Kärlek utan gränser – fastighetsmiljonären Ulla förälskade sig i 43 år yngre flyktingen Hamzeh
Fastighetsmiljonären Ulla är 43 år äldre än sin man – Hamzeh, flyktingen från Gazaremsan. Deras kärlek till varandra har övervunnit åldersskillnad och fördomar. Men trots att de efter fyra år äntligen fick gifta sig går kampen för att Hamzeh ska få stanna i Sverige vidare.
Solen står lågt i väster och i fönsterrutorna på andra sidan vattnet, i Karlskrona, glimmar det.
Året Runt är hemma hos makarna Ulla och Hamzeh Simonsson Dalis på Sturkö i Blekinge skärgård.
Vi är här för att höra berättelsen om hur de träffades och blev ett par. Men det är inte bara en kärlekshistoria. Det är också en berättelse om en kamp mot myndigheterna och omgivningens fördomar.
– Jag trodde att det skulle ta fyra veckor efter att vi skickade in vår ansökan om hindersprövning tills vi kunde gifta oss. Det tog fyra år. Under den tiden hann jag gå på fyra begravningar, berättar Hamzeh, 40, med ett ironiskt leende.
Ulla och Hamzeh Simonsson Dalis
Ålder: 83 respektive 40 år.
Sysselsättning: Pensionerad lärare, VVS-ingenjör.
Familj: Varandra.
Bor: Hus på Sturkö.
Hans hustru Ulla, 83, nickar instämmande om det absurda i deras långa kamp för att få gifta sig med varandra.
– Men trots att vi nu är gifta har Hamzeh inte fått permanent uppehållstillstånd. Det kan innebära att han kommer att utvisas om jag dör. Det är en fruktansvärd press för mig att gå och bära på.
Allt bottnar, enligt Ulla och Hamzeh, i att myndigheterna med Migrationsverket i spetsen inte tror att deras kärlek är äkta – att han bara är ute efter att sol-och-våra henne.
– Vi har nu varit ett par i snart åtta år. Någon gång måste väl Migrationsverket till slut förstå att vi verkligen älskar varandra, säger hon.
Berättelsen om makarna Simonsson Dalis långa kamp för att få gifta sig med varandra tar sin början i Karlskrona 2015.
Då var Ulla en 76-årig änka och pensionerad lärare som hoppade in extra och höll i kyrkans språkkafé på Kungsmarken i staden.
– Jag var aktiv i min församling när jag en dag hörde en diakon från Kungsmarken berätta att det kommit ett stort antal flyktingar som behövde hjälp att inrätta sig i vårt samhälle och lära sig svenska. Jag tyckte att jag med min bakgrund som lärare kunde ställa upp två dagar i veckan.
Hamzeh flydde från Gaza och styrande Hamas
Samtidigt tyckte Ulla att det var trevligt att ha en meningsfull sysselsättning.
– Efter att min förra man Curt gick bort 2012 blev jag väldigt, väldigt ensam. Jag hade inga släktingar och få vänner här i Blekinge, berättar Ulla som ursprungligen kommer från Örnsköldsvik, men som bodde i Småland i många år med sin tidigare man.
– Vi fick tyvärr aldrig några barn tillsammans.
Jag utbildade mig till ingenjör i Ryssland
En dag i april 2015 såg Ulla plötsligt ett nytt ansikte bland flyktingarna som kom till hennes undervisning på språkkaféet. Det var Hamzeh som var på tillfälligt besök i Karlskrona och hälsade på vänner.
– Jag bodde på en flyktingförläggning i Stavsjö på den tiden, men när jag kom till Karlskrona trivdes jag här och jag insåg att jag skulle ha bättre möjligheter att lära mig svenska här, säger han.
Ett år tidigare hade Hamzeh kommit som asylsökande till Sverige från Gaza.
– Jag bodde i Ryssland i nio och ett halvt år där jag utbildade mig till ingenjör. När jag kom tillbaka till Gaza försökte jag bygga upp ett liv där, men hamnade i konflikt med de styrande i Hamas och tvingades fly därifrån.
Ulla la direkt märke till den unge nykomlingen bland eleverna.
– Jag hajade till eftersom jag tyckte att han såg trevlig ut och han var väldigt artig och kom fram och hälsade på mig, berättar hon.
Men till nästa lektion var han försvunnen och Ulla kände ett stygn av saknad när hon inte såg den trevlige unge mannen.
Hamzeh å andra sidan började arbeta för att få Migrationsverkets tillstånd att flytta till Karlskrona, eftersom han trodde att han skulle få bättre möjlighet att lära sig svenska där än i Stavsjö.
– Jag tyckte Ulla var en bra lärare, men det var inget mer än det mellan oss i början.
Ville bilda familj och sökte en svensk hustru
Ulla och hennes elev Hamzeh trivdes så bra tillsammans att hon bjöd honom till Valborgsfirandet som kyrkan arrangerade. Där frågade Hamzeh Ulla om de kunde gå åt sidan för att prata en stund.
– Det var ett intressant samtal. Han berättade om sitt liv och jag om mitt och ingen av oss märkte att tiden gick och att majbrasan hade slocknat.
Några veckor senare skulle Ulla ha en tillställning med några vänner hemma på Sturkö under pingsthelgen.
Vi hade fantastiska kvällar på verandan
– Jag frågade Hamzeh om han hade lust att komma hem till mig. Han tittade stort på mig och frågade om några andra av eleverna var bjudna. För att han inte skulle känna sig obekväm bjöd jag hem en kvinnlig elev också.
Under sommaren fortsatte de att träffas vid sidan av undervisningen. De gick även på bio tillsammans.
– Jag ville gärna gå och se filmen La Bohéme, men det är inte roligt att gå på bio ensam så jag frågade Hamzeh om han ville följa med.
Deras vänskap växte sig allt starkare.
– Jag sa till Ulla vid något tillfälle att hon kanske kunde hjälpa mig att hitta en svensk kvinna som jag kunde gifta mig och bilda familj tillsammans med. Jag litade på hennes omdöme, säger han.
Men så kom första krisen.
Flyktingboendet i Karlskrona skulle avvecklas och Hamzeh riskerade att tvingas flytta till en förläggning i norra Skåne.
Då ingrep Ulla och såg till att han kunde flytta in i en lägenhet i en fastighet som hon var delägare i på Ekholmsstranden i Karlskrona. Men efter en månad skulle lägenheten hyras ut till en läkare och Hamzeh fick då flytta in i Ullas gästrum på Sturkö.
– Vi hade fantastiska kvällar på min veranda där vi kunde sitta i timmar och titta på solnedgången och prata om allt från samhällsfrågor till religion. Men vi var fortfarande bara vänner och Hamzeh sa att han ville bilda familj och att han tyckte mycket om barn.
Ville gifta sig men saknade palestinska passhandlingar
Mot slutet av sommaren 2015 blev det dock uppenbart för dem båda att de var mer än bara vänner – att de verkligen älskade varandra.
– Samtidigt var åldersskillnaden mellan oss ett problem för mig i början, säger Ulla. Jag låg vaken många nätter och funderade på om jag gjorde rätt. Det kändes som jag stal Hamzehs bästa år från honom. Jag kunde ju aldrig ge honom den familj med barn som han drömde om.
I september reste de till Örnsköldsvik och sedan till Östersund för att hälsa på hennes släktingar. När de besökte utsiktsplatsen vid Varvsberget bestämde de sig för att de skulle manifestera sin kärlek till varandra genom att gifta sig.
– Jag ringde en kontraktsprost som jag hade förtroende för och frågade henne om hon hade några betänkligheter mot att viga oss. Hon svarade bara att kärleken har inga gränser, berättar Ulla.
Folk trodde han var ute efter mina pengar
Men det var när de sökte om hindersprövning som problemen uppstod. De nekades eftersom Hamzeh enligt Skatteverket inte kunde styrka sin identitet. Han saknade palestinska passhandlingar.
– Vi har senare förstått att en av orsakerna till att vi fick problem var att det kommit in en anonym anmälan om att Hamzeh bara var ute efter att lura mig, en förmögen äldre kvinna, på pengar.
I samma veva blev Ulla och Hamzeh utfrysta av Kungsmarks kyrka. Ulla förstod att kyrkan inte ville att hon skulle fortsätta med språkkaféet, prästerna sa att det var Hamzeh som var anledningen.
– Till slut sa en av prästerna rakt ut till mig att det var Hamzeh som var problemet.
Ulla och Hamzeh kämpade dessutom för att han över huvud taget skulle få stanna i Sverige. Migrationsverket ansåg inte att han hade asylskäl och att hans anknytning till Sverige inte var tillräckligt stark.
– Det anser de fortfarande inte, trots att Ulla och jag är gifta med varandra. Jag har fortfarande bara tillfälligt uppehållstillstånd. Jag ansökte om svenskt medborgarskap i oktober förra året, men fick avslag, berättar han.
Det var först efter fyra år och tre ansökningar om hindersprövning som Ulla och Hamzeh till slut fick säga ja till varandra inför en präst. Bröllopet ägde rum den 14 september 2019 i Sturkö kyrka.
– Många av våra vänner var där. En del av mina tidigare vänner, framför allt inom kyrkan, har inte accepterat vår kärlek, men jag och Hamzeh deltar i gudstjänster i andra kyrkor. Trots att Hamzeh är muslim känner han sig alltid välkommen när han följer med mig.
Hamzeh och Ullas kärlek blev dokumentär i SVT
Berättelsen om makarna Simonsson Dalis långa kamp för att få gifta sig med varandra visades förra året också i SVT-dokumentären Ulla och Hamzeh– fyra begravningar och ett bröllop. Den är gjord av dokumentärfilmaren Per Anders Rudelius.
– Vi har genom åren också fått mycket hjälp av reportern Martin Hult Ogenblad som berättat om vår kamp i SVT Blekinge, berättar Hamzeh. Det är kanske tack vare hans engagemang för att få fram sanningen som jag sitter här i dag.
Det gör Ulla och Hamzeh helst tillsammans:
● Åker runt och besöker olika loppisar och antikaffärer.
– Jag har fått Hamzeh riktigt intresserad av konst, säger Ulla.
● Går på konserter, gärna på Marinkårens konserter i Karlskrona eller gudstjänster i olika kyrkor.
● Renoverar hus. Ulla har de senaste åren köpt ett flertal hus i Blekinge som Hamzeh renoverar. Han har stor nytta av sin utbildning till filosofie doktor som han fick i Ryssland tack vare ett stipendium.
I dokumentärfilmen berättar Ulla att deras kärlek även är fysisk och att hon brottas med dåligt samvete för att hon inte kan ge honom de barn som han i början av deras bekantskap berättade att han drömde om att få.
– Ibland kan jag tycka att jag är egoistisk som lagt beslag på en ung man som Hamzeh.
Tanken på att han kanske aldrig, med tanke på åldersskillnaden mellan dem, får ett långt liv tillsammans med sin Ulla stör inte Hamzeh.
– Det är inget som är givet. Jag kan dö i morgon eller om ett par år och då är det hon som lämnas ensam. Och det finns många par som är barnlösa.
Ulla hoppas att hon får vara frisk och att de får många år tillsammans utan att de ska behöva oroa sig för om han ska få stanna i Sverige eller inte.
– Om Hamzeh hade varit en sol-och-vårare så skulle det ändå inte ha förändrat något för mig. Han har gett mig så mycket lycka och jag har fått uppleva så fina år tillsammans med honom.■