Lottens alkoholmissbruk har satt spår hos sonen Loke: ”Men det är inte mammas fel”

Lotten och sonen Loke sitter på en bänk.

Tack vare all stöd och hjälp, och att de varit mottagliga för det, har både Lotten och Loke hamnat på rätt väg i livet.

Foto: Pernilla Wästberg
Lotten var bara fem år gammal när hon fick smaka alkohol för första gången. Som vuxen hamnade hon i ett eskalerande missbruk och till slut hamnade sonen Loke på barnhem. Men Lotten bestämde sig för att kämpa och idag är deras relation öppen och kärleksfull.

Loke lägger huvudet mot Lottens axel. De har en relation som säkert många föräldrar drömmer om att ha till sina tonårsbarn – öppen, ärlig och kärleksfull.

– Du har sett allt av mig, och du får berätta precis vad du vill om det, säger Lotten Säfström, 54, till sin 18-årige son.

Vi sitter i Malmös Folkets Park, ett stenkast ifrån Möllevångstorget där deras liv skulle komma att förändras för alltid. Lotten var berusad och Loke, då 2 år, sprang rakt ut i en cykelbana. Den fasad som Lotten under så många år byggt upp rämnade. Hon vacklade till när hon sprang efter Loke och skrek sluddrade efter sitt barn.

Lyckligtvis blev Loke inte skadad, men en kvinna med barnvagn såg att allt inte stod rätt till och ringde polisen.

– Jag visste inte att jag var iakttagen, men magkänslan sa mig att något var vajsing med situationen, så jag gick hem. Några meter från porten kom en polis och stannade mig. Det blev vår räddning, berättar Lotten.

Trots att han var så liten minns Loke händelsen. Eller snarare känslan av den.

– Jag var van vid att mina föräldrar brukade skrika och härja, men de skrek aldrig på mig. Den här gången skrek mamma samtidigt som hon slet tag i mig, och jag minns känslan av skräck, berättar Loke.

Fick vin till maten

Loke har lätt för att sätta ord på sina känslor och talar som någon som levt ett långt liv. De fyra första åren i sitt liv växte han upp med alkoholiserade föräldrar, och bland deras vänner förekom mycket missbruk.

– De vuxna i min närhet betedde sig som barn. Jag fick lära mig att ta ansvar tidigt, säger han.

Lotten var bara fem år gammal när hon fick smaka alkohol för första gången.

– Varje söndag fick jag vin, vatten och socker till middagen av min mamma, det hade hon själv fått som barn, berättar hon.

Efter den händelsen blev jag rädd och bestämde mig för att sluta dricka. Men så blev det inte.

Föräldrarna arbetade mycket, mamman som kläddesigner och pappan som ingenjör. Redan från tidig ålder hade familjen barnflickor som tog hand om Lotten och hennes två syskon.

– Inget ont om mina föräldrar, och de drack inte mer än andra. Men vi pratade inte känslor i vår familj, vilket jag tror var väldigt vanligt förr. De led av arbetsnarkomani och var helt avstängda, jag levde som i en egen liten bubbla.

Flyttade mycket

Bristen på kommunikation och den känslomässiga svälten fick Lotten att sluta sig inåt och lägga på en yttre mask. På gamla fotografier av henne som barn har hon samma stela leende, men tom blick. Alkoholen fick henne att slappna av och gav henne en känsla av samhörighet.

– Jag blev social, glad och spexig. Men på insidan hade jag inget ekolod, det har jag fått träna upp sedan jag blev nykter för snart 15 år sedan.

Ett gammalt svartvitt foto på en liten flicka som skrattar.

Lotten i Jordanien 1973. Redan som 5-åring fick hon vin till maten varje söndag.

Foto: Privat

Familjen flyttade mycket på grund av jobb, när Lotten var fem kom de till Jordanien. Föräldrarna skilde sig, pappan gifte om sig med barnens privatlärare och fick ytterligare två barn. När Lotten var 12 år flyttade hon med sin pappa till Saudiarabien.

– Jag hade det inte så bra och ville hem till Sverige. Jag träffade några svenska ungdomar på besök i Saudiarabien och frågade dem om det slappaste internatet i Sverige. Jag följde någon slags impuls att kunna självmedicinera mig med alkohol utan att bli störd.

Så flyttade Lotten hem till Sverige och Grennaskolans internat. Där fick hon fritt spelrum att utveckla ett alkoholberoende, krogarna i staden serverade gladeligen alkohol till fjortonåringar och Lotten spenderade sin väl tilltagna veckopeng från föräldrarna på vin.

Se också: Caroline om våldet: "Han kissade på mig och mamma"

En lördagmorgon kom skolans husmor in i Lottens rum, såg henne ligga i sina egna spyor men bara skakade på huvudet och stängde dörren igen.

– Efter den händelsen blev jag rädd och bestämde mig för att sluta dricka. Men så blev det inte, minns Lotten.

Lottens bild av vuxna var hennes arbetsnarkomaner till föräldrar och deras middagar och otrygga fester med alkoholpåverkade gäster. Hon bestämde sig för att aldrig bli som dem, och valde att slå sig fri. Hon sparade ut håret och levde efter mottot peace, love and understanding.

Jag har flyttat 66 gånger, och då har jag inte räknat alla buskar jag sovit i

Missbruket eskalerade, hon använde både alkohol och andra droger, som hasch och heroin. Men narkotikan var bara ett mellanspel, de fungerade aldrig lika bra som alkohol.

Dagispersonalen sa ingenting

Som mest drack Lotten motsvarande närmare två flaskor vin per dag. Hon träffade Lokes pappa, även han missbrukare trots en framgångsrik karriär bakom sig, och utåt sett såg de ut som vilket par som helst. Men utöver extraknäck på restauranger och äldreboenden försörjde sig Lotten bland annat på att smuggla och sälja droger. Relationen var kärleksfull men stormig, paret flyttade ofta runt i Sverige och Europa.

– Jag har flyttat 66 gånger, och då har jag inte räknat alla buskar jag sovit i, som jag brukar säga, berättar Lotten och skrattar till.

2001 föddes lilla Loke. Lotten hade svårt att kommunicera och knyta an till sitt barn, främst på grund av alkoholens effekt som tagit över den anknytning som hon aldrig utvecklat. Hon kallar det för en socio-emotionell funktionsvariation.

En kvinna håller om sin nyfödde son.

Lotten och Loke fick båda hjälp av kuratorer och terapeuter för att komma tillbaka till ett socialt liv.

Foto: Privat

Efter 17 år tog det slut med Lokes pappa. Drickandet fortsatte, även efter incidenten på Möllevångstorget. Loke gick på dagis, men trots att dagispersonalen kände att Lotten luktade alkohol sa de ingenting. Senare berättade de för Lotten att de tyckt att hon klätt sig så snyggt och varit så trevlig att hon omöjligt kunnat vara alkoholist.

– Men tack och lov träffade jag en socialarbetare som inte köpte mina lögner om att jag slutat dricka. Under alla år som missbrukare hade jag lärt mig att läsa av folk och hur jag kunde manipulera dem. Denna gång gick det inte.

Vändningen

Lotten och Loke fick börja en mamma-barn-behandling. Vid 4 års ålder omhändertogs Loke och hamnade på barnhem och i fosterfamilj. Lotten fick träffa sin son fyra gånger i veckan.

Samma helg som Lotten lämnade ifrån sig Loke gick hon hem och drack sig redlöst berusad. Det var då hon förstod att det måste ske en förändring.

Lenas ärvda alkoholism påverkade hela familjen

Klockan 06 en ruggig lördagmorgon stod den 39-åriga mamman i pyjamas och regnjacka utanför ett café och väntade på att det skulle öppna för dagen. Där kunde hon köpa alkohol under disk.

– Loke var på barnhemmet och mådde jättebra av att vara med sunda och nyktra vuxna som såg honom. Han trivdes från första stund och blommade verkligen ut. Innan hade han varit tillbakadragen och tyst. Jag hade sån ångest, inget kunde bedöva min smärta. Jag vände mig till högre krafter, trots att jag inte är troende, och medgav där och då att jag behövde hjälp.

Lotten började gå på tolvstegsmöten och började sakta men säkert komma på rätt köl. Hon fick träna upp den sociala förmågan, lära sig att analysera sina impulser och att ta ansvar.

– Där träffade jag en nykter alkoholist som sa: ”Vet du, det finns inga roliga fyllor kvar nu”. Det sådde ett frö hos mig som fortfarande gror.

En traumatisk uppväxt

Efter 14 månader fick Loke komma hem igen, och de fick båda hjälp av kuratorer och terapeuter för att komma tillbaka till ett socialt liv. Loke gick i barngrupper med andra så kallade maskrosbarn som har anhöriga som varit känslomässigt otillgängliga av olika orsaker.

– Det som slog mig när jag kom till barnhemmet var att de vuxna betedde sig konstigt. De såg mig i ögonen vilket jag uppfattade som att de stirrade, de frågade mig saker och behandlade mig som ett barn på ett vuxet vis. Samtidigt älskade jag det, minns Loke.

Närbild på en 18-åring ung man som ler och tittar in i kameran.

Loke föddes in i en värld av missbruk och hamnade så småningom på barnhem och i en fosterfamilj.

Foto: Pernilla Wästberg

Han beskriver sin uppväxt som traumatisk och kaotisk, men samtidigt att den var normal. Det är ju den enda barndom han känner till.

– Jag har byggt hela min identitet på min uppväxt, men det är som att jag bara väntar på att den verklighet jag lever i nu ska ta slut.

Loke berättar att de vuxna i hans liv – mamma, pappa och deras vänner – alltid pratade om en brytpunkt, ett specifikt ögonblick i deras liv när allting förändrades till det negativa.

– Jag går hela tiden och väntar på att det där ögonblicket ska drabba mig. Men jag förstår att den där brytpunkten är resultatet av en långvarig dysfunktion, och genom att hantera de delar där jag brister så tror jag att jag inte behöver komma dit, förklarar han.

Går i terapi

Att växa upp bland alkoholister har satt sina spår. Loke är ofta på spänn, han har svårt att förstå oskrivna regler, överanalyserar ofta och har svårt att lita på folk.

– Jag minns särskilt ett tillfälle jag var liten och mamma gick in på Systembolaget, trots att hon hade lovat mig att hon aldrig skulle handla där igen. Det har gjort att jag inte litar på folks ord, bara deras handlingar, säger Loke.

Dessutom har han ärvt förmågan att kunna manipulera människor, en egenskap han inte är stolt över.

– Jag går i terapi och har skapat strategier för att inte skapa kaos, inte bråka eller göra destruktiv revolt. I stället försöker jag distrahera mig, bland annat genom att läsa. Jag tycker om berättelser om personer som vuxit upp i hemska förhållanden, jag kan känna igen mig i dem.

Hit kan du vända dig för hjälp

Loke har också behövt lära sig att prioritera sina egna känslor. När han kom hem från barnhemmet gick Lotten in i väggen och blev så småningom sjukpensionär. Loke har fått ta stort ansvar, och gör det fortfarande. Han är den som stoppar Lotten när hon går igång på saker utan att tänka på hur det kan påverka honom.

– Men det är inte mammas fel, hon är kliniskt utbränd på grund av alkoholen och arbetsnarkomani. Vi diskuterar ofta hur vi ska förhålla oss till varandra och har nyligen utvecklat ett system som vi tror ska funka bra, berättar Loke.

Jag för ett livslångt och uppbyggande krig för att få förbli nykter.

Det positiva med Lokes uppväxt är att han har lätt för att analysera människor och situationer.

– Många av mina vänner som blir arga eller deprimerade vet inte varför de känner som de gör. De kan inte navigera i sitt känsloliv. Barn och unga borde få utbildning i hur man hanterar sina känslor, säger han.

Bok för barn

Det här med att våga utveckla sin inre värld är något som både Lotten och Loke brinner för. Lotten har skrivit två självbiografiska böcker om sitt liv och föreläser om sina erfarenheter. Hon hoppas på en markant utveckling i samhällets syn på alkohol, narkotika och andra beroenden, eftersom dess negativa konsekvenser drabbar barn och familjer i generation efter generation.

– Var femte barn lever med minst en förälder som har alkoholproblem, och det är extremt få som får samma hjälp som Loke fått. Många av dessa barn har högpresterande föräldrar där alkoholproblemet inte syns utåt, säger hon.

Bild på sidor ur en bok av Lotten och Loke Säfström.

I den gemensamma boken för barn har Loke ritat bilder till Lottens texter.

Tillsammans har Lotten och Loke gjort den pedagogiska boken 21 tankar i en enorm liten bok om att bli stor inombords med en tillhörande lekbok. Boken uppmuntrar barn att hitta sin egen grundtrygghet och uppbåda ett mod att våga prata om sina känslor. Loke har gjort illustrationer till Lottens texter.

Lotten nämner problematiken i att behandla alkoholism med mediciner, i stället för att gå till botten med det känslomässiga problemet.

– Jag kan inte tillväxa med en drog i kroppen. När jag fick grundverktyg för att hantera mina känslor kunde jag navigera bättre i livet. Jag behövde skapa förutsättningar för mitt eget inre ljus. Jag för ett livslångt och uppbyggande krig för att få förbli nykter.

Har bett Loke om förlåtelse

Lotten är stolt över att Loke vågar be om hjälp när han känner sig svag. Han har jobbat hårt med sig själv och har lyckats skapa mål i livet. I år tar han studenten och har sökt in till civilekonomprogrammet på högskolan.

– Anledningen till att jag ens kan hantera allt är att mamma har bett mig om förlåtelse och gjort allt i sin makt för att förändra och gottgöra för att jag inte ska behöva gå igenom samma sak igen.

En kvinna håller som sin 18-årige son, de ler mot varandra.

I dag har Lotten och Loke en öppen, ärlig och kärleksfull relation.

Foto: Pernilla Wästberg

I dag mår Loke bättre än någonsin. Han strävar efter att utvecklas som människa – inte att bli perfekt.

– Jag är tacksam över allt jag har gått igenom. Jag vet hur lätt det är att trilla nerför stupet, något många av mina jämnåriga inte känner till. Med tanke på min bakgrund så varken dricker, röker eller snusar jag. Jag har ett litet sockerberoende, men det ska jag bli av med, säger Loke och skrattar.

Rebecka Åhlund insåg att hon var alkoholist

Mer intressant innehåll hos allas.se: