Kristin: Min 14-åriga dotter ville inte bo kvar hemma

När min 14-åriga dotter Signe en dag sa att hon ville flytta hem till sin pappa kom det som en överraskning för mig. Jag visste att hon ibland var trött på mig, men jag visste inte att det var så illa att hon övervägde att flytta.

Jag och min exman skilde oss när Signe var två år och sedan dess hade hon bott hos mig, förutom varannan helg när hon bodde hos sin pappa.

relationerUllis: Jag tvingas be om pengar efter skilsmässan

Några år senare hade vår lilla familj utökats med min pojkvän Erik, och tillsammans fick han och jag Mikael. Trots att Mikael var Signes halvbror var de som helsyskon. Med andra ord var vi hennes närmaste familj.

Jag blev chockad över hennes beslut

Under det senaste året hade det visserligen varit mycket smällande i dörrar och himlande ögon från Signes sida, och jag hade tappat räkningen på hur många gånger hon hade skrikit till Erik och mig att vi inte förstod någonting innan hon surt marscherade ut ur rummet.

Men att gå från det till att flytta var överdrivet, tyckte jag.

– Är du säker på att det är rätt? frågade jag när den första chocken hade lagt sig.

– Ja, jag skulle vilja bo hos pappa. Jag har alltid bott här, sa hon.

Det hade hon rätt i, men jag kunde inte låta bli att tänka att det kanske egentligen var fel beslut. Signes far och hans nya fru var trevliga människor, men båda var mycket upptagna med sina jobb. De hade inga andra barn och var sällan hemma, så det fanns inte mycket familjeliv att tala om.

relationerRoy: Min sambo favoriserar sina egna barn

Å andra sidan fanns det massor av pengar och allt det som Signe kunde drömma om när det gällde resor, restaurangbesök och shoppingturer.

Jag kunde inte låta bli att tänka att det kanske var det som lockade henne mest. Hemma kunde vi inte erbjuda henne de sakerna.

Tomhetskänslan tog över

När jag antydde för Signe att hon kanske flyttade av fel skäl avfärdade hon det, och eftersom Signes pappa också var överens om att Signe skulle flytta hem till dem blev det så.

Jag ville inte stå i vägen, men det var en av de värsta dagarna i mitt liv när hon åkte iväg med sin pappa i hans stora svarta bil.

– Det känns helt fel, grät jag efteråt.

Erik försökte trösta mig, men det hjälpte inte. Jag mådde fruktansvärt dåligt, och det fortsatte de närmaste dagarna.

Trots att det kanske borde ha varit en lättnad att det inte fanns några arga miner och smällar i dörrar upplevde jag bara en känsla av tomhet.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

När Signe ringde var det tydligt att hon inte kände på samma sätt.

– Vi har just varit på restaurang i Stockholm, sa hon entusiastiskt i telefonen och berättade också att hon hade fått den datorn hon hade önskat sig.

Jag fick en klump i magen. Jag önskade att jag också kunde ha gett henne de upplevelserna.

Hon ångrade sig – ville flytta hem till oss igen

Efter de första veckorna började jag vänja mig vid den nya situationen, och jag njöt av att ha Signe varannan helg.

Hon var inte lika arg längre, och det verkade som om hon uppskattade vårt sällskap. Det var en ledsam insikt när jag tvingades acceptera att det var så det var nu.

Men efter tre månader ringde Signe gråtande.

– Jag vill flytta hem till er, mamma, sa hon och berättade hur hon ofta satt ensam hemma på kvällarna eftersom hennes far och hans fru hade så mycket att göra med sina jobb.

– Det är som om de inte har tid för mig.

Jag var otroligt lättad, men också stolt över min dotter som vågade erkänna att det hade varit ett felaktigt beslut.

relationerVanja: Min son gjorde allt för att få sin pappas uppmärksamhet

En vecka senare flyttade Signe från sin pappa, och det var fantastiskt att ha henne hemma igen. I mitt tysta sinne hoppades jag att vi skulle ha det lika trevligt som vi hade haft under helgerna.

Det hade vi, men bara i några veckor. Sedan började Signe smälla i dörrar och rulla med ögonen åt Erik och mig. I dag tar vi det inte så allvarligt, för det är trots allt bättre än när hon inte var här alls.