Miranda: Min väninna skrev sms till min son – fick en chock när jag såg bilderna

Jag tittade igenom alla meddelanden och bilder han fått av en kvinna. Inte en tjej i hans egen ålder, han är 17, utan en kvinna i min egen ålder.
"Så kul att träffas. Hoppas vi ses igen."
Så löd det första meddelandet. Sen följde korta meddelanden om alldagliga saker. Sen frågade hon om han ville ses på en fika. Han svarade lite undvikande, men till slut föreslog hon en plats och en tid och han svarade bara kort "ok".
En tid därefter skrev hon att hon hade en "extra" teaterbiljett som hon ville ge honom. Hon skrev att det var synd att ungdomar gick så sällan på teater. Igen nämnde hon en plats och tid och han lovade till slut att komma. Efter teaterbesöket ändrades tonen lite och blev mer personlig. Hon började skicka bilder på sig själv.
Hon föreslog en till träff. Han svarade undvikande, "kanske senare ".
Fick massa bilder skickade till sin telefon
Så skickade hon en bild på sig själv igen. Det var en vanlig bild tagen rakt framifrån. Hon frågade "ska jag skicka fler bilder?". Min son svarade ganska neutralt "om du vill". Hon tog det som en inbjudan och som svar fick han en massa bilder på henne tagna ur olika vinklar.
Någon vecka senare skrev hon att hon köpt ett par nya jeans och frågade vad han tyckte. Igen en massa bilder tagna ur olika vinklar. Den här gången till och med några närbilder på hennes bak i de tajta jeansen.
Så föreslog hon en träff till, den här gången hemma hos henne. Hon skrev att de kunde vara mer ostörda där. "Var inte orolig, vad som än händer stannar mellan oss två." skrev hon i ett nytt meddelande när det gått någon dag och han ännu inte svarat.
När jag pratade med min son bekräftade han det jag redan förstått. De hade träffats ute på stan. Hon hade känt igen honom, sagt hej, de hade snackat en stund och hon hade fått hans nummer. Han hade sedan också låtit henne bjuda honom på fika och teater men nu ångrade han sig.
Jag var rasande. Det kanske värsta var att jag kände den här kvinnan bra, för hon var min väninna sedan många år. Vi hade jobbat tillsammans i några år, nu jobbade hon någon annanstans men vi hade ändå hållit kontakten.
Min första tanke var att ringa polisen men jag förstod att det inte var någon idé. Min son skulle fylla arton om någon månad och fast han ännu inte riktigt var myndig var han enligt lagen heller inget barn. Fast jag själv förstås såg honom som ett barn. Inget av det hon gjort kunde väl vara olagligt, fast jag förstås tyckte det var fel.
Vill bara skrika ut min ilska
Jag tackade min son för att han låtit mig veta vad som hänt. Jag försäkrade honom att inget av det som hänt var hans fel och att jag skulle ta kontakt med henne. Jag sa också att han skulle låta mig veta omedelbart om hon hörde av sig igen.
Efter det som hänt ville jag inte ens tala med henne. Jag var rädd för att tappa behärskningen och börja skrika. I stället skrev jag ett kort meddelande där jag bad henne lämna min son i fred. Hon svarade aldrig ens men har inte kontaktat min son på nytt.
Jag har inte träffat min före detta väninna efter det här och är förstås väldigt besviken på henne. Jag är glad att min son berättade och att jag fick veta hurudan hon egentligen är. Jag har nu ändå nästan förlåtit henne för det som hände. Hennes handlande berodde kanske delvis på psykiska problem och jag vet att hon något år innan gått igenom en svår skilsmässa.
Någon lust att träffa henne har jag fortfarande inte och är glad att hon inte själv hört av sig. Hon skäms säkert, eller det hoppas jag i alla fall att hon gör.
Jag var rädd att det här skulle påverka min son men det tycks det inte ha gjort. Han har nu en trevlig flickvän och jag är så glad för deras skull.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.