Vår krönikör Lisbeth Lundahl minns cigarettröken på 90-talets fester, funderar på om det är en tiger i busken och avslöjar hur man skapar ett magiskt skimmer runt den gamle uv som är ens partner.
Enkla knepen för att komma närmre din partner
När jag arbetade på kontor brukade jag kliva in första dagen på ett nytt jobb och tänka: Oj vad ventilationssystemet låter! Men redan på eftermiddagen hade jag vant mig och hörde inte längre fläktarna.
Eller om jag vågar mig på ett dopp i sjön på sommaren. Först är det kallt och rysligt men efter en stund har kroppen anpassat sig och det är friskt och skönt.
Det där är ju bra, människans förmåga att vänja sig. Fast ibland också dåligt. Utan saknad minns jag ett fjärran 1900-tal när man kunde gå på fester där cigarettröken låg som dimman i Lützen. Fast ganska snart – jodå! – så vande man sig och kände inte lukten längre.
Man kan till och med nästan vänja sig vid presidenter som blåljuger. Då blir man med tiden inte lika chockad som första gången det hände. Inte heller bra.
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
Men det här anses ha hjälpt oss genom årtusendena, att vi har sorterat undan det bekanta och haft fokus på allt nytt. En bra egenskap ifall det nya utgör en fara (en tiger som prasslar i buskarna) eller en möjlighet (en stock med bananer uppe i ett träd).
Men fokuset på allt nytt gör att man snabbt glömmer tillfredsställelsen över det invanda. Det som en gång gjort oss jätteglada blir som fläktarna på kontoret, vi märker dem inte längre. Om jag köper en kappa känner jag mig stilig första gången jag bär den. Även andra och tredje gången, men den trettionde är det bara den vanliga kappan och efter hundratals gånger börjar jag undra om det inte vore trevligt med en ny.
”Här står en halvraggig typ som du känner väl”
Så jag tränar på att se saker som första gången. Att öppna garderoben med attityden ”vilken skattkista!” i stället för ”här finns ju ingenting”. Att kliva in i köket och känna hur bra det blev, som när det var nybyggt. Inte bara ”gäsp, dags att koka havregrynsgröt”. Att glädjas över det välkända spar tid, pengar och missnöje.
Ett vanligt råd lyder: Om du inte har använt ett plagg på ett halvår, skänk bort det eller släng det. Jag har ett annat tips: Göm det! Ta bort det ur din åsyn, stoppa det i en låda på vinden. När du öppnar lådan några år senare, har plagget mirakulöst blivit nytt igen.
Köket går inte att packa ner men det händer att man tar bort sig själv ett tag. Det har samma effekt. Man reser, kommer tillbaka och ser hemmet med nya ögon. Fast jag väljer den smidigare lösningen att aktivt tänka på hur nöjd och glad jag var när jag klev in detta kök första gången.
Faktum är att det här även går att tillämpa på partners som man blivit väldigt van vid. Du kan förstås resa bort ett tag men enklare är att påminna dig om hur fantastiskt det var när ni träffades. Blunda och framkalla minnena. Sedan öppnar du ögonen och konstaterar att här står en halvraggig typ som du känner väl. Men genom att hämta hem den där nykära känslan kommer det ändå att stå ett lite magiskt skimmer runt den gamle uven.
Så – upp till kamp mot vanans makt! Ett förvånansvärt lätt sätt att bli nöjdare och lyckligare.
