Lästips: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en katt

Kristine: Min väninna förstörde vår semester

28 nov, 2023 
AvAnonym läsarberättelse
Kvinna sitter på en flygplats med sin resväska.
Jag hade verkligen sett fram emot resan till Spanien tillsammans med Fia.
Men ganska snabbt fick jag se sidor jag aldrig sett tidigare och veckan slutade med bråk – var vår långa vänskap över nu?
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadeller
Annons
Se också: Så sparar du pengar under semesternBrand logo
Se också: Så sparar du pengar under semestern

Mina barns far och jag skildes när våra flickor var 16 och 12 år. Åren därefter hade jag ett par kortare förhållanden innan jag bestämde mig för att pausa mitt kärleksliv.

Jag insåg att jag hade fullt upp som ensamstående mor och när jag hade tid över ville jag hellre träffa mina väninnor. Vi gick på kafé, teater och utställningar – och jag trivdes med att komma ut och vara social.

Hon hade som hobby att hitta förmånliga erbjudanden

Min gamla studiekompis Fia var en av dem jag träffade mest. Hon var också singel, arbetade som arbetsterapeut som jag och var lätt att prata med. Hon kunde vara rätt bestämd, men det hade hon alltid varit och det gjorde inte mig något, för jag visste var jag hade henne.

Annons

Fia gillade att fynda och hade nästan som hobby att hitta förmånliga erbjudanden. Både jag och mina döttrar drog faktiskt nytta av hennes affärssinne.

När min yngsta dotter skulle flytta hemifrån hittade Fia en lägenhet med billig hyra till henne och det gjorde mig förstås tacksam.

Ett par dagar innan jag skulle fylla 45 ringde hon och frågade om vi skulle gå ut och äta på en flott restaurang samma kväll. Det skulle inte kosta oss mer än 200 kronor var eftersom Fia hade fått ett erbjudande, och jag tackade självklart ja.

Vi bokade en resa till Marbella – bara för oss två

Det blev en mycket trevlig kväll med god mat och vin, och innan kvällen var slut hade vi bestämt oss för att resa utomlands tillsammans, det hade vi aldrig gjort tidigare.

Fia hade sett flera förmånliga erbjudanden på semesterlägenheter i Marbella i Spanien och jag gav henne fria händer att boka. Jag visste att vi hade ungefär samma budget så jag kunde lugnt överlåta åt henne att bestämma.

Annons

Två månader senare gick vi ombord på planet till Spanien. Jag hade arbetat hårt veckorna innan så när nu en veckas avkoppling i solen med min väninna väntade kände jag mig väldigt uppåt.

Vi letade rätt på våra platser, Fia satte sig vid fönstret och jag tog mittenplatsen. Planet lyfte och vi flög genom molnen upp mot solen. Det kändes härligt att lämna det gråa vädret hemma och vara på väg mot värmen.

– Ska vi inte fira med ett glas champagne? frågade jag.

Fia invände att hon tyckte att det var för dyrt med alkohol ombord på planet.

– Jag bjuder, sa jag för att få slut på diskussionen om priser och pengar.

Fia hade tagit med sig hemgjorda smörgåsar till oss båda för att spara pengar och det var ju både klokt och snällt av henne men också lite trist, tyckte jag.

Vi var ju på semester och själv såg jag fram emot att få unna mig lite extra. Men vi är ju alla olika och när man reser tillsammans får man kompromissa, sa jag till mig själv när vi skålade i champagne och åt smörgåsar med leverpastej.

Annons

Det var viktigt att betala var för sig

Jag var helt inställd på att vi båda fick ge och ta, men flera gånger kändes det som att Fia bara tänkte på sig själv.

Vi kom till lägenheten som bestod av två rum, ett stort badrum och ett litet kök. Den låg precis vid havet och hade en stor altan där vi satte oss och drack var sin läsk som Fia hade tagit med hemifrån.

–Det här har du ordnat bra. Vilket fint ställe, sa jag.

Fia tackade och vi höjde våra läskburkar till en skål medan vi tittade ut över stranden.

På eftermiddagen köpte vi mat och på kvällen gick vi ut och åt på en av restaurangerna på strandpromenaden. Jag la märke till hur prismedveten Fia var men försökte att inte bry mig om det.

När vi fick notan räknade hon ut hur mycket vi skulle betala var för sig. Jag förelog att jag skulle betala alltihop och så kunde hon betala nästa kväll, men det ville hon inte höra talas om. Vi skulle betala var för sig.

Annons

Servitören ville inte dela notan eftersom det var för besvärligt, så det slutade ändå med att jag betalade alltihop, även om det gjorde att Fia blev sur.

Sedan gick vi till en bar och drack några drinkar som vi betalade var för sig och äntligen kändes det som att vi kunde slappna av. Vi pratade gamla minnen och skrattade en hel massa.

När vi återvände till lägenheten ett par timmar senare la Fia beslag på sängen och överlät bäddsoffan till mig. Jag tyckte att det var själviskt av henne, speciellt eftersom jag har problem med ryggen, men jag sa inget.

Det borde jag kanske ha gjort, för hon var ju inte tankeläsare och kunde inte veta att jag blev missnöjd. I stället låg jag där i bäddsoffan och retade mig på Fias sätt att vara medan hon snarkade i rummet intill.

Jag var rädd att det skulle bli en lång vecka, men fick samtidigt dåligt samvete av att tänka så. Det var ju barnsligt att tro att jag skulle få allt på mitt sätt och jag bestämde mig för att göra vad jag kunde för allt skulle flyta smidigt.

Annons

Hon tänkte bara på sig själv

Nästa morgon vaknade jag pigg och utvilad. Jag hade inte tagit skada av att sova i bäddsoffan så det var inget problem egentligen. Solen sken och jag gladde mig åt att komma ut i det fina vädret.

Fia var i köket och gjorde te. Hon log och sa godmorgon. Sedan hällde hon upp te till sig själv och försvann in i badrummet. Jag satte mig på altanen och väntade på att det skulle bli min tur på toaletten.

Hon var därinne i nästan en timme – och blev väldigt provocerad över att hon än en gång bara tänkte på sig själv. Men jag sa inget för jag ville inte förstöra stämningen. Hon menade säkert inget illa.

Sedan åt vi frukost och pratade om vad vi skulle göra under dagen. Fia ville gärna ta en tur på stan, medan jag helst ville ligga på stranden och slappa. Vi kom överens om att göra båda delarna och började med en tur på stan.

Annons

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Det var första gången jag var i Marbella så det var spännande att gå runt och titta i de små butikerna med hantverk och kläder. Fia var i sitt esse och gick gata upp och ner medan solen stekte.

När klockan närmade sig tre och hon fortfarande inte verkade vilja bege sig till stranden uppstod ett dilemma. Skulle jag säga något eller inte?

– Jag vill gå till stranden nu men om du vill vara kvar kan vi ju träffas på stranden senare, sa jag och tyckte att jag var diplomatisk.

–Jag är snart klar, fräste hon irriterat.

Det var första gången som en av oss tydligt ilsknade till – och tyvärr inte den sista.

Annons

Tillslut fick jag nog – sa ifrån

Följande dag ställdes saker och ting på sin spets. Fia och jag hade uppenbarligen helt olika uppfattning om vad vi ville göra på semestern, och jag tyckte att hon inte alls brydde sig om vad jag ville.

Hon ockuperade badrummet varje morgon, hon bestämde vad vi skulle göra och hur dags och var så beskäftig att hälften kunde vara nog. Det var uppenbart att hon var besviken över att jag bara ville ligga på stranden med en bok, och hon tyckte att jag slösade med mina pengar.

Jag var ledsen över situationen vi hamnat i och kunde inte påminna mig om att vi varit oense tidigare.

I början av semestern hade jag hållit tyst för att inte förstöra den goda stämningen men efterhand insåg jag att stämningen ändå inte var speciellt god.

En av de sista dagarna sa Fia att hon gärna ville åka till en av grannstäderna och titta på en kyrka där. Jag sa att jag hellre stannade hemma, jag kände inte för att åka på utflykt. Då blev hon jättesur och för första gången på resan sa jag ifrån.

Annons

–Vi ska väl båda kunna göra vad vi känner för, men du bara tänker på dig själv.

Fia bara tittade på mig och gick sedan utan att svara.

De följande dagarna blev långa och besvärliga eftersom Fia slutade prata med mig och bara svarade enstavigt när jag försökte få igång ett samtal. Jag var chockad över hur barnsligt hon betedde sig, men jag vägrade ge mig. Det hade jag fått nog av.

När vi hade landat fick jag en stel kram i ankomsthallen och sedan tog Fia sin resväska och gick för att ta en taxi. Vi skulle åt samma håll så vi kunde ha delat taxi, men det ville hon tydligen inte. När jag kom hem till min egen lägenhet kände jag mig lättad. Skönt att semestern var över.

Vi pratade ut och hon bad om ursäkt

Det gick en vecka och sedan ringde Fia. När jag såg på displayen att det var hon hade jag först inte lust att svara men sedan gjorde jag det i alla fall. Jag hade inte trott att jag skulle höra av henne i första taget och var nervös för vad hon skulle säga. Jag hade inte lust att gräla.

Annons

–Förlåt, var det första hon sa och jag blev så överraskad att jag inte visste vad jag skulle säga.

I stället fortsatte hon själv:

– Jag är ledsen över hur jag uppförde mig. Jag har nog blivit konstig av att bo själv så länge.

Jag blev riktigt lättad. Jag tyckte illa om ovänskap och hade tänkt mycket på det som hänt.

–Det är okej. Jag skulle ha sagt vad jag tyckte och inte förväntat mig att du skulle kunna läsa mina tankar, sa jag, dels för att komma henne till mötes, dels för att det var sant.

Vi fortsatte prata och kom överens om att det hade varit en förfärlig resa. Det var befriande och vi kunde båda skratta åt hela situationen. Vi bestämde sedan att vi i förväg ska komma överens om vad vi vill göra om vi ska resa tillsammans igen.

Ärligt talat vill jag nog inte resa med Fia fler gånger, men vi är fortfarande vänner och jag har lärt mig mycket om mig själv.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons