Läsarberättelse: Efter skilsmässan ville jag aldrig mer ha sex
När jag äntligen kom mig för att lämna min man bestämde jag mig för att leva ensam och utan sex. Jag njöt verkligen av min nyvunna frihet, och umgänget med barnen och vänner räckte gott för mig. Men med tiden blev det lite enahanda och tankarna på en ny man, en särbo, poppade upp. Att ha någon att gå på evenemang med, gå ut och äta eller laga mat med. Inget fel på väninnorna, men de har sitt och det måste ju finnas mer i livet att prata om än barn och barnbarn.
Så hade jag turen att träffa en man, Mats, genom gemensamma vänner. Vi pratade mycket, hade liknande intressen med kulturinriktning och trivdes bra tillsammans. Vi gick på en bokmässa och en konstutställning, fikade och pratade ännu mer. Han var lugn, vänlig och pigg i intellektet. I början var vi bara vänner, precis som jag ville. Men så hände det jag fruktat, kramarna blev längre, blickarna intensivare och kyssen kom, allt från hans sida förstås. Jag hade inget annat val än att säga som det var.
– Jag tycker mycket om dig och njuter av vår samvaro, men sex är uteslutet för mig, det är ett avslutat kapitel, sa jag och lät så bestämd jag kunde.
Mats blev besviken förstås, det såg jag, men inte så att han reste sig och gick. Inte heller blev han arg eller försökte övertala mig.
– Livet är för kort för att levas utan sex och det är inget jag är villig att avstå från. Inte ens för din skull, även om jag inte kan förneka att jag börjat få känslor för dig, sa han.
Han fortsatte med att han då blev tvungen att söka en annan kvinna för sambo- eller särboskap. Men att han gärna fortsatte träffa mig och att vi kunde umgås som vänner, även med ny partner. Och så undrade han förstås varför, om det fanns några fysiska skäl eller om jag blivit utsatt för övergrepp? Jag svarade undvikande, så väl kände vi inte varann att jag ville gå närmare in på saken.
Jag var så besviken, på honom men mest på mig själv. Jag hade intalat mig att han skulle svara något om att sex inte var så viktigt vid vår ålder och att han gärna ville leva med mig ändå. Så naivt och dumt, jag skämdes. Resten av kvällen blev en stel historia, i synnerhet från min sida. Men när han gick såg han mig allvarligt i ögonen, upprepade att vi kunde fortsätta som vänner och att han verkligen uppskattade min tydlighet även om han hade hoppats på ett annat svar.
Grät av svartsjuka
Så vi fortsatte att träffas som tidigare, jag var inte beredd att släppa honom. Jag hoppades förstås att det inte skulle bli något av med någon ny. Men en dag meddelade han att han var upptagen på fredag, skulle träffa en dejt. Jag sa lugnt lycka till, men när dagen närmade sig rasade allt.
Jag trodde inte att jag kunde bli så svartsjuk, men jag var som en tonåring, grät, ringde dottern, kunde inte sova. Jag begrep ju att det inte blir detsamma om han blir ihop med någon, kanske får han inte ens träffa mig igen för henne? Och inte blev det bättre av att dottern nästan skällde ut mig.
– Men mamma, hur kan du släppa en så bra man! I dag har även äldre sex, klart att han också vill. Du är ju inte ens pensionär och det finns bra glidmedel...
Här avbröt jag henne, är absolut inte intresserad av att diskutera intimiteter med någon, i synnerhet inte med min dotter. Men jag hade hoppats på mer förståelse.
Dagen efter hans dejt förnedrade jag mig och jag ringde och frågade hur det gått. Han sa okej, ingen direkt klick men de skulle ses igen. Ett litet hopp, men sen kommer nästa dejt, och nästa...
Så vad skulle jag göra, klippa helt? För jag insåg att jag inte skulle klara att bara vara vän på dessa villkor, jag ville inte dela honom med någon. Efter ännu en sömnlös natt växte ett desperat beslut fram. Jag ringde och bjöd honom på middag, som jag gjorde ibland. Han var så tacksam att laga mat åt, gillar det mesta och äter glupskt. Inte så socialt kanske, men väldigt manligt i mina ögon. Det värsta jag vet är folk som sitter och petar i maten, tycker de inte om den eller vill de bara vara fina...? Och prata kan man ju göra efter maten.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Vilket vi gjorde. Jag sa som det var, att jag hade starka känslor för honom. Och att jag var beredd att ompröva mina principer och gå honom till mötes om det intima, då och då. Till min förvåning blev han inte glad. Tvärtom verkade han besviken och ville knappt möta min blick. Jag fattade ingenting, det kändes som om jag gjort mitt livs uppoffring och han var inte tacksam.
– Jag vill inte att du ställer upp för min skull, att du offrar dig, sa han. Det är ju att utnyttja dig och din kärlek och det kommer inte att sluta bra. Jag begär inte att du ska ta en massa initiativ. Men jag vill att du ska tycka om närheten, nakenheten och intimiteten, att det ska ge dig något fysiskt och inte vara något du bara vill ska vara över.
Jag var tillintetgjord, började gråta och bad honom gå. Han försökte trösta, men jag körde ut den otacksamma knölen. Vilken typ, män är verkligen hopplösa och sexgalna! Men det kändes inte bra. Jag ville först inte erkänna det men ju mer jag funderade, desto mer förstod jag hur han tänkte och att han faktiskt hade rätt. Att han faktiskt var omtänksam, inte otacksam, och inte ville dra fördel av min förälskelse.
För jag insåg att jag var kär i honom, mina försök att hålla honom på avstånd fick mig att glömma att akta mig själv och så åkte jag dit.
Märkt av det förflutna
Hur gick det då? Vi kunde inte bryta med varandra så abrupt, vi bestämde att vi var tvungna träffas igen och då hade vi det samtal vi borde haft från början. Jag berättade om mitt ex, hur han tjatade om sex och surade när jag sade nej. Och hur häftig och hetsig han var under akten utan att bry sig om mig. Och sedan vilken lättnad skilsmässan var och att jag då svurit på att aldrig mer...
Mats blev förfärad och förbannad, för så ska ju inte ett samliv vara och han förstod varför jag byggt upp en mur mellan oss.
– Alla män är inte såna, inte ens de flesta, försäkrade han. Delad njutning är dubbel njutning, och du får inte döma alla efter hur han var.
– Jag vet att du har rätt, men jag är så märkt av mitt förflutna att jag inte kan ge dig det du vill ha. Det blir bara att ställa upp, förklarade jag.
– Det tror jag inte alls, fastslog Mats. Du behöver tid, tillit och trygghet och det är mitt ansvar att ge dig det. Det kommer att fungera.
Jag var tveksam, ville säga nej men kunde inte. När dagen kom var jag spänd som en fiolsträng trots en halv flaska vin innan. Men Mats var lugn, skämtade, smekte och masserade mig, avdramatiserade det hela, Helt annorlunda än mitt ex. Det gick… bra. Inte fantastiskt, men inte heller obehagligt.
Jag kommer aldrig att bli en het älskarinna, och jag skulle fortfarande kunna leva utan sex. Men nu lever jag hellre med. Den närhet och bekräftelse som uppstår mellan två nakna kroppar i kärlek liknar inget annat. Jag är glad att jag vågade utmana mina demoner, och så tacksam mot min älskade som gav mig den tid jag behövde