Illia flydde från Ukraina – träffade sitt livs kärlek Emilia i Sverige

Rysslands invasion av Ukraina – så kan du hjälpa till

Den 24 februari 2022 vaknade världen upp till nyheten om Rysslands invasion av Ukraina. 22-årige Illia Kolomak var redo att gå till jobbet när han fick en chock: Hans bror frågade honom om han hört bomberna.

– Jag sov tungt och förstod inte alls vad som hade hänt, säger Illia.

När kriget började bodde Illia på en familjegård i närheten av kuststaden Berdyansk. De skötte om gårdens djur och odlade olika grödor. Efter en dramatisk flykt från krigets Ukraina till Sverige lever Illia i dag som lyckligt nygift med sin fru Emilia i Stockholmsförorten Barkarby.

Illia föddes år 2000 i den då ukrainska staden Donetsk. Hans liv har inte varit lätt, då han lider av OCD (tvångssyndrom), Tourettes syndrom, epilepsi och diverse problem med hjärtat.

– Min kropp är som ett uppslagsverk för läkarna, säger han och kan ändå skratta åt det nu när vi träffas.

Som liten levde han tillsammans med sin mamma, pappa och storebror. 2009 blev Illia riktigt sjuk och var tvungen att sluta skolan för att i stället bli hemskolad.

Snart därefter separerade hans föräldrar och hans pappa lämnade familjen. Illias mamma tog ensam hand om honom och hans äldre bror.

– Det var en riktigt tuff period för oss, säger Illia och tittar ner i bordet.

Under den här tiden flyttade familjen från Donetsk till gården utanför Berdyansk. Familjen hade mycket mark och odlade både råvaror till sig själva och för försäljning.

När Illia var 17 år och gick på gymnasiet började han jobba extra som bilmekaniker och livet stabiliserade sig allt mer. Utöver det så tjänade han lite extra pengar genom att skriva andra elevers slutarbeten för gymnasiet.

– Ifall du inte ville skriva ditt eget slutprojekt för att få ditt diplom så kunde du betala någon annan, det var väldigt vanligt i Ukraina, säger Illia och småler vid minnet.

Hörde bomberna

Illias familj påverkades rejält av den ryska invasionen. Bara fem dagar efteråt kunde Illia och hans bror se de stora ryska stridsvagnarna rulla förbi längs vägen utanför deras gård, och hörde hur de ukrainska militärhelikoptrarna släppte tunga bomber.

En dag när bröderna gick ut på gårdsplanen med sin hund Mitch blev de överfallna av rysk militär som hade gömt sig med en stridsvagn på deras mark.

– Vi blev överfallna och nertryckta mot marken medan de tog all vår dokumentation. Vi hade inget kvar för att kunna identifiera oss. De tog även våra mobiler så vi kunde inte ringa efter hjälp när de hade lämnat oss.

Både Illia och hans äldre bror blev rånade på pass, körkort, dokument för bilar och andra id-handlingar – en farlig situation att befinna sig i mitt under ett pågående krig.

Tiden efter den händelsen blev tuff, elektriciteten kapades och stora delar av områden runt om dem bombades regelbundet. Hamnen i staden fylldes med ryska skepp och hela området börjades styras av den ryska militären.

Illia funderade mer och mer på att fly landet. En dag, på mindre än en timme, beslutade sig han och en vän till slut att fly till västra Ukraina nära gränsen till Rumänien, ett område som inte var lika berört av invasionen. Illia skrev ihop en lapp som han hängde upp på kylskåpet, där han beskrev var han hade begett sig så att mamman skulle veta.

Blev tipsad om Sverige

Väl framme vid gränsen mot Rumänien bodde Illia och hans vän i en liten lägenhet tillsammans med flera andra som flytt. Illia började söka upp information om olika länder inom EU som han kunde tänkas fly till, däribland Irland, Frankrike och Sverige.

– Min vän Kolja hörde av sig och sa åt mig att komma till honom i Sverige, han bodde redan här, säger Illia.

Illia började planera en rutt för att ta sig till det lilla samhället Bro strax utanför Stockholm. Han hade två stora hinder framför sig: Att ta sig över gränserna utan någon som helst identifikation, och att bli förstådd. Han kunde nämligen ingen engelska alls då.

– Jag hade som ett certifikat som visar att jag är funktionsnedsatt men inget annat ID. Jag beslöt mig ändå för att ändå försöka ta mig över till Polen och sedan Sverige, berättar han.

Illia tog sig med buss till Gdansk i Polen, och därifrån tog han en båt över till Nynäshamn. Han lyckades ta sig in i Sverige med hjälp av en översatt text på sin mobil – en kompis förklarade där varför Illia inte hade ett pass.

Från Nynäshamn tog han sig sedan till Bro där han mötte upp sin vän Kolja. Där fick han bo tillsammans med vännen hos en svensk familj som tillhör samma kyrkliga församling som de själva. Där stannade han i nästan två månader.

Hamnade hos familj i Uppsala

Illia mådde inte bra efter flykten. Han funderade kring meningen med livet och var stressad över att inte ha ett jobb eller någon annan specifik sysselsättning om dagarna.

– Jag visste inte vad jag skulle göra eller var jag var någonstans, jag mådde inte bra alls, säger Illia.

I juni 2022 hjälpte familjen som de bodde hos de två vännerna att flytta till en hästgård öster om Uppsala. På gården Ulvs-Väsby tog Malin Annell och Göran Andersson emot de två killarna med öppna armar.

Här stannade Illia i två år och kom väldigt nära paret och deras hästar, katter och hunden. Vännen Kolja fick hjälp av Malin och Göran och några andra godhjärtade människor att flytta till USA, vilket var hans stora dröm.

– Jag var trygg på gården eftersom det var likt mitt hem i Ukraina, att bo på en gård och ta hand om djur. Jag började även lära mig engelska när jag flyttade dit. Jag trivdes, säger Illia och ler.

Engelska lärde han sig på egen hand genom appar för språkinlärning och genom att titta på filmer på engelska. Bara några månader från det att han kommit till Sverige lärde han sig engelska så pass bra att han utan problem kunde göra sig förstådd. Han började sedan lära sig svenska på egen hand på samma vis, ett språk som han i dag behärskar förträffligt.

Illias sjukdomar och diagnoser har påverkat hans liv mycket. Under tiden han bodde hos Malin och Göran började han få svåra problem eftersom han inte fått tag på korrekt medicin efter flykten.

Julen 2022 firade Illia tillsammans med Malins och Görans familj, och då upptäckte Malins mamma, som är läkare, att Illia behövde sjukvård för sitt hjärta. Tack vare det fick han medicin för hjärtat och för sin Tourettes och epilepsi.

– Jag hade extremt högt blodtryck när jag kom till Sverige efter att jag hade fått en mindre stroke när jag jobbade hemma i Ukraina, säger Illia. Jag är väldigt tacksam för all hjälp jag fått här.

I dag har Illia lyckats få tillbaka pass och andra identitetshandlingar genom att åka till Polen där han fått hjälp av den ukrainska ambassaden.

lllias kontakt med familj och vänner som är kvar i Ukraina har varit skakig. Under perioder har det varit svårt att nå varandra, men i dag har han kontakt med sin mamma så ofta det går. Hon har nu också flytt från Berdyansk till västra Ukraina, precis som Illia gjorde. Deras hem är helt sönderbombat.

– Min mamma var rädd att lämna vår gård, att marken skulle bli stulen av ryssar. men jag övertalade henne att det inte finns något kvar där att vakta och att hon måste fly. Vårt hem finns inte kvar, det är inget att komma tillbaka till nu, säger Illia och ser ledsen ut.

Ännu ett överfall

Hans mamma bor i dag på en plats i Ukraina som är konstaterat att vara relativt säker, men elen stängs av under dagarna för att spara energi eftersom ryska trupper inte är allt för långt bort och kan attackera när som helst. Illias äldre bror har råkat ut för ännu ett överfall av rysk militär. Han skadades allvarligt, vilket gjort att han inte kan ta sig ut ur landet.

– Min bror har inget som kan bevisa vem han är, han är bara en person utan rättigheter, konstaterar Illia.

Varje dag läser Illia nyheter och uppdateringar om kriget och pratar med familj och vänner som är kvar.

Fann kärleken i Emilia

Trots oron över vad som sker i Ukraina har han lyckats skapa sig en fin tillvaro här i Sverige. I juni 2024 gifte sig Illia med sin stora kärlek, svenska Emilia. Paret träffades på en studentfest sommaren året innan – sprakande kemi uppstod från första början.

– Egentligen möttes vi tidigare genom vår kyrkliga församling, men då sa vi bara hej till varandra eftersom jag inte kunde någon engelska då, säger Illia och tittar kärleksfullt på Emilia.

I november samma år förlovade de sig. På skoj skapade de ett dokument som Illia skulle ge till Emilias föräldrar där de bad om att få deras välsignelse att gifta sig.

– Vi gjorde det för skojs skull, vi skrev in att det var 14 dagars ångerrätt, säger Emilia och skrattar.

Bröllopet blev väldigt lyckat med över hundra gäster, däribland Illias mamma som lyckades lämna Ukraina i några veckor för att kunna delta.

– Även fem av mina vänner hemifrån kom till bröllopet, de har precis som jag lämnat landet och bor inte i Ukraina längre. Hade alla mina vänner och släkt kunnat komma hade bara jag haft över 200 gäster, säger Illia och skrattar till.

De två turturduvorna beskriver varandra som väldigt omtänksamma och att de insåg fort att de ville vara med varandra. Emilia tycker till exempel att Illia är en suverän lyssnare.

– Det kanske var bra att jag knappt kunde tala svenska i början så att jag bara kunde lyssna, säger Illia retsamt.

– Det är så man gör, tjejer, man skaffar sig en man som inte kan språket, retas Emilia tillbaka.

Paret bor i dag i Bro utanför Stockholm. De lever ett trivsamt liv där Emilia jobbar som make up-artist och Illia har fast jobb som bilmekaniker, precis som hemma i Ukraina.

De drömmer om att resa mycket och att en dag flytta ut på landet till ett hus där de kan ha en schäferhund, precis som Illias hund Mitch hemma i Ukraina.