Margareta hyllar systern Gunilla: Tack vare henne har mamma ett bra liv

8 skådisar som jobbat ihop med sina syskon

Överraskningen är total. Gunillas haka når nästan golvet när hon inser vad som händer. Hon har inte fått veta något alls mer än skulle komma till sin lillasyster Margaretas modebutik i Hunnebostrand och nu står hon där med ett guldhjärta runt halsen, tårar i ögonen och kan knappt få fram ett ord.

– Jag hade ingen aning, säger hon medan rösten stockar sig.

Margareta skrattar roat åt hennes reaktion och mamma Britt ler lite underfundigt där hon sitter med Gunillas lilla vita hund Selma i famnen.

Till slut börjar allt sjunka in och alla tre börjar berätta.

– Vi växte upp delvis ute på landet på en gård utanför Uddevalla och jag bor där nu som nionde generationen, förklarar Gunilla.

Hon och Margareta delade rum under hela den här tiden, och det fungerade bra trots att de var ganska olika som barn. Gunilla var kvällstrött och gillade läsa böcker när hon inte umgicks med hästar, Margareta gillade att gå ut och festa med kompisar.

Ändå var de bästa vänner och umgicks bland annat när de var engagerade i den lokala 4H-föreningen. Där fördjupade de sig i intressen som djurskötsel, driva företag, sticka och baka. Något de faktiskt haft nytta av senare i livet på olika sätt. De fick lära sig ta ansvar.

– Det är en bra verksamhet som fortfarande finns kvar.

Systrarna har alltid varit nära

Som vuxna gick de lite olika vägar men har alltid varit nära varandra.

Margareta köpte modebutiken när hon var trött på sitt tidigare arbete, och den har snabbt blivit något mer än bara en butik. Hit kommer folk för att träffas och kanske sitta i fikahörnan en stund.

– Egentligen borde du ha ett guldhjärta också, säger Gunilla. Du gör mycket gott för samhället här. Tänk så många ensamma som kan komma hit. Det är en riktig samlingspunkt.

Gunilla själv jobbar som personlig assistent till en multisjuk kille, men så fort hon är ledig lägger hon mer än gärna tid på mamma Britt. Allt för att hon ska ha ett lättare, roligare och mer spännande liv.

– Gunilla är helt otrolig. Hon anordnar utflykter, handlar mat, tvättar, kör till vårdcentralen eller frisören och så mycket mer och det gör hon alla veckor på året. Tack vare henne har vår mamma ett riktigt kvalitetsliv, säger Margareta och blir känslosam.

– Jag har inte möjlighet på samma sätt eftersom min man är sjuklig och på grund av mycket annat som tagit upp min tid. Därför är jag extra tacksam för att jag inte behöver känna att mamma inte får den uppmärksamhet hon förtjänar. Allt är tack vare Gunilla.

Snart gråter systrarna, och mamma Britt ler och myser åt sina döttrar när de kramas och öser beröm över varandra. Frågan är om det är tur eller skicklighet att hon har två barn med sådan medkänsla för familjen.

– Det känns aldrig jobbigt att ställa upp. Du bjuder ju alltid på dina hembakade kakor, ler Gunilla och tittar på mamma Britt.

– Sen har vi jättekul ihop.

Alla är överens om att livet är kort och att ingen vet hur lång tid man har oavsett hur gammal eller ung man är. Att träffas, umgås och ha roligt så ofta det går är viktigt.

Gunilla och Britt tar ofta en fika vid havet, åker till shoppingcenter eller något annat utflyktsmål. En favorit är att äta thaibuffé i Ramsvik, men även andra matställen står på drömlistan. En gång har de till och med vinkat till den norska kungafamiljen när de seglade förbi.

Fika behöver de däremot inte köpa, för det finns alltid kakor och bullar att hämta i Britts frys. Britt är en hängiven hemmabakare som verkligen kan sina småkakor. Hon tittar även gärna på tv-programmet Hela Sverige bakar ibland för inspiration.

– Sedan sydde du våra kläder när vi var små. Jag kommer ihåg en gul byxdress med en clown på bröstet som jag hade i skolan. Den var min favorit och i den märktes man verkligen, berättar Margareta.

– Jag ville verkligen ha snickarbyxor.

Valde bort arbetslivet

Både hon och Gunilla har i vuxen ålder insett att mamma Britt valde bort sin karriär för att vara mamma ute på landet.

– Barnen behövde den tryggheten. Jag visste det och vi klarade oss på en lön, säger Britt.

Tuffare blev det när deras pappa gick bort, bara 56 år gammal. Men Britt hittade till slut en ny livskamrat i Mats som hon var särbo med i många år.

I dag är hon ensamstående, men hon har en stor familj med både barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Det blir mycket bakning, för alla är sugna på hennes recept på mandelmusslor, chokladbiskvier, dumlekakor och hästskor – en blandning av nytt och gammalt. Hon får beställningar av många, men har begränsat sig lite mer numera.

– Vi måste nog se till att allt är nedskrivet så att vi kan fortsätta med samma sorter.

Britt är 86 år och hade helst sett att hon kunde göra allt i vardagen själv, men att gå ner i källaren för att tvätta har hennes barn förbjudit henne att göra sedan en tid tillbaka. Risken för fall är för stor när hon ska upp och ner för den branta trappan med tvättkorg.

– Det är alldeles för farligt.

Britt har accepterat situationen – nästan i alla fall.

Hon har redan brutit armen en gång vid ett helt annat tillfälle, men då dök det faktiskt upp en lite ovanlig fördel med det tillfälliga handikappet. En helt oväntad sådan. För eftersom Britt inte kunde lämnas hemma på egen hand så fick hon snällt följa med till fjällen på vintersemester och fick se underbara vyer med sin gipsade arm.

– Det var jättefint, minns hon och ler.

Även Gunilla har brutit ben i kroppen. Hon skulle besikta fårstängsel och fastnade olyckligt med en fot i en vildsvinshåla.

– Ambulanskillarna fick ringa brandkåren för att få upp mig. De var både snygga och trevliga, men det var kanske morfinet som talade, skrattar hon.

Inga nya benbrott kanske ska vara ett mål för familjen, även om det funnits vissa positiva sidor vid just dessa tillfällen.

Om de kommer bli försiktigare får framtiden visa, men det är inte enda gången Gunilla råkat ut för en lite märkligare olycka.

– Kommer du ihåg? frågar Margareta och Gunilla skakar först på huvudet innan ett ljus går upp.

– Du menar växthuset!

Gunilla sprang nämligen rakt in i växthuset och kom ut med ett ansikte som såg ut som hon varit i slagsmål.

– Så otroligt klumpigt. Vi skulle skilja lammen från tackorna den dagen och en av dem smet hela tiden. Till slut slängde jag mig, men insåg inte hur nära jag var växthuset. Det såg ut som jag krockat med en älg. Det sa min chef i alla fall när jag kom till jobbet dagen efter.

Nu är det inte bara i vaket tillstånd som Gunilla måste skärpa sig. Det finns nämligen även en skaderisk nattetid eftersom hon går i sömnen ibland. Gunilla klarar makalöst nog av att både klä på sig, öppna ytterdörren och gå ut – utan att vakna.

– Hittills har det gått bra, säger hon.

Numera ser Gunilla fram mot en lite tidigare pension och då ska hon göra mer av det hon gillar allra mest som att handarbeta, sy och också skaffa några hönor – mest för att de är så personliga och roliga att ha.

Margareta fortsätter att sätta glans på Hunnebostrand ännu ett tag och mamma Britt trivs med livet. De tre pratar i telefon med varandra varje dag och det ger både trygghet och glädje.

– Jag lever i nuet. Och njuter, säger Britt.