Mina syskonbarn får alltid dyra presenter – varför får aldrig jag något?

Se också: Får man ge sin partner en swish i present?

Jag ser inte mig själv som en snål människa, tvärtom är det oftast jag som bjuder på middag eller betalar kompisgruppens dricks på restaurang eller tar en extra runda i baren etc.

Men det finns en grej som stör mig: Jag har inga barn men lägger ut tusentals kronor på andra människors barn, vänners men speciellt mina syskons.

Min bror har tre barn och min syster två. Det är födelsedagar och julklappar. Varje år lägger jag nog minst 3000 kr på deras barn, medan jag aldrig får något tillbaka. Varandra ger vi bara symboliska presenter efter som vi är vuxna. Det känns liksom skevt.

Ska jag bara svälja den här, enligt mig, orättvisan – eller borde jag påpeka något? Kanske borde de ge mig lite mer seriösa julklappar?

Allas svarar

Kära frågeställare,

Du låter som en generös och omtänksam människa, det är fina egenskaper. Och oavsett vad det är man är generös med, pengar, kärlek, vänskap, tillit… Så känns det ofta olustigt när man känner att man inte år detsamma tillbaka.

Nu vet jag inte din ekonomiska situation, men jag tänker vara lite djävulens advokat här. Jag förutsätter att det är på eget initiativ som du köper presenter till barnen, på samma sätt som du pröjsar den där extra rundan i baren.

Är det så att du förväntar dig att kompisgänget alltid bjuder tillbaka? Eller bjuder du för att du helt enkelt kan och vill? Känner du att det förväntas av dig?

Om du nu tänker på samma sätt med presenter till barn i din närhet, blir svaren annorlunda då?

Jag förstår dock vad du menar, jag har själv varit i liknande situation när min sambos syskonbarn var små. Det var kalas var och varannan helg, och han la stora summor på diverse leksaker när de var riktigt små, och sedan ansenliga summor pengar i present när de blev tonåringar. Jag tyckte att det var lite konstigt, speciellt när det påverkade våra gemensamma utgifter, men det var viktigt för honom – och hej, vi hade ju faktiskt råd.

Ju äldre de blev, desto mindre naturligt blev det sedan att de fick de där presenterna.

Och det är lite det jag vill ha fram. När vi är barn är presenter en stor sak. När vi är vuxna är det mer den symboliska gesten som är viktig.

I slutändan väljer man ju faktiskt själv om man vill vara den generösa släktingen som ger presenter, eller om man sonika struntar i dem.

Men jag tycker inte att du kan förvänta dig att få presenter eller julklappar för samma summor du lägger på barnen från deras vuxna. Jag tycker nämligen inte att man ger presenter för att få en tillbaka. Man ger en present för att glädja mottagaren.

Jag tycker att du ska fortsätta att ge tills barnen (och du) växer ifrån det, eller så kuppar du och minskar summan du lägger på presenterna succesivt så kanske de snart inte ens vill ha några.

Lycka till!

Susanne