Gunnar och Elisabeth var förlovade och skulle gifta sig, men livet ville annorlunda. De skildes åt och skaffade familj på varsitt håll. Efter mer än sextio år hittade de tillbaka till varandra. Nu är de förlovade igen och kärare än någonsin.
Så förbättrar du din relation på mindre än 60 sekunder
Vi blir mötta av ett uppenbart förälskat par. Gunnar är pigg i stegen, charmig med ett spjuveraktigt leende. Elisabeth har vackra blå ögon och varm blick. De matchar varandra i blå och vita kläder.
De träffades när de var unga och förlovade sig. Sedan skildes deras vägar i över sextio år. För drygt fyra år sedan träffades de igen och blev ett par.
– Den här gången släpper jag dig aldrig, säger Gunnar och ger Elisabeth ett långt ögonkast samtidigt som han frågar om vi vill ha kaffe.
Året var 1955. Det var lördagskväll och ungdomsträff i Sjömanskyrkan i Gävle. Elisabeth var där ensam. Gunnar kom dit med en kompis. Han fick syn på Elisabeth.
– Jag minns fortfarande hur hon såg ut och vilka kläder hon hade. Jag tyckte att hon var så vacker, säger Gunnar.
Gunnar var lite blyg, men tog mod till sig och gick fram. När de skulle gå hem erbjöd han sig att göra henne sällskap.
– Vi gick längs Gävleån. Jag var 15 år och han var 18 år. Vi sa inte ett ord på hela vägen, men jag minns att jag tänkte ” Den här killen är speciell”, säger Elisabeth.
Vi sitter i vardagsrummet, äter småkakor och dricker kaffe. Gunnar flyttar sin stol närmare Elisabeth och lägger sin hand över hennes.
– Nu känns det bättre. Du satt för långt bort, säger han och ler.
Gunnar och Elisabeth som unga och kära.Foto: Privat
De fortsätter berätta. Gunnar och Elisabeth bodde nära varandra och började träffas.
– Jag minns den första kyssen. Hon pussade mig på kinden och sprang iväg. Det kändes som att jag svävade ovanför marken, säger Gunnar.
Elisabeth ler vid minnet.
– Jag hade aldrig sett någon så snygg. När vi började umgås var det kört. Vi blev otroligt kära och var tillsammans hela tiden. Hela min familj älskade honom. Och hans föräldrar var väldigt förtjusta i mig, säger Elisabeth.
Drömde om att gifta sig
Några år senare förlovade de sig och drömde om att gifta sig. Inget kunde skilja dem åt. Men så hände något. Gunnars pappa hade fått en tjänst i Umeå. Han ville att Gunnar skulle flytta med familjen.
– Det var annorlunda på den tiden. Man gjorde som föräldrarna sa, säger Gunnar.
Gunnar Odebäck och Elisabeth Porath
Ålder: Gunnar är 88 år och Elisabeth 85 år.
Bor: Gävle.
Yrke: Elisabeth är pensionerad lärare och Gunnar pensionerad lärare och rektor.
Familj: Gunnar har sex barn och Elisabeth har två barn. Båda har barnbarn och barnbarnsbarn.
De försökte hålla kontakten. Elisabeth längtade efter Gunnar, men när hon blev vald till Gävle stads lucia fick hon fullt upp.
Gunnar fortsatte sin lärarutbildning men kände sig ensam i Umeå. Men så småningom träffade han Siv som sedan skulle bli hans fru i sextio år.
– Livet bara blev. Jag och Elisabeth fick aldrig något riktigt avslut, säger han.
Elisabeth gifte sig med Hilding. De var också gifta i sextio år.
– Under hela livet har jag haft dåligt samvete för att jag lämnade Elisabeth så abrupt. Hur kunde jag åka till Umeå när vi var nyförlovade? säger Gunnar.
Decennierna gick. Elisabeths man och Gunnars fru gick bort åren efter varandra.
I ungdomen trodde de att de aldrig skulle skiljas åt.Foto: Privat
– När Hilding gick bort hörde jag av mig till Elisabeth och beklagade sorgen, säger Gunnar.
Ett år senare tog Gunnar mod till sig och bjöd ut Elisabeth via sms.
– Jag vågade inte svara först. Jag blev överrumplad och fick hjärtklappning. Jag rådfrågade mina barn om det var lämpligt att träffas och lustigt nog hade Gunnar frågat sina barn samma sak, säger hon.
Så blev det äntligen dags att träffas. De möttes på parkeringen utanför restaurang Odinsborg.
Elisabeth var nervös, men det försvann när hon fick se honom. Gunnar var så rörd att han hade tårar i ögonen.
– Äntligen fick jag be henne om förlåtelse, säger Gunnar.
Trots att de inte hade setts på över sextio år så tog de vid där de slutade.
– Han var sig lik och det kändes så naturligt, säger Elisabeth.
Kärleken är starkare nu än när vi var unga
Efter middagen föreslog Gunnar att de skulle dricka kaffe hemma hos honom. Han hade dukat med porslinet de hade fått i förlovningspresent när de var unga.
På tredje dejten sa Elisabeth ”Man kan inte få en liten puss?”
– Då tänkte jag” Det här kommer vi aldrig ur”, säger hon.
Hon visar guldhalsbandet i form av ett hjärta som hon bär runt halsen.
– Jag tänkte att jag skulle ge det till henne om jag träffar henne igen, säger Gunnar.
”Vi är mer rädda om varandra nu” säger paret.Foto: Marie-Therese Karlberg
Den 7 juli 1957 förlovade de sig i Tällberg för första gången. Och på samma datum och på samma plats, fast sextiofem år senare, förlovade de sig igen.
– Jag gick ner på knä och frågade om hon ville vara tillsammans i evighet. Att gifta sig skulle kännas som början på något nytt, säger Gunnar.
Haft bra liv båda två
De tar till vara på varje dag.
– Kärleken mellan oss är starkare nu än när vi var unga. Och i dag är vi är mer rädda om varandra, säger hon.
Ibland funderar de på hur livet skulle ha blivit om de gifte sig som unga.
– Vi har haft bra liv båda två. Om vi hade gift oss med varandra så hade vi inte haft våra barn, säger Elisabeth.
De går promenader och har musik som gemensamt intresse. Elisabeth gillar att sjunga i kör. Och så har de sin tro. De är medlemmar i Åsängekyrkan och varje kväll ber de aftonbön. Ett annat intresse är böcker. Varje kväll läser de högt för varandra.
– Det är så härligt att vakna tillsammans och äta frukost. Vi dukar alltid i matsalen och tänder ljus. Jag kan knappt tro att vi har det så här bra. Jag känner mig ung på nytt, säger Elisabeth.
Gunnar nickar instämmande.
–Det är aldrig för sent att möta kärleken, säger han.
