Linda väljer bort egentid – ger allt för ungdomarna: Hon får oss att må bra
När Linda blev nominerad av laget till Allers Guldhjärta fick hon nypa sig i armen – och tårarna var nära. Hon känner sig djupt tacksam över att ha fått denna fina utmärkelse av sitt lag.
– Jag är verkligen rörd av den fina nomineringen. Det betyder oerhört mycket för mig att mitt engagemang som lagledare uppmärksammas. Att få arbeta med ett så fantastiskt gäng har aldrig känts som en börda, utan snarare som en glädje, säger Linda med tårar i ögonen.
Det är måndag eftermiddag när vi hälsar på i isladan i Umeå. Om precis en timme börjar träningen för U15-laget Björklöven i Umeå. Linda är redan på plats och ser till att allt är under kontroll. Hon småpratar med grabbarna och stämmer av hur deras dag har varit.
Lagledaren Linda Åström har full koll
Linda har koll på vilka som är frånvarande i kväll, eftersom spelarna redan har varit i kontakt med henne flera gånger under dagen.
Linda Åström
Ålder: 47 år.
Familj: Gift och två barn.
Gör: Vårdlärare.
Bor: Umeå.
Fritid: Lagledare för U15 Björklöven och engagerad i Min stora dag.
Telefonen plingar ständigt med meddelanden via sms, Snapchat och Messenger – det är grabbarna i laget som hör av sig. Enligt henne själv är hon tillgänglig dygnet runt för dem och alltid redo att hjälpa till. Hon får till och med vara med i lagets Snapchat-grupp.
– Hur sjukt kul är inte det? Vi ska komma ihåg att de här grabbarna är 14 år gamla, men ändå accepterar de mig och har det förtroendet för mig.
Spelarna vet att Linda alltid svarar när de skickar meddelanden eller ringer. De litar på att hon finns där för dem och snabbt stöttar och hjälper.
– Hon är värd det bästa och det ska bli roligt att hon också får ett Allers guldhjärta från oss, säger Hugo, en av spelarna i laget.
– Vi skulle inte klara oss utan Linda, hon styr upp allt, fyller Sam Ekström i med.
”Får oss att må bra”
Linda går in i omklädningsrummet för att småprata med killarna innan de börjar byta om. Hon fångar upp samtalen, ser till att alla är delaktiga och att ingen hamnar utanför.
Svettdoften, som sitter inpyrd i väggarna, bekommer henne inte. I stället skämtar hon med glimten i ögat om att det är ingenting jämfört med hur det brukar lukta efter en tuff träning eller match.
Stämningen i omklädningsrummet är på topp. Det är högljutt, men inte av skrik utan av glada samtal.
Du får oss alltid att må bra
Spelaren Robin HägglundNär lagets spelare beskriver Linda har de inga problem att hitta rätt ord. Hon är lagets mamma – alltid närvarande, stöttande och peppande. Hon brer mackor inför träningarna, ser till att gruppen mår bra tillsammans och är den som påminner dem om det viktigaste när en match gått dåligt.
– Jag säger alltid att ni har gjort ert bästa och att vi ska vara stolta över oss.
– Du får oss alltid att må bra, oavsett om en match gått mindre bra, säger Robin Hägglund.
Lindas ögon fylls med tårar när hon pratar. Hon blir rörd av all kärlek och positiv feedback hon fått de senaste veckorna. Men för henne handlar det inte om uppoffringar – hon gör det för att hon brinner för laget. Att få umgås med grabbarna ger henne så mycket tillbaka.
– De uppskattar mitt arbete och det är aldrig jobbigt att göra det här för laget.
Hon är ett energiknippe som sprider glädje och är en självklar del av laget. Med sitt lugna, positiva sätt hanterar hon allt som händer – och hon vet vad multitasking innebär. Att svara på frågor som kommer i en stridande ström:
– Linda, kan du hjälpa mig att hämta en nyckel?
– Linda, har du koll på när vi ska träna imorgon?
– Linda, har du sett min nya frisyr?
Samtidigt svarar hon på sms, Snapchat-meddelanden och telefonsamtal.
Linda är allt i allo
När alla spelare är på plats i omklädningsrummet slås stereon på. Taktik snackas, utrustningen gås igenom och klubbor tejpas för att hålla bättre. Linda är med, ända fram till att killarna börjar byta om – då går hon ut.
Att hon under de senaste fem åren har gett allt hon kan som lagmamma, eller lagledare som den officiella titeln är, ser hon inte som en uppoffring. Tvärtom – det ger henne glädje och en chans att fokusera på det hon älskar. Att umgås med ungdomarna, strukturera det praktiska och finnas där för dem. Peppa dem i både med- och motgång.
Hennes roll innebär att boka träningstider, fixa bussar till resor, hålla kontakt med föräldrar, boka boende och ordna mat. Det är inte ovanligt att hon står hemma och förbereder matlådor inför en träningsresa. Då kan det bli upp till 30 portioner per måltid, som hon sedan värmer i bussen och delar ut till grabbarna.
– När vi åker över dagen för att spela en match, till exempel i Sundsvall som tar fyra timmar med buss, vill vi komma hem i tid. Då prioriterar vi inte att stanna och äta.
Hon har kört på i fem år, fyra träningar i veckan, med allt det praktiska som måste skötas. Helger är uppbokade, det är långa bussresor, många nätter på golv i skolsalar i sovsäck – och dessutom delar hon ansvaret för ett helt lag med tonårskillar.
Många undrar hur hon orkar.
Jag bryr mig om varenda en av killarna
Linda ÅströmLinda funderar några sekunder innan hon svarar.
– Det ger mig så mycket glädje tillbaka. Jag gör det här för att jag trivs med att jobba med ungdomar, och jag bryr mig om killarna – varenda en av dem.
Sover även hon i skolsalar
När det är cup och föräldrarna bor på hotell och går ut och äter på kvällarna, väljer Linda ändå att sova i en gympasal tillsammans med killarna och de andra ansvariga i laget.
– Jag är där för deras skull och då ska jag göra det de gör. Jag vill inte skippa något bara för att det ibland är obekvämt. Det är inte skönt att sova på golvet, men jag vill vara en del av laget.
Linda har aldrig behövt bli arg. Hon återkommer ofta till att laget finns där för varandra och att spelarna lyssnar på henne. Det är en fin grupp med en stark laganda, där alla bryr sig om varandra.
När hon får frågan om hon, som spindeln i nätet, sprider glädje till laget och skapar en positiv gruppdynamik, ler hon ödmjukt.
– Ja, så kan det säkert vara, säger hon blygsamt.
Men hon betonar också att det självklart kan uppstå situationer ibland – det är trots allt tonåringar – men att de är fina killar som kan prata om allt och vågar uttrycka sina känslor.
Hon är snabb på att lösa konflikter om de skulle uppstå, just för att bevara lagets goda sammanhållning och se till att spelarna alltid finns där för varandra.
– Vi vill inte ha konflikter eller att någon behandlas illa. Det löser vi direkt, annars kan det växa sig större och skapa problem. Det är väl den enda tuffare delen med att vara lagledare – när det uppstår mindre roliga situationer i gruppen. Men jag ser det inte som ett problem, utan som en naturlig del av vardagen.
Laget före jaget
Ibland är det svårt att få ihop just vardagen. Tidigare arbetade Linda som undersköterska på Umeå sjukhus, men då var det nästan omöjligt att få ledigt för att anpassa sig efter spelarnas istider.
Under pandemin skolade hon om sig till yrkeslärare och arbetar nu på vårdprogrammet. Det gör det lättare för henne att kombinera jobbet med sitt engagemang i laget, eftersom hon kan styra sina arbetstider och flexa ut när det behövs.
För Linda handlar vardagen om att prioritera rätt. Hon väljer bort det hon kallar egentid – för henne är den inte viktig. I stället får hon energi av att vara med laget.
Utöver sitt engagemang i hockeyn har hon i 16 år varit volontär för Min stora dag, där hon hjälper svårt sjuka barn att få uppleva glädjefyllda stunder.
– Något barnen i Min stora dag har lärt mig är livsglädje. De ser bara det positiva i allt runt omkring. Det är som om något händer inom dem – de uppskattar livet så enormt mycket. Deras livsglädje gör mig medveten om att jag själv ska njuta och leva livet fullt ut. Jag lär mig så otroligt mycket av dem.
Den inställningen tar Linda med sig in i laget: att se det positiva, glädjas åt det man har och fokusera på möjligheterna i stället för problemen.
Linda känner en stark tacksamhet över att få vara en del av laget.
– Jag brukar ofta tänka på vilken enorm tur jag har som får vara med det här fina gänget. De vågar vara sig själva och det gör det enkelt att jobba med barn och ungdomar. De spelar inget spel, utan är ärliga och genuina i både sina åsikter och känslor.
Hur länge hon kommer att fortsätta i rollen vill hon knappt tänka på. Hon beskriver redan nu att hon har separationsångest inför det som väntar.
Har du en vän som är guld värd?
Skriv och berätta:
Eller:
Allers redaktion
Allers, Box 5287,
102 46 Stockholm
Märk mejlet/kuvertet med Allers guldhjärta
När killarna är i övre tonåren kommer laget att splittras – spelarna kommer att hitta nya junior-lag, kanske någon slutar eller går vidare till andra serier.
– Då vet jag faktiskt inte vad jag ska göra. Det är klart, om min son fortsätter att spela och hans nya lag behöver en lagledare, kanske jag tar på mig det. Men då börjar jag om från noll. Den här gemenskapen har jag byggt upp i fem år, ända sedan de var nio år gamla.
Senaste från Allas
Linda ser dörren till omklädningsrummet öppnas och går mot killarna för att peppa dem inför kvällens träning. Hon hämtar sin täckjacka och gör sig redo för en timme i den kalla isladan – något hon gör med glädje.
– Nu kör vi, grabbar! Kämpa i kväll! säger Linda Åström.