Jennie: Han fungerade inte att ha som pojkvän – däremot till något helt annat

Så skapar du en romantisk dejt hemma - 9 tips

Jag var 47 år gammal när jag separerade. Vi hade varit tillsammans sedan tonåren och mest fungerat som vänner under lång tid. Även om vi var överens blev uppbrottet svårt.

Mitt ex började dejta någon redan ­efter ett par veckor. Ilskan och sorgen över att 30 år med mig inte tog längre tid att sörja, gjorde oerhört ont. Om jag var så lätt att glömma kunde jag ju inte ha mycket värde, resonerade jag.

Det tog mig sju månader av omväxlande ilska och sorg innan jag började känna mig levande igen. Jag tog tag i ­sådant som jag lämnat över till mitt ex: ekonomi, bilvård och allt som krävde hantering av verktyg. Stolt över varje utmaning som jag bemästrade insåg jag att jag var starkare än jag trott. Jag hittade mig själv igen, och trivdes med den jag var.

Började dejta på nätet

Men tanken på att försöka träffa någon ny var en helt annan utmaning. Jag tvivlade på om jag hade något ”värde på marknaden”. Min attraktionskraft hade inte prövats sedan jag var tonåring, och nu var jag en medelålders kvinna. Jag var väldigt osäker på om ­någon skulle vilja ha just mig när det fanns så många andra mer självsäkra och snyggare tjejer.

Till slut skapade jag en profil på en dejtingapp, mest av nyfikenhet. Jag hade ju inget att förlora.

Det första dygnet fick jag ett 20-tal meddelanden, och sedan fortsatte det i samma takt. Jag var chockad. Snabbt ­insåg jag att jag inte alls var för gammal eller alldaglig. Män i alla åldrar, från alla delar av landet hörde av sig.

Som svältfödd på uppmärksamhet var det först lätt att bli smickrad av alla svar. Men ganska snart kunde jag skilja ut dem som faktiskt hade läst min profiltext och inte skrev samma sak till alla.

Kände mig som en tonåring igen

Jag inledde flera chattar, allt från skämtsamt flirtande till mer seriösa konversationer. Och jag hade tur, nästan alla jag skrev med, och senare även träffade, visade sig vara vettiga män.

Jag blev bekräftad och fick veta att jag faktiskt kunde vara ett kap: söt, lätt att prata med, omtänksam och verbal. Deras ­intresse lyfte mig på alla sätt.

Jag kommer alltid vara tacksam mot den förste mannen jag träffade. Hans självdistans och sätt att öppna upp sig fick mig att slappna av och våga. Vår första kväll slutade med att vi låg sked påklädda på en soffa.

Efter 30 års monogami kände jag mig som en tonårig oskuld igen, men hans omtanke och sätt att se på mig gjorde mig trygg. Vi fortsatte ses, men det var tydligt för oss båda att vi var för olika för att fungera i längden. Men det var tack vare honom som jag fick en annan syn på mig själv och började njuta av det singelliv jag aldrig fått uppleva som ung.

En man jag borde vilja ha

Mitt i det intensiva dejtandet träffade jag Matti. Jag hade inga stora förväntningar, utan trivdes bara med mitt nya flörtiga fria liv, och han var en i raden av dem jag klickat med i text. Han bjöd på middag och visade sig vara smart, lugn och omtänksam.

Han var en sådan man som jag hade rekommenderat till en väninna som sökte något seriöst. Han var trygg och varm, absolut en sådan man som jag borde vilja ha.

Vi sågs några gånger och han visade mig allt mer intresse. Ju mer han gav, desto mer orolig blev jag, för jag visste att jag inte var rätt för honom. Matti var inte en sådan man som man bara lekte med. Han förtjänade någon som ville mer.

Jag hade redan haft en relation baserad på vänskap och trygghet. Nu behövde jag mer spänning och glöd. Jag var rädd för att såra Matti – men han var helt lugn. Så lugn att jag blev rädd att han varken förstod eller tog mig på allvar när jag ­försökte avsluta vår kontakt

Jämförde våra dejter

Senare har han berättat att han inte var ett dugg orolig. För trots att man inte kunde tro det om hans jordnära lugna personlighet, så trodde han på ödet och visste att vi på något sätt var menade att fortsätta finnas i varandras liv.

Både Matti och jag fortsatte dejta andra. Under en tid var vi varandras bästa bollplank. Jag kunde ringa ­honom på väg hem från en dejt och beklaga mig över att personen ljugit om nästan allt i sin profil. Och Matti kunde berätta om kvinnan som ­dissat honom för att han var för kort. Det räckte tydligen inte att vara 183 cm …

Vi delade erfarenheter, ­diskuterade saker vi läst om relationer och sex. Inget var tabu. Jag lärde mig mycket om hur kvinnor kunde vara på dejter, och vice versa.

Omogen och hett temperament

Drygt ett år senare träffade jag en man som var full av charm och liv. Han väckte en stark passion inom mig, och jag kände mig levande och kvinnlig tillsammans med honom.

Samtidigt var han svår, lite känslomässigt omogen och med hett temperament. Jag försökte gå vidare, men hittade inte samma energi eller kemi med någon annan. Mitt hjärta och hela min kropp struntade i vad som var logiskt.

Vi har varit ett par i fem år nu. Det har varit en utmaning, men vi har båda utvecklats så oerhört mycket. Vår relation har lugnat sig och är starkare efter allt vi kämpat oss igenom.

Jag vet att jag valde rätt. Jag sökte inte efter en partner som kunde vara min säkerhet och trygghet. Det hade jag haft. Nu var jag säker nog i mig själv för att välja den som fick mig att känna mig mest levande.

Blir inte av med honom

Men Matti finns kvar – som min bäste vän. Det kan gå en månad eller två mellan våra samtal, men han finns kvar som en trygg vän i mitt liv. Han är i en relation sedan ett halvår, och jag hoppas han har hittat rätt nu.

Vi har skojat flera gånger om hur han vägrade ta mig på allvar när jag bröt upp. Han säger som han sa då: ”Om du gifter dig en dag, så kommer jag vara med, och eftersom det inte är som brudgum så är det som best man. Du blir inte av med mig.”

Det finns verkligen många olika sorters kärlek, och jag är så tacksam för att jag fått uppleva flera.