Jag skäms över att jag är lycklig – trots att min fru nyligen gick bort
Jag har förlorat min hustru efter mer än 30 år tillsammans. Sjukdomsförloppet var snabbt och fruktansvärt svårt. Det har gått ett halvår nu, och jag är fortfarande ledsen, men också... glad.
Jag skäms väldigt mycket över dessa känslor. När jag gör vardagliga saker – dricker kaffe eller går på bio får jag en så stark känsla att det inte passar, och skammen blir nästan svårare att bära än sorgen.
Våra barn och mina vänner säger åt mig att släppa dessa tankar, men jag kan inte. Varför känner jag så här och hur ska jag hantera det?
Från Göran
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med 100-tals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Hej Göran,
Först och främst vill jag säga att jag beklagar sorgen efter din kära livskamrat. Det är ofta kaotiskt – både fysiskt och känslomässigt – när någon man älskar blir sjuk och går bort relativt snabbt.
Nu har det dock gått ett halvår och jag tänker att det är fullt normalt för den tyngsta sorgen att börja avta. Små ljusglimtar och stunder av glädje kan vara väldigt helande, så jag blir glad av att läsa att du kan känna lycka emellanåt. Det är inget problem i en sorgbearbetning – tvärtom!
Däremot tror jag att det är mycket vanligare att fastna i sorgen och ha svårt att ta sig vidare. Det kan kännas som att det är ”den normala reaktionen” och ”vad omgivningen förväntar sig” och ”vad jag borde känna”.
Men det är viktigt att komma ihåg att en sorgeprocess är högst individuell. Jag vill därför påminna dig om att det inte finns någon exakt mall för hur man sörjer eller när man är ”färdigsörjd” (sorgen finns ju alltid kvar på något vis).
Med det sagt kan jag relatera till din känsla av skam. Som människor är vi tyvärr väldigt känslig för vad som är socialt ”rätt” och vi oroar oss mycket för vad omgivningen tycker och tänker. Ibland är skammen berättigad, men inte i ditt fall.
Det kan kanske tyckas som ett hårt eller kantigt råd i sammanhanget, men icke desto mindre är mitt råd, precis som dina vänners: Släpp det!
Jag säger det med all värme och respekt för ditt välbefinnande – och du ska verkligen veta att det inte förminskar den kärlek du kände för din framlidna hustru. Men... efter en tid behöver vi aktivt säga ” nej” till skammen, så att den inte får för stor makt över oss eller hindrar oss från att gå vidare.
I mina öron låter det som att du är på väg i rätt riktning och att du är medveten om dina skuldkänslor är första steget för att bli av med dem. Det betyder att du ska fortsätta göra de saker som känns rätt för dig: gå på middag, skratta högt, njut av en film eller en solskenspromenad. Ja, vad som! Och om du möter skammen, säger du ”nej” och och fortsätter att leva ditt liv. Med tiden kommer dess kraft att minska sk du se.
Varmaste hälsningar,
Allas redaktionen
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!