Lena: Min exmake avskydde loppis – hittade min nya kärlek där

Efter reklamen: 5 saker att tänka på när du går på loppis

Jag har alltid älskat att gå på loppisar. Långt innan det blev populärt åkte jag ut långt till olika Röda korset-butiker och till små loppisar i lador för att hitta saker jag tyckte om.

Jag har aldrig brytt mig om jag köpt något som kan vara värdefullt, även om det så klart har hänt att jag gjort ett par riktiga fynd. Som en gång när jag hittade en målning av Lennart Jirlow som visade sig vara äkta och värdefull.

Den hänger ståtligt i mitt kök i dag.

Min exman (som är död sedan många år) var aldrig särskilt förtjust i att vi levde i ett hem med saker som andra ägt innan.

Vill inte göra samma misstag som sin mamma

relationerAnette: Nu är jag stolt över min mustasch

– Kan du inte bara köpa något från Ikea, kunde han gnälla ibland. Min man var inte från Sverige och i hans kultur var det inte alls fint, utan tvärtom ett tecken på fattigdom, att köpa begagnat.

Det var det visserligen även här i Sverige på den tiden när jag började fynda begagnat. I dag ser jag min dotter följa instagram-konton med trendiga unga kvinnor som handlar allt på second hand och då försöker jag säga till henne att hennes mor är en trendsetter. Men då fnyser hon åt mig.

Han tyckte också om böcker

Min man dog som sagt för över tio år sedan och visst har det funnits en längtan att träffa någon ny, särskilt nu när barnen har sitt och inte tid för mig.

Jag har känt en oro över att behöva genomgå ålderdomen ensam. Samtidigt har rädslan för att ge sig ut på singelmarknaden varit lika stor, och därför har jag hamnat i ett slags ingenmansland.

Min dotter har uppmuntrat mig att träffa någon men min son är lite mer obekväm med den tanken.

Men så hände något jag adrig hade kunnat föreställa mig ...

Det var en helt vanlig lördag och jag befann mig på en stor loppis utanför Örebro. Hit brukar jag köra ett par gånger om året och de har även ett trevligt fik.

Just den här gången hittade jag bara ett par böcker och satte mig i fiket med en kanelbulle och en kaffe och började läsa boken.

Dejten blev till en mardröm

relationerVivvi: Hans konstiga fråga har avskräckt mig från att dejta

Så plötsligt kände jag en knackning på axeln. När jag tittar upp står en man, något äldre än jag, och ler vänligt mot mig.

– Den här boken har jag precis läst, sa han och pekade på min Jo Nesbø-bok.

– Jaså, avslöja inte för mycket bara, sa jag och skrattade.

– Själv har jag köpt den här, sa han och höll upp en bok av Jussi Adler-Olsen.

– Jasså, så du föredrar danskarna? undrade jag och han ryckte på axlarna och log ett busigt leende.

Så träffade jag kärleken igen

Mannen presenterade sig som Lennart. Det visade sig att vi både hade loppis och spänningsromaner gemensamt.

Vi satt kvar och fikade i över en timme och bytte sedan nummer. Vi träffades ett par dagar senare och det visade sig att vi hade massor att prata om.

I dag har vi blivit ett par och det bästa vi vet är att åka på loppis tillsammans, det är det självklara helgnöjet för oss.

Livet är bra lustigt ibland, aldrig hade jag väl trott att jag skulle möta kärleken på en loppis!

Lennart är verkligen en härlig man. Visst han är lite kantstött efter två skilsmässor och ett par ungar, men jag gillar som bekant begagnat.