Pillan: Mina tvångstankar går ut över mina relationer

KBT-terapeuten Danielle Wildrix: 3 tips till dig som är introvert och har social ångest

Jag hatar att förlora och ­älskar att vinna. Det skulle
underlätta om jag vore bra på någon­ting, men jag vet faktiskt inte någonting som jag är speciellt bra på. Inte tillräckligt bra för att vinna i alla fall.

Jag har väldigt höga krav på mig själv, och för att slippa förlora undviker jag tävlingar. Jag tycker inte om tävlingar av något slag, dels för att jag inte är bra på det, dels för att jag inte heller är speciellt road av det. Det kanske jag hade varit om jag trodde att jag hade någon chans att vinna.

Det jag tycker är jobbigast är att det även känns som om hela ­livet är en tävling. Det tävlas om vem som har lyckats bäst, är snyggast, har mest pengar, har flest vänner, men också om vem som har drabbats värst av en tragedi.

Sociala medier skapar stress

Jag skulle inte vilja växa upp som ung tjej i dagens samhälle. Jag vet inte om jag hade klarat mig igenom tonåren. Mitt mående var tillräckligt illa som det var. Jag var blyg och inte heller då speciellt bra på någonting. Under en period hade jag faktiskt självmords­tankar. Det stannade vid bara tankar, men det var jobbigt ändå.

Jag tror att alla sociala medier skapar en inre stress. Man ser och iakttar andra överallt, och den person som säger att den aldrig jämfört sig med någon tror jag ljuger. Jag är inte avundsjuk på andras till synes lyck­liga liv. Jag vet att det oftast är en skapad fasad. Jag kan däremot känna att jag själv inte åstadkommit det jag skulle ha önskat mig av mitt eget liv.

Jag upplever de flesta människor som väldigt falska. Den första frågan som ställs när två vänner träffas är ofta hur den andra mår. Det förväntade svar­et är att man mår bra. Blir svar­et att det man inte mår bra är det inte ens säkert att den andra person­en reflekterar över det, och gör personen det vet den oftast inte vad den ska svara. Man ska helt enkelt inte svara att det inte är bra. Det passar inte in i normen.

Lider av tvångstankar

Likaså när någon lägger ut i sociala medier om en tillställning de är på och beskriver hur roligt de har med bästa vännerna eller de finaste kollegorna. Så sitter man själv och vet att de inte alls är de bästa vännerna man har bland sig, att kollegorna egentligen inte alls går speciellt bra ihop och att tillställningen inte är särskilt rolig.

Även om jag vet att jag inte har lyckats med något speciellt bra kan jag heller inte säga att jag har det värst. Tack och lov. Fast jag skulle ändå önska att den situation jag, och många andra, befinner sig i, kunde tas på allvar och inte bara få till svar att någon annan faktiskt har det värre. Väldigt många är oerhört snabba med att poängtera det. Eller så börjar de prata om hur illa det är ställt med dem själva. Det är inte så konstigt att jag inte gillar att tävla.

I hemlighet lider jag av tvångstankar och tvångshandlingar och inser mycket väl det ologiska i dem. Jag är väl medveten om mitt beteende och vill gärna sluta med det. Det är dock inte så enkelt eftersom jag får ångest eller andra jobbiga känslor om tvånget inte följs.

Kan inte leva ett normalt liv

Det är lättare att söka vård för helt andra problem än tvångstankar, eftersom det är så svårt att sätta ord på just tankar. Med tiden har jag insett att många av mina problem har uppkommit på grund av allt tvång.

Att jag uppskattar renlighet och att ha ordning och reda runt omkring mig betyder inte att jag lider av tvångssyndrom. Däremot när det blir så påträngande att det hindrar mig från att leva ett normalt liv, gör det att jag hamnar i ett väldigt svårt tillstånd. För mig är det jobbigt när saker och ting inte sker i den ordning jag
planerat, eller att saker inte ligg­er på den plats som jag trott.

Det är svårt att dela livet med någon annan när man lider av tvångssyndrom. Det är så lätt att den andra personen förstör det jag försöker ha kontroll över.

Så här i efterhand, även om vi är skilda nu, tror jag inte att det finns någon man som skulle ha stått ut med mig i så många år som min före detta man gjorde. Han har väldigt många egenskaper som jag störde mig på och som gjorde att jag till sist inte längre ville leva med honom, men tolerans och vänlighet har han definitivt.

Fick ångest av kontrollförlusten

Jag inser att jag var gift med en man som antagligen tyckte det var behändigt och skönt att ha någon som styrde och ställde i hemmet, så att han slapp det. Det hade inte fungerat om han hade haft behov av att
något måste vara på ett visst sätt som skilde sig från mitt. Att jag har ett enormt kontrollbehov förstod han nog väldigt fort i vårt förhållande.

Att jag i hela mitt liv levt med tvångstankar har jag där­emot gjort mitt bästa för att dölja. Att jag skulle lida av det tror jag inte han hade en tanke på. Så länge barnen var små var det lätt för mig att bestämma över deras
saker och kläder. Allt eftersom de blev
äldre blev det mycket svårare.

Till sist blev allting för mycket för mig, jag kunde inte kontrollera allt så som jag ville.
Någonstans här blev jag nedstämd, började få ångestattacker och letade efter andra saker jag
kunde kontrollera.

En vanlig kommentar som jag fått de få gånger jag berättat om mitt mående, är att jag måste ta mig i kragen. Ärligt talat, om det vore så enkelt skulle jag ha gjort det för länge sedan.

Jag blir inte lycklig bara för att jag vill vara lycklig, jag måste själv finna lyckan för att känna den. Om livet är en tävling om vem som har det värst är det en
tävling jag gärna vill förlora.