Irene: Jag blev mobbad av lärare och elever under hela min skolgång

I grundskolan utsattes jag för mobbning av mina klasskamrater och lärare. Även om det var fruktansvärt har det hjälpt mig i min roll som lärare i dag. Jag kan upptäcka och stötta de barn som är utanför.

I grundskolan utsattes jag för mobbning av mina klasskamrater och lärare. Även om det var fruktansvärt har det hjälpt mig i min roll som lärare i dag. Jag kan upptäcka och stötta de barn som är utanför.

Som barn var jag liten och rund, men inte direkt överviktig. På den tiden var det aldrig något jag tänkte på, även om min syster, som var två år äldre, hade en helt annan figur. Hon var lång och smal.

Se också: Organisationen Tjejzonen: "Våga fråga"
1:32

Efter reklamen: Se också: Organisationen Tjejzonen: "Våga fråga"

(1:32)

Slå på ljud

I familjen var det alltid min charm och utåtriktade personlighet som uppmärksammades. Jag var ett av de där barnen som tog ett rum med storm, brukade folk säga.

Där var min syster helt annorlunda. Hon var blyg och lite tillbakadragen. Vi var faktiskt väldigt olika på nästan alla sätt. Hon var otroligt duktig i skolan och jag hade det svårt. Jag fick kämpa för att hänga med medan hon fick bra betyg i princip utan att öppna en bok.

Anledningen till det kanske beror på att min runda figur blev ett problem när jag började i skolan.

Läsarberättelse: Mobbningen förstörde mitt liv

Pratade med mormor

De första åren märktes det inte, men redan i trean började mina klasskamrater att reta mig. Jag berättade inte för min mamma eftersom jag skämdes och för att jag inte ville göra henne upprörd. Faktum är att min mormor var den jag pratade mest med, och efter att jag berättade för henne att jag blev retad så mycket att jag tillbringade varje rast på toaletterna, pratade hon med min mamma.

Mamma blev arg och eftersom en av mina lärare deltog i och anstiftade retandet bad hon om ett möte med rektorn. Men ingenting förändrades, faktiskt tvärtom.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Min lärare kallade mig öppet för ”elefanten” inför hela klassen, och när vi lärde oss om vikt på fysiklektionerna föreslog han alltid att klassen skulle gissa min vikt. Alla skrattade högt och jag försökte göra mig osynlig.

I femte klass lyckades mamma övertala rektorn att jag skulle få byta klass. Jag flyttades till parallellklassen och det hjälpte en del. Jag fick en kompis, Lotta – en smal, blek tjej som hade det lite svårt hemma och som dessutom kände sig utanför. Tillsammans hittade vi en stark gemenskap.

Agnetha: Jag var en mobbare

Retandet slutade aldrig riktigt. Men det blev lite lättare, även om jag fortfarande utsattes för synlig mobbning.

Min storasyster hade blivit tonåring nu, hade fått mer självförtroende och var min närmaste förtrogna när något var fel i skolan. Vi gick i samma skola och jag kan inte räkna gångerna hon kom ner och slog mina skolkamrater för deras beteende mot mig.

Under de sista skolåren var det också hon som dök upp, eftersom vår mamma som var ensam familjeförsörjare jobbade mycket. Min syster stod gärna upp mot mina lärare och gav dem en ordentlig utskällning för att de inte gjorde något åt retandet, utan bara lät det vara.

Det var några svåra år, och när jag slutade grundskolan var mitt självförtroende i botten. Eftersom jag inte heller trodde på mina kunskaper gick jag en ungdomsutbildning istället för gymnasiet. Det krävdes inte lika höga betyg att komma in där.

Jag blev frisör, men efter några år kunde jag konstatera att jag behövde göra något annat. Så jag sålde min lägenhet för att ha råd att studera på universitetet.

Andrea: Min dotter stoppade mobbningen

Först gjorde jag Högskoleprovet och mitt goda resultat gjorde att jag kom in på lärarutbildningen. Jag hade en underbar tid och jag blev mer och mer säker på att mitt beslut att jobba med barn var rätt.

I dag är jag övertygad om att jag är en mycket bättre lärare som kan upptäcka och stötta de barn som är utanför eftersom jag själv har varit i exakt samma situation. Inget barn har förtjänas att lämnas utanför!

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]