Isabellas mamma var missbrukare: Många blundade

Isabella Henriksson Andersdotter, som växte upp med en missbrukande mamma, ser idag avspänd ut.

Genom terapin kom jag att se på mig själv med andra ögon, berättar Isabella.

Foto: Lina Alriksson

Som barn bodde Isabella hos sin pappa, och där kände hon sig trygg.
Men varannan helg var hon tvungen att bo hos mamman som missbrukade.
”Jag skämdes, tappade min självkänsla och tog på mig skulden, säger hon.

Utåt sett var allt bra. Isabella Henriksson Andersdotters mamma var den vackra, propra och alltid välklädda mamman som skötte hemmet och hade mat på bordet.

Hon kunde servera utsökta söndagsmiddagar men hade en hemlighet som ingen mer än Isabellas pappa ville kännas vid: hon smygsöp och tog tabletter.

– Mina föräldrar skildes när jag var i tvåårsåldern, berättar hon.

Pappa kämpade hela tiden för att få enskild vårdnad men varje gång beslutet fattades överklagades det av mamma.

Försökte dölja missbruket

Det ledde till att hon bodde hos sin pappa men var hos sin mamma varannan helg. Och där tvingades hon uppleva saker som inget barn borde få vara med om, samtidigt som vuxenvärlden svek.

Isabellas mormor och mammans vänner höll henne bakom ryggen och försökte dölja missbruket.

Hon var som två personer och kunde vara helt fantastisk när hon var nykter och raka motsatsen när hon hade druckit.

Både mamman och mormodern, liksom en halvbror, är döda i dag. Kvar finns Isabella, 28, som bor i småländska Stockaryd och en betydligt äldre halvbror i Stockholm. Hennes pappa bor också i Stockaryd, och tre halvsyskon på pappans sida finns i närheten.

– Pappa är min stora förebild, säger hon eftertänksamt. Han har alltid ställt upp för mig och det är för att hedra honom jag lagt till ”Andersdotter” till mitt efternamn. Han heter Per-Anders och mamma hette Sylvia och de var ett stiligt par när de gifte sig och lyckan log mot dem när de fick sitt enda gemensamma barn: Isabella.

Ulrika försökte gömma alkoholvanorna på jobbet

Var manipulativ och oberäknelig

Men snart var skilsmässan ett faktum och en vårdnadstvist utan slut inleddes. Isabella hade det bra när hon var hos sin pappa, men kände sig inte alltid bekväm med besöken hos sin mamma.

– Hon var som två personer och kunde vara helt fantastisk när hon var nykter och raka motsatsen när hon hade druckit.

Isabella visste aldrig vilken mamma som öppnade dörren när hon ringde på.

De första åren har hon inga minnen av, minnena kommer först när hon blivit sex-sju år. Hon lärde dig tidigt att mamman var duktig på att manipulera och att hitta på saker.

– Hon kunde peka på en tavla på väggen och säga att den var målad av en känd konstnär i Paris, när den i själva verket var köpt i lågprisbutiken. Allt skulle vara pråligt och det var många lögner, minns Isabella.

– Det är konstigt, samtidigt som jag har många minnen har jag inga minnen alls…

Hon vet inte om mammans beteende berodde på alkoholen, eller om det bottnade i att hon var så trasig.

Men allt späddes på när hon var påverkad. Då kunde hon bli riktigt elak och Isabella fick tidigt höra att hon var ful, hade fult hår och hon fick även utstå andra småpikar.

Sara växte upp med en alkoholiserad pappa


Körde rattfull med sin dotter

Mamman var väldigt dubbel. Ena stunden ville hon ha vårdnaden om Isabella för att i nästa ögonblick vara redo att köra ihjäl henne. Och hon drog sig inte för att berusad sätta sig i bilen tillsammans med dottern.

Isabella minns en sådan resa när hon kan ha varit åtta-tio år. Mamman körde rattfull och somnade vid ratten samtidigt som de mötte en lastbil. Isabella tog tag i ratten och lyckades på så vis undvika en kollision.

Liten allvarlig Isabella håller upp en tavla med tre små barn.

Isabella bodde hos pappan, men var hos sin mamma varannan helg. Där tvingades hon uppleva saker som inget barn borde få vara med om.

Foto:Privat

Då vaknade mamman till och fortsatte färden mot en tobakshörna. Hon skulle fickparkera men då hoppade bilen fram och de körde in i ett träd.

– Vi gick in i affären och mamma köpte flera kilo tobak, berättar hon. Killen som stod bakom disken såg förstås hur illa ställt det var och att det fanns ett barn med. Men han sa ingenting och ingrep inte utan lät mamma betala. Sedan gick vi.

Bryggde vin i tvättstugan

De fortsatte då till en hamburgerrestaurang där mamman köpte tio hamburgare. Detta till ett enda barn som inte ens tycker om hamburgare. Även där valde personalen att blunda.

Jag kunde bli rädd för min egen mamma.

Isabella var tio år när hon kom på sin mammas hemlighet. Mamman bryggde vin i tvättstugan. Men fortfarande var dottern för liten för att få ihop det destruktiva pusslet. Hon visste bara att mamman betedde sig konstigt och att hennes pupiller blev annorlunda ganska ofta.

– Det var pinsamt inför kompisar och jag skämdes mycket, säger hon och skakar på huvudet. Jag kunde bli rädd för min egen mamma.

Hon minns en dag då mamman hade druckit så mycket så att hon föll ihop. Isabella sprang då i väg till mammans bästa väninna och försökte förklara vad som hade hänt.

Hon ville att väninnan skulle ringa pappan så att han fick komma och hämta henne. Men väninnan tystade ner det hela och sa att det nog inte var så farligt och att det var bättre att de ringde mamman, som då svarade.

– Det tog några minuter, sedan kom mamma och hämtade mig. Jag hade inget att säga till om och ingen ingrep.

Många har sett men valt att inte se.

Isabella blev också utelåst. En gång när mamman var full frågade dottern henne varför hon var så konstig.

– Då blev hon rasande och jag sprang ut ur lägenheten, barfota och utan ytterkläder. Ute spöregnade det. Jag tog min tillflykt till en kulle och blev alldeles genomblöt. Ett äldre par med en hund gick förbi och tittade på den lilla flickan som satt där utan vare sig skor eller regnkläder. De stannade och tittade, men fortsatte sedan sin lilla promenad.

– De sa ingenting, de bara gick vidare. Många har sett men valt att inte se…

Se också: Alexandra såldes till okända män - från att hon var åtta år

Mormor räddade mamma

Trots att det var befogat var det aldrig någon som gjorde en orosanmälan till socialen. Hos pappan hade hon sin fristad, men hos mamman var det turbulent. För Isabellas blev detta naturligt. Det ledde till att hon själv tog på sig skulden men varningsklockorna ringde många, många gånger.

Hon kommer ihåg då mamman körde ner ett staket. Då kom mormodern till undsättning och betalde ett nytt staket, och mamman kunde fortsatte med sina dryckesvanor.

När Isabella samlade kraft och mod och till slut bad mamman välja mellan henne och alkoholen möttes hon av ett hånskratt.

– Hon förnekade att hon drack och jag fick alltid höra att hon var sjuk. När Isabella kom upp i tonåren började hon förstå hur alkohol påverkade mamman. Isabellas självkänsla var i botten, självförtroendet likaså och hon hade flera gånger fått stryk av sin mor.

Porträtt på Isabella, allvarlig.

Genom terapin kom jag att se på mig själv med andra ögon, berättar Isabella.

Foto: Lina Alriksson.

En lättnad när mamman gick bort

Då råkade mamman ut för en svår bilolycka och vårdades på intensiven. Isabella besökte henne inte så ofta på sjukhuset och mamman försökte skuldbelägga henne för det.

Så var det också 2007, då hon låg på sin dödsbädd. Ingen vet om hon dog av en propp, eller om det var ett självmord. Den hemligheten tog hon med sig i graven.

Hon lämnade efter sig en då 15-årig dotter som kämpade med dubbla känslor.

Isabella kände sig väldigt tom men även lättad på en och samma gång.

– Det tog ett tag innan jag förstod att hon var borta, säger Isabella sakta. Men efter ett och ett halvt år kände jag enbart lättnad. Samtidigt sörjde hon den mamma hon aldrig hade haft. Det drog ihop sig till skolbal och kompisarna åkte till Jönköping med sina mammor för att köpa klänningar och smycken. Isabella hade ingen mamma att åka med. Plötsligt såg hon mammor överallt.

Detta fick henne att må mycket dåligt. Hon fick ångest, hade svårt att sova och drabbades av ätstörningar.

Terapi en räddning

Hon slutade helt och hållet att äta – inte för att bli smal utan för att hungerkänslorna bara försvann. Det kunde ha slutat mycket illa, men vid hennes sida stod hela tiden en stark och handlingskraftig pappa.

Han stöttade henne när hon sökte professionell hjälp som resulterade i att hon gick i kognitiv beteendeterapi.

– Det blev min räddning på både det inre och yttre planet, ler hon. Mamma hade alltid sagt att jag var ful och jag tyckte själv att jag var ful. Men genom terapin kom jag att se på mig själv med andra ögon.

En ny tjej växte fram, med driv och framåtanda. Isabella utbildade sig till fotograf och i dag undervisar hon i bild på gymnasiet i Sävsjö, samtidigt som hon ansvarar för marknadsföringen av skolan. Och som om det inte räckte med det: hon studerar till 3D-visualiserare parallellt med att hon jobbar som fotograf åt en ateljé.

Att vara målinriktad och strukturerad är ett måste och de egenskaperna besitter hon. Och hon är lycklig även på det privata planet, sedan ett år tillbaka är hon sambo med jämnårige Richard.

– Men, säger hon eftertänksamt, alla dagar är inte bra. Jag kan ha dåliga dagar och ännu är jag inte helt återhämtad. Jag har fortfarande en bit kvar att gå.

Sofie växte upp som maskrosbarn: ”Vi var rädda och hungriga”

Dricker vi mer på hemmakontoret?