Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Mariannes svåra val efter olyckan: ”Jag lämnade min man”

24 jan, 2022 
AvNina Sommer
Porträtt på Marianne Jensen som lämnade sin man när han skadades i en olycka.
”Jag saknade min man från förr men det var som att han hade försvunnit”, säger Marianne om varför hon lämnade förhållandet.
Marianne var gravid och lycklig när livet vändes upp och ner. Hennes man blev skadad i en olycka och förändrades. Hon valde att lämna honom, ett beslut som fick långvariga konsekvenser.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Orden kommer från läkaren på sjukhuset och riktas till Marianne Jensen, 26 år, som precis fått det fruktansvärda beskedet att hennes man skadats i en trafikolycka.

– Jag tycker att du ska gå in och ta farväl.

Vad läkaren menar vågar hon inte tänka på för de har båda livet framför sig. Hon är halvvägs i sin graviditet och de har massor av planer för framtiden. Hon lutar sig ner mot honom, försöker föra undan alla slangar och kysser honom på pannan medan ögonen fylls av tårar.

Det kändes helt omöjligt att jag inte skulle få tillbaka samma man som satte sig i bilen den där kvällen.

– Jag tror inte att jag riktigt förstod hur allvarligt det var vid den tidpunkten. Det kändes helt omöjligt att jag inte skulle få tillbaka samma man som satte sig i bilen den där kvällen, berättar den nu 53-åriga Marianne i sitt radhus i danska Varde.

Träffades som tonåringar

Marianne var bara 16 år när hon en utekväll på stan fick syn på en 18-årig kille. De blev snabbt ett par, flyttade ihop i en lägenhet som sedan byttes mot ett hus. Förhållandet flöt på utan problem och de älskade att resa ut i världen. De började drömma om barn.

Annons

Så när Marianne blev gravid var de båda överlyckliga och pratade mycket om hur det skulle vara att bli föräldrar.

– Vi hade ett bra förhållande och jag kände att vi var gjorda för varandra, berättar Marianne.

Allvarligt skadad i bilolycka

En kväll i april 1995 hade hon och mannen bjudit hem ett annat par. Vid en tidpunkt gick mannen och deras vän ut för att titta på hans gamla Citroen. Hon stannade kvar i huset och anade inte att de satte sig i bilen för att köra en sväng. Så när hon en stund senare blev uppringd trodde hon att mannen fortfarande befann sig utanför.

– Jag sprang ner till platsen där olyckan hade skett och jag kunde se att bilen var helt hoptryckt där min man suttit, berättar Marianne, som sedan fick veta att en varubil kört in i sidan på bilen och att en stolpe träffat hennes man i bakhuvudet.

Annons

Det som först verkade vara en lätt skada visade sig snabbt vara betydligt allvarligare. Den dag då Marianne uppmanades att ta farväl kördes hennes man till Odense Universitetshospital då han fått allvarliga hjärnskador.

Tiden som följde kändes det som att Marianne gick runt i ett vakuum. Kroppen kändes förlamad och det var ovisst hur det skulle gå för hennes man. Marianne vakade över honom medan han låg i en respirator som hjälpte honom att andas. När hon någon gång gick utanför sjukhuset överraskades hon av att livet fortsatte som förut.

– Jag har aldrig varit särskilt religiös, men en kväll knäppte jag händerna och bad Fader Vår. Jag kunde helt enkelt inte acceptera tanken att det inte skulle sluta bra, berättar Marianne.

Den dag jag sa att jag ville avsluta vårt förhållande var faktiskt värre än den dag olyckan skedde.

Hennes man blev sakta bättre och började på rehabilitering. Mariannes mage växte och när deras dotter Sofia kom till världen kände hon för första gången på länge att det hände något bra.

Annons

– Det var fantastiskt att bli mamma, det var total lycka. Ändå märkte jag att det var något som inte var som det brukade vara.

Marianne Jensen blev mamma 1995.
Marianne som nybliven mamma 1995.

Förändrades efter olyckan

Även om hennes man efterhand tränade sig att klara av många av de saker han kunnat tidigare hade han förändrats. Marianne hade svårt att känna igen den man som hon förälskat sig i och långsamt började de känslor hon hade för honom att försvinna. Därför valde hon att ta ett av de svåraste besluten i sitt liv.

– Den dag jag sa att jag ville avsluta vårt förhållande var faktiskt värre än den dag olyckan skedde. För den här gången var det jag som skadade honom. I grund och botten saknade jag min man från förr men det var som att han hade försvunnit och jag kunde inte stanna kvar i förhållandet på grund av medlidande, berättar Marianne.

Se också: Irene lämnade sina barn i Alaska – fick hat och hot

Irene lämnade sina barn i Alaska – fick hat och hotBrand logo
Irene lämnade sina barn i Alaska – fick hat och hot

Hon talade aldrig med mannen om olyckan eller konsekvenserna av den. Psykologhjälp var inget hon tyckte var nödvändigt. Hon flyttade till en egen lägenhet och fortsatte som förut.

Annons

– Jag kunde inte sitta stilla, jag skulle alltid hålla på med något. Något av det värsta jag visste var att vara ensam för då var jag också ensam med mina tankar och känslor och dem hade jag ingen lust att ta itu med.

Marianne träffade en ny man, men kände sig inte riktigt lycklig. Hon hade fokus på folk runt omkring sig och om någon frågade hur hon mådde svarade hon alltid bra. Hennes gamla liv låg efterhand några år bakåt i tiden, men trots det spökade det.

Medan jag förklarade fick jag tårar i ögonen.

– Jag kommer ihåg att en ny kollega frågade varför jag bodde ensam med min dotter Sofia och medan jag förklarade fick jag tårar i ögonen. Det tyckte jag var märkligt eftersom det hade gått flera år sedan uppbrottet, berättar Marianne.

Marianne Jensen med hennes nya partner på promenad.
Marianne med sin nya kärlek Jesper.

Tårarna rann

I samband med en operation mättes hennes blodtryck och det visade sig att det var skyhögt. Ännu en gång överrumplades hon av sina känslor.

Annons

– Jag arbetade med kundservice och när jag hade tagit emot fyra telefonsamtal märkte jag att tårarna började rinna och jag var tvungen att springa ut på toaletten där jag sa till mig själv att jag måste ta mig samman. Men den dagen orkade jag bara inte mer, berättar Marianne.

Hon lämnade arbetsplatsen medan kollegorna tittade undrande på henne. Hon satte sig i sin bil och vred om nyckeln men visste inte vart hon skulle köra.Med tårarna rinnande nerför kinderna valde hon att uppsöka sin läkare och när läkaren nämnde en psykolog såg Marianne undrande på henne.

Marianne Jensen berättar om hur en psykolog kunde hjälpa henne att bearbeta allt som hänt.
Det var tufft att bearbeta den gamla sorgen, men efterhand kände Marianne att hon mådde bättre.

– Jag förstod inte vad jag skulle ha för användning av en psykolog. Men när jag hade grubblat lite på det valde jag ändå att tacka ja. Det kunde ju inte skada.

Annons

Det visade sig att det var precis vad Marianne behövde. När hon satte sig i stolen hos psykologen vällde tårarna fram. Hon konfronterades med de gamla känslorna, det dåliga samvetet som hon hade gömt undan och det blev snabbt tydligt för henne att hon aldrig fått bearbeta det som skedde den ödesdigra dagen 1995.

Mår äntligen bra

Medan tiden gick lät hon tankarna och känslorna från den tiden strömma över sig. Hon kände efter hur hon mådde och även om det var tufft att bearbeta den gamla sorgen kunde hon märka att hon mådde bättre.

I dag kan Marianne helt ärligt säga att hon har det bra. Faktiskt, menar hon, att det är första gången hon har det så bra på 26 år. Även om det fortfarande smärtar henne att tänka tillbaka på olyckan så har hon lagt det dåliga samvetet på hyllan.

– Jag har aldrig ångrat att jag lämnade min man. De flesta förstod mitt beslut, men det fanns också de som tyckte att jag var egoistisk. De försvann snabbt ur mitt liv. Min före detta man och jag blev efterhand goda vänner och vi har samarbetat bra om vår dotter genom åren. Det är jag säker på inte hade varit fallet om jag hade stannat kvar.

Se också: 5 egenskaper du vill att din partner ska ha

5 viktiga egenskaper du vill att din partner ska haBrand logo
5 viktiga egenskaper du vill att din partner ska ha
Annons