Lästips: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Ramona: Jag ångrar att jag gav min dotter en hund

06 jul, 2023 
AvAnonym läsarberättelse
Till en början var min dotter överlycklig för sin efterlängtade hund. Men ganska snart blev kompisarna mer intressanta.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadeller
Annons

Om jag hade fått en krona varje gång min dotter frågade:

–Mamma kan jag inte få en hund? hade jag kanske inte varit miljonär, men jag hade i vart fall haft gott om pengar.

Se också: Resa med hund i sommar? Här är reseexpertens bästa tipsBrand logo
Se också: Resa med hund i sommar? Här är reseexpertens bästa tips

Signe började tjata om att få en hund redan när hon var sju år och det fanns förstås inga gränser för hur duktig hon skulle vara att passa den.

–Jag klarar det. Jag ska gå ut med den och ge den mat. Allt! sa hon och såg på mig med sina stora ögon.

Jag skulle inte fixa att ta hand om en hund. Jag var ensam med Signe och hade redan mycket att stå i och med en hund följer ju år av åtagande. Det skulle bli för mycket.

Annons

Men hon fortsatte att tjata och när hon hade fyllt tretton uppfyllde jag hennes önskan. Men det var på ett villkor, nämligen att hon själv skulle ta hand om den. Det lovade hon.

Valet föll på en fransk bulldog som hon kallade för Björn.

De första dagarna var hon och Björn oskiljaktiga, men snart märkte jag att hon började bli slappare. Allt oftare släppte hon ut Björn i trädgården i stället för att ta med honom på en promenad och titt som tätt kissade han på golvet. Jag hade ett allvarligt snack med henne.

–Signe du måste se efter honom bättre. Han är ditt ansvar.

–Ja, mamma, jag ska.

Så blev det bättre i ett par dagar, men snart drog det mer att vara med kompisar än att gå ut med Björn. Och så fick jag göra det när jag trött kom hem från jobbet och egentligen borde ha börjat med middagen.

Efter ett halvår hade jag nästan tagit över skötseln av Björn helt och det retade mig.

Annons

En dag fick jag nog.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Jag hade kommit hem från jobbet, hade tagit av skorna i hallen och gått ut i köket för att packa upp varor när jag klev i Björns kiss. Signe hade ännu en gång struntat i att gå ut med den stackars hunden.

Jag bestämde mig för att lära henne en läxa och ringde till min syster Anna, som var tokig i Björn och flera gånger hade frågat om hon inte kunde få passa honom. Det fick hon nu och hämtade honom genast.

–Var är Björn? frågade Signe när hon kom hem från sin kompis på kvällen.

–Han är hos Anna och där stannar han. Jag orkar inte ta hand om honom mer, sa jag.

Signe började gråta.

Annons

–Nej mamma, vi måste hämta honom! Jag lovar att jag ska passa honom. Jag lovar! skrek hon genom tårarna.

– Det har jag hört så många gånger förut, men jag orkar inte. Jag orkar inte torka upp från golvet när jag kommer hem från jobbet och det är synd om Björn också som får vara ensam hela dagen, sa jag.

Signe hulkade och började berätta att det var mycket jobbigare att ta hand om en hund än hon hade räknat med och jag måste erkänna att hennes ord gjorde intryck på mig.

Egentligen ville jag helst att Björn blev kvar hos min syster, men samtidigt såg jag ju att Signe verkligen älskade den lilla krabaten. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att jag kanske hade lagt ett för stort ansvar på min dotter genom att helt överlåta passningen åt henne.

Det slutade med att Signe lovade att komma hem varje dag efter skolan och gå ut med Björn. I gengäld skulle jag se till att han kom ut på kvällen. På så vis skulle Signe kunna vara med sina kompisar när hon hade gått ut med Björn.

Annons

Det var precis vad som behövdes. Sedan dess har Signe hållit vår överenskommelse utan problem och jag måste erkänna att jag har kommit att gilla mina promenader med Björn.

Ändå vill jag varna andra föräldrar som överväger att ge sina barn en hund. I slutändan är ett husdjur den vuxnes ansvar. Det är i alla fall vad jag har lärt mig.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons