Kathie: Jag kom på min mammas hemlighet – skyddade henne och ljög för pappa

Vad gör man om ens kompis partner är otrogen?

Vårdagen var fin med strålande sol och jag fick äntligen ha mina nya skor i skolan. Skorna hade jag drömt om länge. De var i grå mocka med tåhätta och bakkappa i svart lack. Mamma och jag hade kommit överens om att jag bara skulle ha dem till fint, men denna dag hade hon gett efter för mitt tjat.

Vi hade fått gå hem en timme tidigare från skolan och nu, på hemvägen, tittade jag ner på mina fötter. Vad skulle mamma säga, ett dammlager hade lagt sig som ett filter och visst var det väl ett ganska tydligt skrapmärke på högra tåhättan!?

Väl hemma, inne på gården, såg jag att Eskils stege stod lutad mot väggen. Det var ett tag sedan jag såg honom. Nu låg den fläckiga målarkepsen på marken och målarburken såg ensam ut med penseln slarvigt slängd bredvid. Han hade visst haft bråttom i väg.

Eskil hade jag pratat med veckan innan när jag kom släntrande från skolan och han stod uppflugen högst upp på stegen och målade väggen under taknocken. Jag hade blivit nyfiken och jag såg ju att han lagt märke till mig så jag frågade helt frankt vad han hette och samtalet var i gång. Jag tyckte genast om den här målaren, han verkade glad och snäll.

Kom på dem i köket

Nu skyndade jag mig uppför trappan i vår farstu, det luktade kaffe. Kanske hade mamma ­fikafrämmande, jag hoppades att det var så för då hade hon alltid något extra gott tillbehör i form av en nybakad kaka eller bullar.

Det sög till i magen, kaffe var gott men det måste vara två sockerbitar och mycket mjölk i för att det skulle vara i min smak. Jag ryckte glatt upp dörren men stannade upp, försökte förstå vad jag såg.

Ja, vad hade jag blivit vittne till?! Det var alltså här han befann sig, det var här han tornade upp sig, här i vårt kök med armarna om min mammas midja. Och där stod hon, min annars ganska så nedstämda mamma, blossande röd om kinderna och klängande i famnen på målaren. Det var ingen tvekan om vad de sysslade med. De kysste varandra, hungrigt och sensuellt.

Skadan redan skedd

Eskil, fortfarande i sin vita men färgbemängda overall, såg yrvaket på mig när han slingrade sig ur mammas famn. Han var den som först reagerade på min närvaro.

– Hej Kathie! Är du hemma!?

Han var högröd i ansiktet. Mamma fick nu syn på mig och flög bakåt i ett försök att ändra scenens gestaltning, åtbörden var ett uppenbart avståndstagande till den man hon nyss så ömt vänslats med.

Men åtbörden kom för sent och skadan var redan skedd. Det här måste ha varit en grannlaga situation för mamma, en gift kvinna, en trebarnsmor. Jag förstod hur hon skämdes där hon stod och drog i blusen som letat sig upp över magen.

En hämndaktion

Eskil drog snabbt, med ett tack för kaffet. Dörren slog igen och där stod vi, mamma och jag. Mor och dotter, i en allt annan än bekväm situation.

– Kom och sätt dig här så ska jag berätta för dig, vädjade mamma

Men jag var tveksam. Jag kände inte igen min egen mor, hon var så annorlunda, upphetsad och forcerad – och vad fanns att säga?

Men så fick jag höra att det här var inget att bry sig om, det här betydde inget. Det var bara en hämnd för något som pappa hade gjort mot henne tidigare och det skulle inte hända igen. Hon skulle inte bjuda in Eskil mer.

Det lovade hon och jag trodde henne, blint. En mamma ljuger inte, det var jag helt säker på. Vi tummade på att jag aldrig skulle berätta det här för pappa. Ja, inte för någon annan heller.

– Vi glömmer det här, tyckte mamma.

Skyddade min mamma

För mig kändes det som en överenskommelse som jag aldrig skulle svika, men samtidigt var det något som inte kändes bra. Inte bra alls!

Men, den här händelsen var något som jag aldrig fick tillfälle att glömma. Jag var tio år och Eskil kom sedan att finnas med som en skugga under de följande tjugo åren av mitt liv. Jag blev länken som gjorde att han kunde fortsätta att träffa min mor, eller hellre, att hon kunde fortsätta sveket mot min pappa.

Till en början vågade jag inte annat än fortsätta ljuga för min far när mamma ansåg att det behövdes. Jag kunde ju inte ange min egen mor. Hon hade blivit min enda trygghet och gjorde jag bara som hon sa, skulle det nog gå bra. En försåtlig trygghet är ju också en sorts trygghet och en villkorad kärlek fick duga. Det kändes som det var den enda kärlek jag fick.

Min far och jag drevs än längre ifrån varandra under de år som följde. Det skulle dröja många årtionden innan jag blev fri, fri från skuldkänslor och fri från det svek som min mamma åsamkade mig som barn men också senare i livet.

Det min mor gjorde var att utnyttja min beroendeställning, och att det var ett övergrepp skulle det ta många år innan jag insåg.