Läsarberättelse: Grannen hängde ut oss på Facebook – inlägget om vår hund blev droppen
Flyttbilen hade knappt hunnit lämna förrän våra nya grannar kom och hälsade oss välkomna. Vi blev också inbjudna att vara med i samfällighetsföreningens Facebookgrupp, där man brukade skriva meddelanden om stort och smått. Under de följande dagarna fick vi också hälsat på flera av de andra grannarna och vi kände oss verkligen välkomna.
Huset var lite omodernt och eftersatt så den första tiden gick åt till att renovera och sakta men säkert sätta vår egen prägel på det.
Vi hade längtat efter att känna gräs under fötterna. Huset var omgivet av en gammaldags prydnadsträdgård som vi också hade planer för så småningom. Bland annat funderade vi på att skapa ett ängsparti med plats för insekter och fågelliv.
En kväll när vi satt på terrassen och njöt av livet upptäckte min fru att vår närmaste granne hade skrivit ett meddelande i den gemensamma Facebookgruppen. Grannen skrev att det var på tiden att påminna om föreningens ordningsregler då någon alltför länge haft bråte liggande på framsidan. ”Någon” var skrivet med versaler och meddelandet avslutades med ett utropstecken.
Min fru menade att det måste vara oss som grannen refererade till, eftersom vi hade en del byggavfall stående som vi skulle hyra ett släp för att köra iväg med. Men jag var säker på att något sådant skulle man inte skriva om nyinflyttade.
Då förstod vi att det var oss grannen klagade på
Under dagarna som följde fick grannens inlägg flera likes, men där var också en som skrev att man måste låta nyinflyttade komma på plats ordentligt innan man började klaga.
Den sista kommentaren indikerade dock tyvärr att det var oss som grannen menade, men varför i all världen kom hon inte bara över och pratade med oss direkt?
Röran på uppfarten var tyvärr inte det sista som skrevs om oss i gruppen. Grannen skrev att hon fått kämpa mot extra många mördarsniglar på sistone, sniglar som med stor sannolikhet kom från trädgårdar där kirskål och annat ogräs fått fritt spelrum. Nu undrade hon om det fanns några riktlinjer för hur man skulle sköta sin trädgård.
Min fru och jag försökte först se saken från den humoristiska sidan
Min fru och jag försökte först se saken från den humoristiska sidan och skratta åt de hetsiga diskussionerna i Facebookgruppen. Jag gillade till och med flera av inläggen för att se hur folk skulle reagera. Fast framför allt var vi ledsna över att ha slagit oss ner på en plats där vi tydligen inte var välkomna. Därför enades vi om att hålla oss borta från Facebookgruppen och inte läsa mer av det som skrevs.
Istället var det en annan i grannskapet som kom in och frågade om vi sett vad som pågick i gruppen. Vår granne hade varit på krigsstigen igen. Hon hade gjort ett inlägg där hon skrev att ”folk” måste lära sig att hålla sina hundar i sin egen trädgård så att de inte gjorde sina behov i andras.
Vi konfronterade henne – artigt och vänligt
Inlägget hade fått många kommentarer. Vissa upprördes över fräckheten med hunden, medan andra manade till besinning och menade att det kunde finnas en bra förklaring.
För oss blev det droppen som fick oss att konfrontera vår granne.
Hon blev nog paff över att se oss stå i hennes trädgård. Jag hade precis täppt till att hål i häcken mellan våra trädgårdar, där jag förmodade att hunden slunkit igenom. Det informerade jag grannen om samtidigt som jag beklagade om vår hund ställt till något på hennes tomt.
Se också: Så hanterar du någon som du inte tycker om
Plötsligt var problemet inte så stort längre. Hon hade sett vår hund i sin trädgård en endaste gång och då hade den lyft på benet mot en buske. Min fru log och sa att hon kunde förstå att grannen inte heller var så förtjust i vårt sätt att sköta trädgården. Vi hade lagt all vår energi på att få själva huset i skick, men framöver skulle vi åtgärda allt ogräs nära tomtgränsen. På så sätt skulle hon få minsta möjliga obehag av att vi ville ha en liten annorlunda trädgård och bereda plats för ett rikt djurliv.
Grannen var högröd i ansiktet under hela besöket och hon har inte skrivit något om oss sedan dess. Jag är övertygad om att det bland henne och hennes likasinnade fortfarande snackas en del i grannskapet, och över häckarna, men sådant är ju inget ovanligt.
Vi är i alla fall mycket nöjda med att vi lyckades få stopp på grannens sura inlägg på nätet genom vanlig artighet och ett samtal ansikte mot ansikte.
/Peter