägde att lämna honom. Men alltid fanns ursäkter att skjuta det på framtiden. Julen med familjen, semestern, det nya jobbet … Oron och rädslan över att bli ensam låg också som ett ångestfilter över alltihop. Jag lyckades aldrig ta steget. Kanske fanns där även en gnutta hopp som gjorde att jag höll ut.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Annons

Jag blev avstängd

Det som hände var att jag inte bara stängde ner honom. Jag blev avstängd mot allt och alla. Inget betydde något, inget berörde mig längre. Jag grät inte, jag skrattade inte. Jag som alltid varit en känslomänniska med passion för tillvaron. Till slut lyckades jag uppbåda kraften att sälja vårt älskade hus. Jag kunde inte överväga att lämna honom så länge vi hade delad ekonomi och miljonbelopp i gemensamma lån.

Flytten var något av det värsta jag gått igenom. Men det var också där någonstans som det hände något. I all sorg och utsatthet över att lämna vårt hem var det som att vi båda släppte garden. Han kom till insikt och bad om ursäkt. Jag öppnade upp om hur hans beteende fått mig att må. Sakta började mina känslor hitta tillbaka. Först kom ilskan, sen sorgen. Han började i terapi och visade på flera sätt att han var beredda att jobba med sig själv. Men kunde jag få tillbaka respekten för honom som gått förlorad under åren?

Jag var tydligt med att hans beteende var helt oacceptabelt om vi skulle ha en framtid. Vi började närma oss varandra igen och jag ställdes inför beslutet att förlåta och fortsätta tillsammans eller gå vidare åt varsitt håll. Jag valde honom. Vi trevar fortfarande men vi rör oss i rätt riktning. Dock har jag lovat mig själv att om beteendet upprepar sig måste jag vara sann mot mig själv och våga ta steget. Då har jag inga ursäkter längre.

/Eva

Annons