Birgitta: Min syster stal från mammas dödsbo – arvegodset var mitt

Efter reklamen: 6 viktiga skäl till att skriva testamente

Vi var aldrig särskilt nära. Kerstin är tio år äldre än jag och hon tyckte att jag var en jobbig och bortskämd unge. Trots att jag i dag är 53 år, har man och två barn, mästrar hon mig fortfarande. Kerstin har aldrig skaffat familj men hon vet alltid bäst. Vi har knappt umgåtts i vuxen ålder.

När mamma plötsligt gick bort för två år sedan blev det en chock för oss båda. Pappa hade varit död sedan länge och nu var det vi två kvar. På ett sätt kom vi varandra närmare den första tiden, vi tröstade varandra och ordnade med begravningen, men sedan, vid bouppdelningen, skar det sig ordentligt. Vi bråkade om ting som hade affektionsvärde för oss båda och kom liksom inte vidare.

Vill inte göra samma misstag som sin mamma

relationerAnette: Nu är jag stolt över min mustasch

Jag kontaktade en advokat, jag orkade inte med mer bråk, juridiken får ta över, tänkte jag. När jag ringde upp en juristbyrå hade jag tänkt att först bara förhöra mig om honorar och hur man går till väga, men det slutade med att den stackars advokaten fick ta del av hela den tråkiga historien om mammas plötsliga död och vårt bråk om sakerna.

Hon avrådde mig och menade att det ofta gör saken värre att blanda in en advokat och hon tyckte att jag skulle tänka mig noga för. Då bestämde jag mig för att ge oss en ny chans. Advokaten hade ju rätt. Det var ju ett bittert nederlag att som vuxen kvinna inte kunna komma överens om ett arv.

Min syster sa att hon inte hade råd

Efter ett par månader hade vi delat upp det mesta och det var dags att sälja huset. Jag ville få det gjort så fort som möjligt, men vi kom inte överens om vilken mäklare vi skulle anlita. Kerstin ville ta den unge mäklaren med ljusblå skjorta, bakåtslickat hår, solglasögon och en stor Audi, medan jag röstade för den äldre i tröja och slitna skor. Han som hade lång lokal erfarenhet och inte lovade mer än han kunde hålla.

Vi bråkade om detta och Kerstin menade att hon inte hade råd att låta huset gå för billigt och att jag inte verkade bry mig om pengar. Jag kont­rade med att om vi gick på hennes val skulle den tjusige mäklaren ändå sätta ner priset så fort han fått uppdraget. Kerstin rullade med ögonen och pikade mig för att jag plötsligt blivit ”expert”.

Jag var så innerligt trött på att Kerstin alltid ansåg sig ha rätt bara för att hon är tio år äldre. Därför föreslog jag en tredje mäklare, men försäljningen gick i stå.

Upptäckte stölden när jag städade

Sommaren stod för dörren och veckorna gick. Nu hade Kerstin och jag ett hus och en trädgård att ta hand om. Spindlarna vävde sina nät och gräset växte.

Min man Kristian och jag beslöt oss för att använda några semesterdagar till att snygga till trädgården. Kerstin såg till huset. Kristian började med att klippa häcken och jag putsade fönster. Plötsligt föll min blick på en tom plats över byrån i vardagsrummet. Där hade mamma och pappa haft en liten olja som pappa målat. Tavlan föreställde en flicka i ett rågfält och pappa brukade säga att flickan var jag. Målningen hade inget kommersiellt värde men jag hade alltid tyckt om den.

Dejten blev till en mardröm

relationerVivvi: Hans konstiga fråga har avskräckt mig från att dejta

”När jag inte finns mer ska du ha den tavlan”, brukade mamma säga.

Flera gånger hade jag övervägt att ta med den hem, men det skulle bli så märkligt tomt över byrån då, så jag lät den hänga kvar och tänkte ta den först när vi tömde huset på det sista.

Jag blev fruktansvärt upprörd och sprang ut till Kristian i trädgården. Han försökte lugna mig och me­nade att det säkert hade sin förklaring. Kanske hade Kerstin tagit hem den för att det inte skulle hända något med den?

Men tavlan hade ju inget värde för någon annan än mig och det fanns bara en som kunde ha tagit den.

Insåg att fler saker var borta

Jag ringde Kerstin, darrande av harm, och hon bekräftade att tavlan hängde hos henne. Jag hävdade att det var min tavla och att mamma alltid sagt att jag skulle ha den. Kerstin kontrade med att hon också ville ha något efter pappa, att han ju varit hennes pappa också. Men hon hade aldrig någonsin intresserat sig för den där tavlan och det kändes som om hon gjorde det här bara för att såra mig.

Jag tryckte bort samtalet och var arg i flera dagar. Och sedan slog mig en annan tanke – tänk om Kerstin hade plockat åt sig fler grejer i smyg från mammas hus. Det fanns fortfarande en del kvar som vi inte hade gått igenom. Min man suckade och me­nade att om jag inte saknade något så var det för att sakerna inte har någon betydelse för mig.

”Det är döda ting, sluta hålla på”, sa han.

Insåg att hon var tvungen att ta tag i problemen

relationerEva: Jag tog tag i min stora rädsla – längtan blev för stor

Jag var alldeles för uppriven för att lyssna på honom. Tre månader efter mammas död satt sorgen fortfarande djupt i mig. Jag saknade min mamma något så fruktansvärt. Och så det här bråket med Kerstin ovanpå …Jag ville inte längre vara den underdåniga lillasystern som lät sig fösas runt av storasyster. Jag körde till mammas hus utan att berätta det för Kerstin, sneglade över axeln när jag låste upp ytterdörren och smög mig in som en tjuv om natten. Men jag skakade av mig samvetskvalen. Kunde Kerstin rota runt i huset ensam så kunde jag.

Systematiskt började jag gå igenom de skåp och lådor som Kerstin och jag inte hade hunnit med. Efter ett tag insåg jag att det saknades en duk som mormor broderat, ett armband som mamma fått av pappa och även ett par försilvrade ljusstakar. Ingenting av detta hade något större värde, utom för oss.På kvällen berättade jag för Kristian vad jag upptäckt och sa att jag övervägde att polisanmäla Kerstin, men Kristian sa åt mig att låta bli. ”Kanske är hon också ledsen och upprörd”, trodde han. ”Kanske handlar hon inte rationellt? Hon är ju ensam med sin sorg, medan du har en familj.”

Min makes ord fick mig att tänka om

Kristians ord satte igång tankar. Jag hade ju varit svartsjuk på Kerstin för att hon stått så nära mamma, men jag hade inte tänkt på att Kerstin nu knappt hade någon kvar. Egentligen hade hon bara mig. Plötsligt tyckte jag synd om henne. Jag hade Kristian och barnen, hon var ensam.

Vad betyder ett par ljusstakar i det sammanhanget? Den kvällen gick det upp för mig att saker inte kan ersätta minnen och att jag har massor av fina minnen av mina föräldrar och min barndom. Minnen som ingen kan ta ifrån mig. Dessutom har jag en syster och vår relation höll på att gå över styr på grund av två ljusstakar och en duk.Jag bestämde mig då för att låta Kerstin ta resten.

Hon blev förvånad och påpekade att vi ju skulle dela på silvret. Men vad ska jag med silver till? Det går ju inte i diskmaskinen och jag orkar inte putsa det. Jag sa att hon kunde välja vilken mäklare hon ville, och min syster visste inte vad hon skulle säga nu när jag dragit mig ur kampen.

Efter reklamen: Så hanterar du släkten under semestern

Efter ett par dagar ringde hon och sa att jag kunde ta tavlan som pappa målat, att det var fel av henne att ta den, men att hon varit upprörd och arg. Hon fortsatte med att erkänna att hon alltid varit svartsjuk på mig för att jag stått så nära pappa.

Jag som var svartsjuk för att hon stått nära mamma! Vi grät båda.

Så skärpte jag mig. Vi var systrar och hade bara var­andra kvar. Vi måste hålla samman, menade jag, och inte bråka om tingen. Hon höll med.I dag har vi slutit fred. Vi träffas ibland, riktigt nära är vi inte, det har vi ju aldrig varit. Men jag är oerhört tacksam över att jag fortfarande har min syster i mitt liv.