Hemmets Veckotidnings krönikör Karin Herslow gick på grisfest och fick en rejäl slurk vin i strupen. Lika illa gick det när hon blev bjuden på snabbvin ...
5 vanliga resemyter de flesta av oss tror på
Vi kan väl börja med att konstatera att vinprovning idag handlar om ett seriöst intresse som förenar likasinnade på ett kulturellt givande sätt. Fast för egen del har jag inte utövat det i modern tid. Senast hände det på 1970-talet då charterresornas grisfester även bjöd på vinprovning, fast av ett helt annat slag.
Jag hade då åkt till Mallorca med en kompis och vi anmälde oss såklart som alla andra till en grisfest. Buss efter buss fylldes med festsugna turister och rullade iväg ut på landet. Väl framme slussades vi in i gigantiska lador med dukade långbord. Där satt vi och väntade, och så kom ett gäng tjejer klädda som bondtöser in. De gick runt med var sin vinflaska med pip. Plötsligt böjdes mitt huvud bakåt varpå jag automatiskt gapade och så ... Plask! En rejäl slurk vin hälldes rätt ner i halsen på mig. Nån chans att hinna smaka vinet innan det landade i magen fanns förstås inte. Samtidigt blev man dessutom fotograferad.
Grisfest! Bästisen Eva har fått sin dos, nu är det min tur …Foto: Privat
Sen kom det in tallrikar med grillat griskött och sallad och mer dricka som kostade en slant, vilket också fotot gjorde. Ett minne för livet, sanna mina ord.
Alkoholpolitiken då för tiden tillät bara svenskar som reste utrikes att ta med sig begränsat med vin och sprit hem. Jag minns inte exakt, kanske var det två liter vin och en liter sprit. Priserna i turistländerna var dessutom mycket lägre, vilket gjorde att väldigt många försökte smuggla med sig lite extra.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
När jag som tonåring var i Italien med några släktingar gjorde vi en dagstur till San Marino, lilleputtstaten som ligger inbäddad i Italien i närheten av Adriatiska kusten. När vi kom fram rusade samtliga resenärer genast till en speciell liten affär där alla köpte samma vin, två flaskor var. Jag fattade ingenting förrän någon anförtrodde mig att de vuxna fått tips om att affären sålde 96-procentig sprit tappad på vanliga vinflaskor. Det blev mycket starkt som smugglades in genom svenska tullen på det viset.
Hickade så minutvisaren hoppade av
Men på den tiden fick man faktiskt brygga vin hemma, ganska svagt och baserat på frukt eller bär. Fast det skulle stå och jäsa jättelänge, så det var inte många som pallade. Då dök snabbsatserna för vintillverkning upp till medborgarnas glädje. På bara två veckor blev vinet färdigt, rena expressdrickat. Det bubblade nu i nästan alla hem. När jag hälsade på en kompis uppåt landet blev vi inbjudna till hennes grannar, ett medelålders par. Stolta bjöd de oss att smaka sin (nästan) färdiga vinsats med röda vinbär som bas.
Uj, det var ett fruktansvärt surt rävgift, och tydligen starkt också, för efter några glas fick jag världens hicka. Så pass, faktiskt, att den fina gamla klocka som jag enligt dåvarande mode bar i en kedja runt halsen gick sönder. Jag hickade så minutvisaren hoppade av!
Fin klocka, men den tålde inte trycket!Foto: Privat
Dagen efter skulle jag åka hem med tåg, en lång resa med två byten. Enda sättet att ha koll på tiden var med finklockan som nu endast hade timvisare.
Någon avkopplande resa blev det inte, men jag lyckades i alla fall kliva av på rätt station, dock med ett heligt löfte till mig själv att aldrig någonsin dricka snabbvin igen.
