Magnus: Jag har slutat med kvinnor – på grund av beteendet

Efter reklamen: 5 tecken på att din partner är mikro-otrogen

Min första långa relation inleddes när jag var 19 år med en donna som hette Carina. Hon var två år yngre och den vackraste och häftigaste jag mött.

Vi flyttade till Uppsala ihop och började studera, jag juridik och hon ekonomi.

Relationen var bra i ett par år, tills jag var otrogen. Då hade jag mina bortförklaringar till varför det hade skett. Jag sa till Carina att det berodde på att hon inte såg mig, jag tyckte hon var mer engagerad i sina vänner än mig.

Carina tyckte inte samma sak och vår relation tog slut.

Vet inte om hon vågar

relationerAnnika: Jag saknar min snygge man – vart tog han vägen?

Efter min examen satt jag ting i Göteborg – då träffade jag Agneta. Den friska fläkten från västkusten tog mig med storm. Vi flyttade ihop och fick en dotter.

Men återigen tog det slut, på grund av att jag var hade en affär. Även den här gången hade jag en förklaring till mitt agerande. Jag sa till Agneta att hon hade förändrats så mycket sedan vi fick barn. Jag kände mig inte sedd, det var bara fokus på vår dotter.

Min tredje seriösa relation var ett par år senare med Monika. Hon bodde på Mallorca och vi pendlade till varandra. Återigen var jag otrogen efter ett tag, men detta berodde på att vi som sagt hade en distansrelation och ibland kändes det knappt som om vi var tillsammans.

Hon blev gravid – kände mig sviken

Efter Monika kom Helena. Hon var betydligt yngre än jag och ville ha barn. Jag var tveksamt inställd. Min dotter hade börjat växa upp och jag tyckte jag började bli till åren. Men Helena lyssnade inte och blev gravid ändå (hon sa att det var en olyckshändelse men jag tror bara låtsades att ta p-piller).

Även den här relationen slutade med att jag var otrogen - detta på grund av det svek jag kände att hon blivit gravid mot min vilja.

Givetvis var jag lycklig över barnet vi fick. Sebastian har alltid varit en fantastisk son och högt älskad av mig. Men jag kunde inte förlåta Helena och vår relation tog slut.

Det var inte förrän jag träffade Gunilla. Hon som i dag är min sambo, som jag började att rannsaka mig själv. Gunilla jobbar nämligen som psykolog och ganska snart efter att vi börjat umgås, ställde hon obekväma frågor till mig.

”Arvegodset var mitt”

relationerBirgitta: Min syster stal från mammas dödsbo

Hon är så skicklig på sitt jobb att jag var som en öppen bok för henne.

– Du är den otrogna typen, visst? sa hon.

Då började jag fundera över mina relation, men framför allt varför jag aldrig lyckats vara trogen under mitt liv.

Gunilla ställde ett ultimatum – skulle hon och jag fortsätta vara tillsammans skulle jag börja gå till en psykolog.

Sagt och gjort bokade jag in mig hos en sådan. Det var första gången och aningen nervöst. Jag är inte typen som lättar på hjärtat, och särskilt inte till främlingar.

Insett vad jag måste göra

Psykologen hette Anna. Hon var lika ung som min dotter, men hon visade sig vara klok som om hon vore 100 år.

Jag har tack vare henne börjat lägga ett pussel om mitt liv och förstår allt mer varför jag har gjort de val jag har gjort. Mycket bottnar i bristen på att kommunicera mina känslor och mina behov.

Det har nog med min far att göra, i alla fall delvis, eftersom han var militär och en mycket sträng sådan. Han lärde mig att män aldrig ska prata om känslor (och helst inte känna dem heller).

Otroheten blev mitt sätt att döva känslor, som andra tar till flaskan.

Jag förstår att det inte ursäktar mitt beteende – jag förstår att jag har sårat många. Även det har jag fått bearbeta i terapin – varför jag inte brytt mig tillräckligt om andras känslor.

Efter reklamen: 7 onödiga saker som kan sabba ditt förhållande

Men det förklarar ändå en hel del, och det är en början för mig att bygga vidare på. Nu när jag bestämt mig för att aldrig mer vara otrogen, utan i stället lösa relationsproblemen. Inte fly utan stanna kvar.

Jag älskar Gunilla och värdesätter henne högt. Och jag är tacksam att hon satte en spegel framför mitt ansikte och sa åt mig att rannsaka mig själv. Även gamla hundar tror jag kan lära sig att sitta till slut.