Marie Thomas har kämpat mot ätstörningar hela livet

Marie småler och tittar in i kameran
Marie var bara sju år gammal första gången hon tänkte att hennes kropp var fel. Och en stor del av sitt liv har hon levt – och smugit – med olika ätstörningar. I dag har hon kommit vidare och hittat ett sätt att hjälpa andra drabbade.
Annons

Marie Thomas har kämpat med bulimi stora delar av sitt liv. Det är en sjukdom som på många sätt är mer komplicerad än alkoholism och mer skambelagd än anorexi.

– En alkoholist kan sluta dricka sprit, har du bulimi kan du inte sluta äta, även om det är mat du inte kan kontrollera, säger Marie, 60.

Annons

Anorexi är sammankopplat med självdisciplin, som anses vara positivt, medan bulimi är förknippat med en dödssynd som frosseri. Det påverkar bilden som andra människor har av den som lider.

– Jag kom väldigt väl ihåg när de första tankarna kring min vikt kom. Det var när jag var i sjuårsåldern och satt tillsammans med en annan tjej och vi jämförde våra lår. Jag hade klart större lår, kanske för att jag idrottade mycket, berättar Marie.

Efter det började hon tänka i de banorna allt oftare. Hon jämförde sig själv och olika kroppsdelar med andra.

– Det hjälpte inte heller att jag blev retad av min bror som tyckte att jag borde satsa på kulstötning.

Levde på piller och vatten

I gymnasiet utvecklade hon anorexi och ägnade sig åt konstiga dieter, som att leva enbart på vitaminpiller och vatten i tre veckor.

Snart hade hennes beteende ändrats till att handla om hetsätning och hon blev naturligtvis större ju mer hon satte i sig.

Strax innan hon skulle fylla 20 flyttade hon till en egen lägenhet och plötsligt fanns det ingen att dölja sitt beteende för längre. Men det som på riktigt förändrade allt var när hon upptäckte att om hon stoppade fingrarna i munnen och kräktes upp allt hon satte i sig så gick hon ner i vikt, utan att behöva sluta vräka i sig mat.

Jag insåg att jag inte levde ett liv. Det var en existens utan värde

– Det kändes jättebra just då. Jag hade hittat den perfekta lösningen.

Samtidigt hade Marie ett på ytan bra liv. Hon jobbade som fotvårdsspecialist, gillade sitt jobb och trivdes i sitt hem. Problemet var att hon sällan orkade med något socialt liv och till slut bestod dagarna enbart av jobb och mat. Hon hade dessutom tre konditorier på gångavstånd och på grund av det kunde hon variera var hon köpte tårtor och andra bakverk.

– Det var ett riktigt skitliv. Jag hade dålig självkänsla och satte upp en väldigt hög ribba för mig själv. Insåg inte att det jag höll på med var ett missbruk.

Blev trött av att kräkas

Att kräkas så ofta ledde till komplikationer. Hon blev tröttare och ännu mer isolerad. Hon tackade nej till fester och till slut frågade ingen efter henne längre.

– De relationer jag hade drog jag mig snabbt ur. Jag bad helt enkelt folk att gå hem för att jag skulle hinna sätta mig och äta. Jag lät inte någon se när jag vräkte i mig, jag behövde vara ensam.

Hon hade enorma skuldkänslor för sitt beteende och taggarna utåt när hon ifrågasattes.

– En dag fick jag en skämtsam kommentar när jag köpte en massa godis. Tjejen i kassan frågade om det var lördag redan och då blev jag supersur. ”Det ska du skita i”, svarade jag.

Det jag höll på med var ett missbruk

Hon gjorde allt för att kunna fortsätta det liv hon byggt upp och levde länge i förnekelse, men hon började sakta förändras. Julen 1987, när Marie var 27 år, hade hon insett att hon led av bulimi och berättade för sina föräldrar. De blev inte så förvånade, minns Marie, mer lättade.

Hennes ätstörningar var inget de pratat om inom familjen, men föräldrarna hade anat att något var fel och nu fick de ett namn på det, bulimi, och vetskapen om att det var en sjukdom.

Men det var dubbelt. Hon hade sedan en kort tid tillbaka träffat sin blivande man och kände sig tvungen att smyga med sin sjukdom igen.

– Jag lyckades hålla det hemligt. Kunde slänga ihop en mördeg snabbt för att äta upp den direkt, men han började misstänka något. Och en dag upptäckte han mig när han kom hem tidigare än väntat och jag satt och åt stora mängder.

Hon kastade tillfälligt ut godiset hemma, men fortsatte sitt beteende på jobbet och när hon med säkerhet visste att hon var ensam hemma.

– Men till slut jag gick för långt och när jag hade en hel helg för mig själv började jag hetsäta redan på fredagen. Jag åt oavbrutet från fredag kväll till söndag. Däremellan kräktes jag, säger Marie.

Kroppen tog stryk

Sent på söndagen fick hon muskelkramper och ont i hjärtat. Efter år av missbruk hade både mage och tarmar och hjärta tagit stryk. Maries tänder hade frätskador och hela hennes kropp var sliten av att spy upp mat om och om igen.

– Jag insåg att jag inte levde ett liv. Det var en existens utan värde.

Marie förstod också att hon inte skulle överleva utan hjälp. Hon hade ett fantastiskt stöd från pojkvännen, men det räckte inte.

– Jag gick till en dietist som hjälpte mig jättemycket.

Först var Marie väldigt rädd för att gå upp i vikt om hon slutade kräkas. Men hon fortsatte med att följa dietistens råd.

– Under tre år skrev jag upp exakt allt som jag åt. Sedan var jag noga med att äta flera mål varje dag – dela upp och äta normala mängder.
Maries dietist hade frågat henne om hon verkligen ville bli frisk och det hade triggat henne.

Skrev en bok om sina upplevelser

Mellan åren 1990 och 1993 födde hon två söner. Hon hade enstaka bakslag, men de kom allt mer sällan och under tiden hon var mammaledig föddes idén att skriva en bok – Camillas hemlighet, en bok om en tjej med bulimi där mycket är hämtat från Maries egna liv.

– Den tog lång tid att färdigställa, men det behövde få ta tid. Jag behövde få mer distans till vad jag drabbats av.

Att inte längre kräkas var en enorm framgång och varje gång hon lyckades låta bli att falla för sin första instinkt var en seger.

– Naturligtvis har jag funderat på varför just jag drabbades. Jag var inte mobbad, men var nog lite annorlunda. Kunde läsa redan när jag var fyra år och ville för mycket med allt.

När Marie blev äldre såg hon världen i svartvitt och därav blev det aldrig något mellanting när det gällde mat heller.

Boken "Camillas hemlighet"
Förra året kom Maries bok Camillas hemlighet ut. Den bygger på hennes egna erfarenheter av ätstörning. Foto: Susanne Stamming

– Sedan ärver man ju matvanor också och vi har aldrig pratat om mat på ett bra sätt hemma, men jag minns det som att även min mamma kanske gick på diet varierat med riktigt onyttig mat, som att äta smör.

Maries pappa var frånvarande och hennes föräldrar skildes redan när hon var två år. Hon fick en bra extrapappa när hennes mamma gifte om sig, men arvet fanns där.

– Min pappa var verkligen inte trevlig, men såg bra ut och populär på grund av det. Hans beroende var alkohol, så jag tror att någon form av benägenhet för missbruk finns i släkten.

Marie är själv starkt medveten om risken att själv drabbas av något annat beroende, även om hon har kontroll över sin bulimi i dag.

– Jag hade ett återfall för sex år sedan. Jag hade ätit thaimat och blev sugen på något sött, vräkte i mig och kräktes upp efteråt. Sedan blev jag arg på mig själv och efter det har jag inte fallit dit igen.

Vill hjälpa andra med bulimi

Marie bor i Lerum i Västra Götaland och har tidigare åkt runt och spelat rollen som Camilla på scen i monologen som bygger på samma story som boken. Gamla teaterdrömmar har slagit in och hon vet att hon hjälpt många människor.

– Jag har alltid älskat att stå på scen och är faktiskt teaterutbildad. Budskapet har dessutom känts otroligt viktigt. Bara när vi pratar om den här sjukdomen kan skammen försvinna, säger Marie.

Hon vill att alla ska våga vara sig själva. Att släppa stoltheten kring sin kontroll är allt, för bulimi är verkligen kopplat till perfektionism och att hylla dem som lever efter det.

– Jag ville ha de där smala låren när jag var sju år. Det blev viktigare än familjen, min hälsa och hur jag var på insidan, förklarar Marie.

Hon konstaterar att inte mycket har blivit bättre i världen och att tjejer i dag är utsatta för ytterligare stress genom sociala medier.

– Ingen ska skämmas över att behöva hjälp. Det är mitt mål.

Vad är bulimi?

Bulimia nervosa, kallat bulimi, är upprepade men begränsade perioder av hetsätning då man äter mycket stora mängder mat på kort tid. Därefter försöker man på olika sätt att inte gå upp i vikt, genom kräkningar, överdriven träning eller laxermedel.

Självkänslan hos någon med bulimi styrs till stor del av kroppsform och vikt.

Ätstörningen är vanligast bland kvinnor och debuterar framförallt åldrarna 15-25 år.

Bulimi kan leda till hjärtproblem och andra fysiska komplikationer. Behandling består ofta av psykoterapi, vanligen ihop med KBT.

Läs mer på 1177.se och bulimi.se.

Vem drabbas av bulimi?

Bulimi drabbar framförallt personer med låg självkänsla och höga prestationskrav.

Hur kan man bli av med bulimi?

För att motverka detta kan du tänka på förljande:

  • Stärk din självkänsla genom att vara snäll mot andra och dig själv.
  • Skriv upp saker du gillar med dig själv.
  • Försök vara modig. Prata när du egentligen inte vågar.
  • Var inte rädd för att göra bort dig ibland. Bjud på dig själv. Låt andra gilla dig som du är.
  • Sätt upp små mål i vardagen som att ringa ett jobbigt samtal eller utmana dig att göra något du aldrig tidigare gjort. Oavsett hur det går, beröm dig själv för att ha vågat försöka.
  • Om du känner dig översköljd av nedtryckande bilder/texter – stäng av sociala medier under en förbestämd period och möt i stället människor på riktigt.
  • Sök professionell hjälp genom sjukvården om du inte kommer vidare. Hjälp och information hittar du även på 1177.se.
  • Du kan också få information genom den ideella föreningen Shedo: www.shedo.se, som bland annat arbetar för att sprida kunskap om självskadebeteende och ätstörningar.

Kändisar berättar: Vi har också haft ätstörning

Här är ett urval av kända kvinnor som berättat att de har erfarenhet av bulimi och andra ätstörningar:

  • Bianca Ingrosso
  • Jane Fonda
  • Lady Gaga
  • Paula Abdul
  • Linda Lampenius
  • Britney Spears
  • Carina Berg
  • Sanna Bråding
  • Anna-Lena Bergelin
  • Christina Lindberg

Källa: Aftonbladet/Elle

Text och foto: Susanne Stamming

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

Annons

Laddar