Maria: Hur kan jag få min väninna att sluta dricka?
När Sara förlorade sin man i cancer för fyra år sedan var vi en grupp väninnor som stöttade och hjälpte så gott vi kunde. Jag hjälpte henne med praktiska saker som att städa och tvätta, och satt med när hon ringde till banken och begravningsbyrån. Vi stod varandra nära och kunde både gråta och skratta tillsammans.
Sara och Peters dotter, Lilly, var tre år när Peter dog. Sara skulle vara mamma och hantera Lillys saknad efter sin pappa samtidigt som hon själv höll på att gå under av sorg. Jag upplevde henne som otroligt stark.
Sara kom på fötter igen och väninnorna släppte så sakteliga taget om henne. Både hon och Lilly verkade funnit sig till rätta i det nya livet där de bara var två i familjen.
Sara hade ett stort umgänge, men det ändrade inte det faktum att hon var mycket ensam. När Lilly började skolan blev det inte så lyckat. Hon trivdes inte och det var svårt att sätta fingret på vad det var som var fel.
Jag har en jämnårig son som tyckte att det var toppen att börja i första klass, men det höll jag tyst om eftersom Sara var så frustrerad över hur Lilly hade det. Hon hade svårt att sitta still på lektionerna och rök också ihop med andra barn titt som tätt då hon hade ett häftigt humör. Jag förstod på Sara att det kunde gå hett till även där hemma, men jag hade inte förstått omfattningen av deras konflikter.
Det kunde gå ganska långt mellan gångerna som Sara och jag sågs, men vi pratades vid i telefon ett par gånger i veckan. Oftast sent på kvällen när barnen hade lagt sig. Vi hade alltid mycket att prata om, från teveprogram och politik till arbete och barn och det var inte varje gång som barn och skola kom på tal. Sara var humoristisk och hade ett gott öga för det skojiga och skeva i tillvaron så vi skrattade mycket.
Började sluddra
Med tiden märkte jag hur våra samtal blev lite sega. Sara verkade slö och sluddrade och kunde upprepa samma sak flera gånger. Jag sa inget till henne, men jag började bli bekymrad. Hade hon börjat dricka eller var hon bara väldigt trött nuförtiden?
Jag visste inte hur jag skulle ta upp det med Sara. Herregud, var det så farligt om hon tog ett glas på kvällarna när Lilly hade somnat? Klumpen i magen gav mig svaret. Alkohol har aldrig hjälpt någon och jag har alltid tyckt att det är osunt att dricka ensam.
Jag bestämde mig för att ringa hennes andra nära väninna. Vi hade känt varandra i många år, men sågs aldrig utan Sara. Sara och Malin hade gått gymnasiet tillsammans medan jag och Sara var vänner sedan grundskolan.
Jag frågade Malin rakt ut om hon hade märkt att vår gemensamma väninna lät berusad i telefonen ibland. Det blev tyst i luren, så suckade hon och sa att det hade hon dessvärre. Malin hade haft samma funderingar som jag och visste inte om och hur hon skulle konfrontera Sara med det.
Malin och jag pratade fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Vi kom överens om att inte blanda in fler till att börja med, utan bestämde oss för att åka hem till Sara tillsammans.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Sara lät så överraskad över att både Malin och jag ville titta förbi en vanlig onsdag att jag fick dåligt samvete. Vi hade visst inte varit särskilt uppmärksamma väninnor på sistone. Dessvärre förstördes den goda stämningen snabbt när vi försiktigt berättade varför vi hade kommit.
Sara blev verkligen arg över anklagelserna som hon tyckte att vi kastade fram helt utan anledning. Malin, som var mer konfronterande än jag, gick genast ut i tvättstugan och kom tillbaka med två stora påsar med tomma vinflaskor. Sara verkade skakad över att se Malin med så många flaskor och det slutade med att hon kastade ut oss.
Jag skakade i hela kroppen när jag stod ute på gatan igen. Det hade varit så hemskt därinne och jag funderade ärligt talat på om vi hade gjort mer skada än nytta. Nu skulle vi ge Sara ett par dagar att lugna sig på och sedan prata med henne igen.
Bad oss hålla tyst
Redan nästa kväll ringde Sara till mig. Hon grät och sa att hon var rädd att någon skulle ta Lilly ifrån henne om de upptäckte vilken dålig mamma hon var. Hon skulle göra vad som helst bara vi inte sa till någon att hon hade börjat dricka. Vi vill gärna hjälpa dig, upprepade jag gång på gång tills hon lugnade sig lite och tyst sa att det behövde hon nog.
Malin och jag lovade att hålla tyst om Malins problem. Saras föräldrar bodde flera timmar bort. Hon var ensambarn och hade ingen mer familj än dem. Väninnorna fungerade både som familj och nätverk. Det kan jag fortfarande bli ledsen över att vi hade glömt.
När Peter dog hade Sara inga problem att be om hjälp, men när det nu handlade om en känsla av otillräcklighet och alkoholproblem var det plötsligt något helt annat. Sara hade inte bett om hjälp eftersom hon skämdes Problemen hade växt henne över huvudet. Hon kämpade med ensamheten, och Lillys problem i skolan hade bara förstärkt saknaden efter någon att dela föräldraskapet med.
De senaste månaderna hade varit hemska, berättade hon för mig. Saknaden efter Peter hade kommit ikapp henne och hon hade suttit uppe sent på nätterna och tittat på filmerna hon hade på Peter och Lilly i telefonen. Hon hade druckit för mycket och sovit för lite, så energin till att ta hand om Lilly var noll. Lilly ville inte gå i skolan och hatade Sara för att hon tvingade henne.
Lillys lärare hade Sara bara sparsam kontakt med. Hon var livrädd för vad dottern hade sagt om henne i skolan. Lilly visste tack och lov inget om sin mammas intag av rödvin efter läggdags, men hon märkte förstås att hon inte längre orkade röja upp eller laga ordentlig mat.
Malin och jag hjälpte Sara att komma i kontakt med ett behandlingshem där hon kunde få hjälp. Vi turades om att passa Lilly de eftermiddagar och helger som hon var i väg. När Sara fick prata med en psykolog började hon långsamt få mer energi.
Med Malins hjälp startade hon en dialog med Lillys lärare kring hur de kunde hjälpa Lilly i skolan. Flickan hade inte haft en enda lekträff med en kamrat sedan förskolan så det var en bra ände att börja i. Sara hade inte haft någon energi över till att prata med andra föräldrar när Lilly började skolan och det hjälpte knappast att hon skämdes och tyckte att hon var en dålig mamma.
Efter ett par månaders behandling valde Sara själv att bryta tabut och berätta för sina föräldrar och några fler vänner om sin svacka. Hon har bara mött värme och förståelse och ångrar inte sin öppenhjärtighet. Tvärtom har hon fått mer energi av att hon inte behöver slösa kraft på att dölja svåra saker. Lilly har så sakteliga börjat få det bättre i skolan och det skriks inte värre hemma hos Sara och Lilly än i andra barnfamiljer.
I dag är Sara en välfungerande kvinna igen. Hon rör inte alkohol och kommer nog aldrig att göra det igen. Vi har fortfarande tät kontakt och så ska det fortsätta. När Peter dog såg jag det som en hemsk period som vi skulle hjälpa Sara och Lilly att ta sig igenom. I dag vet jag bättre. Vi är varandras nätverk och ett sådant stämplar man inte bara in och ut ifrån. Det finns inga tabun längre och det är okej att sträcka ut handen och be om hjälp.
/ Maria
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]