Lars och Johan uppfyllde drömmen – flyttade till gård med anor från 1600-talet
Så blev det inte.
I dag maxar makarna livet i idyllen och har många järn i elden samtidigt.
Den sista lilla biten av grusvägen ut till Johan Ernfridsson och Lars Melander slingrar sig genom ett idylliskt, småländskt landskap och väl framme syns en hänförande utsikt över Vättern och Visingsö.
Det är en härlig tid på året när de visar runt på Liljegården i Hovaskog, som de fick möjlighet att köpa från släkten för några år sedan. Den ligger på Östra vätterbranterna som är ett av FN utnämnt biosfärområde för sin unika natur med de dramatiska höjdskillnaderna.
Johan och Lars träffades på en RFSL-fest för snart 30 år sedan i gamla hamnstationen i Jönköping.
Efter en vecka flyttade de ihop och har hållit i hop i vått och torrt sedan dess.
– Jag blir aldrig av med Lasse, skrattar Johan.
Flyttade från Jönköping ut på landet
I det gamla sekelskifteshuset de bodde i då blev det en affärslokal ledig. Här såg Lars möjligheten för Johan att öppna ett kafé och kunde hyra lokalen bakom som han inredde till sitt eget krukmakeri.
Efter 21 fantastiska, men hektiska år med kaféverksamhet i centrala Jönköping kunde drömmen äntligen förverkligas – att flytta ut på landet för att dra ner på tempot, leva friare och rå om sig själva.
Men aktiviteten i dag verkar inte ha lugnat ner sig, snarare tvärtom. Den tog bara en ny riktning, när de började engagera sig lokalt i bygden.
Vill starta hantverkshus
Till gården hör flera hus, det äldsta från 1865, så mycket arbete återstår för att renovera allt.
Lars arbetade tidigare som krukmakare och vävare, och på önskelistan står att få i ordning ett hantverkshus, men det får anstå tills vidare.
Lars Melander och Johan Ernfridsson
Bor: På Liljegården i Hovaskog.
Åldrar: Lars är 63 och Johan är 55 år.
Intressen: Lars gillar historia, litteratur, släktforskning och second hand medan Johan intresserar sig för antikviteter, möbler och matlagning.
Här är i dag bakstugan och det moderna köket inrymt, som stod först på tur.
Vi slår oss ner vid ett vackert gammalt träbord där de bjuder på sin egengjorda småländska ostkaka, bakat av Lilla bageriet i Hovaskog, efter Johans farmor Bojans recept.
Den smakar ljuvligt tillsammans med den egengjorda jordgubbssylten och grädde.
– Det som är speciellt med den är att farmor Bojan använde oskållad grovhackad mandel som hon tyckte blev bättre för att möta det lena med lite tuggmotstånd, förklarar Johan.
Många av stamkunderna har saknat kaféet och fortsatt hålla kontakten, som numer sker via försäljning genom REKO-ringen – som står för ”Rejäl konsumtion” och är en sammanslutning av lokala producenter som säljer närproducerade livsmedel.
Har pop up-kaféer
En stor del i Johans och Lasses verksamhet har också kommit att bli catering och pop up-kaféer runt om i bygden. Speciellt det sistnämnda har blivit väldigt populärt och efterfrågas alltmer vid olika arrangemang. Det kan vara alltifrån Skärstad kyrkas loppisdag, till kunskapsdag på handelsträdgården Nyströms trädgård och Bauer activities som anordnar sportaktiviteter för allmänheten.
Johans sortiment av bakverk – eller gofika – och maträtter är stort och recepten en kombination av gamla släktrecept som blandas med egna idéer där gårdens alla frukter och grönsaker tas tillvara.
Hovaskog
Hovaskogs by är beläget lite avsides på höjderna vid Vätterns strand och nämns för första gången 1540. Hova betyder höga läget.
Gårdarna köptes upp av Per Brahe på 1640-talet och kom sen att vara frälse, det vill säga skattebefriade långt in på 1800-talet.
1960-talets landsbygdspolitik medförde att ett stort antal gårdar lades ner, något som många politiker i dag ser som ett misstag.
Stående efterfrågade favoriter är medelhavspaj och potatiskaka och allteftersom tillkommer husmanskost som småländsk kroppkaka och kålpudding.
Det går åt 30 liter när vi gör ett ostkakebak
Johan ErnfridssonJohan har ett långt förflutet i restaurangbranschen och lärde sig tidigt av farmor Bojan att inte använda halvfabrikat, så det mesta tillverkas av lokala råvaror i den mån det går och från grunden.
– Mjölken köper vi från en bonde i grannbyn, och det går åt 30 liter när vi gör ett ostkakebak, säger han och lassar in en sats i ugnen.
Föder upp hundar
Förutom husen finns alla djuren att ta hand om och som blivit en självklar del av familjen. Kenneln House of Scotties med uppfödning av skotsk terrier är ett livslångt intresse och de engagerar sig också för att ta vara på gamla lantraser av höns och getter.
Hundarna hälsar ivrigt och kräver sin dagliga motion och omvårdnad, det märks tydligt när de kivas om uppmärksamheten.
– Skottarna är familjemedlemmar som gör livet mer värt att leva och det är ingen idé att höja rösterna för det gillas inte. De har hjälpt oss att hålla ut med varandra, säger Johan.
– Getterna är mer saktmodiga och kelsugna, berättar Lars när han buffar med ansiktet mot bocken Ramses.
I början tog de tillvara en del av getmjölken från getterna och tillverkade ostkaka samt tvål till husbehov, men nu får getterna och bockarna hålla efter slyn runt gården.
Egen honung i kakorna
Lars har också sköldpaddor sedan unga år, som för övrigt väckte ett stort intresse framförallt bland de yngre besökarna på skördedagen vid Ölmstads hembygdsgård, som alltid är mycket välbesökt. Då hade han också fullt upp med att informera om biodlingen som hör till de första verksamheterna de startade på gården.
– Vi är många lokala biodlare i trakten och det är både givande och spännande att utbyta erfarenheter och ge varandra råd, säger Lasse.
Honungen kommer till nytta i bageriet, säger Johan.
De har gått flera kurser – först biodling och odlingskurser, sen fermentering av grönsaker där Lars experimenterar och gör bland annat kimchi, kombucha och syltad ingefära. Han har även tillverkat eget te på rallarros efter ryskt recept, och tar vara på vilda växter som svamp, björksav, ramslök och granskott.
– Ju mer vi lärt oss efter kurser i självhushållning och miljöfrågor, ju mer har vi insett sambanden mellan allt – hur vi lever, umgås och konsumerar privat, och vad det betyder för den nödvändiga omställningen av samhället.
För Lars är det något han haft med sig sedan uppväxten när mamma Ingrid tog vara på allt vad naturen kunde ge och han tillbringade sin barndoms somrar på landet nära djuren.
Ingrid var lärarinna och en expert på svamp så det fanns ofta på matbordet. Hon färgade ullgarn av svamp och stickade och vävde fina vävnader.
Stort antik-intresse
I både Johan Ernfridssons och Lars Melanders familjer och släkt fanns hantverkare av olika slag, bönder, trädgårdsmästare, kokerskor och bagare som de fått följa i sina liv. Farfar Johannes hade en trädgårdshandel.
Johan måste bromsa mig
Lars MelanderYtterligare ett livslångt intresse och hobby – förutom släktforskning – är gamla föremål och antikviteter, där Lars samlat på sig en hel del under årens lopp.
– Men där måste Johan bromsa mig, säger Lars och ler.
Det märks att han har ett starkt behov av att få utlopp för sin kreativa ådra och ständigt vill pröva på nya idéer, senast var det batikväxtfärgning av kläder.
Deras olika temperament tycks komplettera varandra bra vilket är uppenbart i deras företagande och liv. Man undrar onekligen hur de hinner med allt, men för dem tycks det bara vara en naturlig utveckling av en gemensam strävan.
– I och med att vi är så olika till naturen handlar det om att ta tillvara varandras styrkor och kompromissa ihop en bra lösning. Att ge utrymme för varandras olika intressen ger ett hållbart förhållande och tålamod är en dygd, menar de båda.
– Vårt nästa mål och önskeprojekt vore att få ihop en bok som kunde sammanfatta allt vad vi tagit oss för under årens lopp, avslutar Lars Melander.