Sara: Hunden räddade vårt förhållande
Jag har läst någonstans att förälskelse i det närmaste kan liknas vid galenskap. I alla fall blev jag galet förälskad när jag träffade Jakob och han kände likadant. Vi närmast flöt genom livet och var helt säkra på att vårt förhållande var unikt. Inget kunde komma mellan oss.
Efter bara ett par månader flyttade vi ihop och bestämde att vi skulle skaffa hund. Vi har båda vuxit upp med hundar så det föll sig helt naturligt. Vi köpte en pudel, Lucy, högt älskad från första stund och mittpunkten i vår tillvaro.
Vi var fortsatt mycket förälskade, men långsamt trängde vardagen sig på. En dag insåg jag att Jakobs pedanteri irriterade mig. Kanske var jag själv lite av en slarver, men det var väl inte nödvändigt att köra halvfulla tvättmaskiner när det snart kom ny smutstvätt? Och räkningarna! Hur kom det sig att vi grälade om elräkningen och andra fasta utgifter?
Det var ju kostnader som vi visste skulle komma. Till sist grälade vi mer än vi pratade normalt. Jag förstod inte var Jakob som jag hade förälskat mig i hade tagit vägen.
Det hela kulminerade en dag när Jakob sa att han till en början hade tyckt att det var charmigt med min slarvighet, men att det nu bara var irriterande.
– Du vill kanske hellre att jag packar mina saker och går? frågade jag rasande.
– Ja, om du kommer ihåg att ta med dig allt, fräste han.
Jag packade en weekendbag. Jag kunde långtifrån få med mig allt, resten fick jag hämta senare. Så tog jag Lucy på armen.
– Hunden stannar här, sa Jakob. Jag vet inte var du ska, men Lucy ska inte behöva vara i vägen.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag insåg att han hade rätt. Jag kunde inte bara ta med Lucy till en väninna eller mina föräldrar. Jag flyttade in hos min bästa väninna Kristin, där jag grät över mitt havererade förhållande. Jag saknade Lucy, och jag saknade Jakob.
Fyra dagar senare ringde Jakob.
– Du måste komma hem. Lucy äter inte. Hon ligger bara och stirrar bedrövat framför sig.
– Okej, svarade jag. Då kommer jag och hämtar henne.
Ylade i protest
Jakob såg sliten ut när jag kom. Jag undvek att titta på honom och lyfte bara upp Lucy. Hon såg lycklig ut men när jag skulle sätta henne i bilen smet hon och sprang tillbaka till huset, satte sig utanför dörren, la huvudet bakåt och ylade.
Jakob kom utfarande. Han såg förvirrat och bedrövat på hunden som nu tystnade. Hon såg från den ena till den andra utan att röra sig. När jag gjorde en ansats till att gå till bilen sprang hon framför mig och spärrade vägen.
– Jag tror Lucy vill att du ska komma in, sa Jakob bakom mig.
– Och vad vill du? frågade jag med ryggen mot honom.
– Jag saknar dig, sa han. Kanske är det därför Lucy inte äter. Hon märker att jag är ledsen.
Tanken verkade både omöjlig och upplyftande. Jag vände mig mot Jakob, den hopplösa ordningsmänniskan, och kastade mig i hans famn. Lucy hoppade glatt runt oss och gläfste. När jag följde med in kastade hon sig fram till sin matskål.
Jakob och jag bestämde oss för att ge vårt förhållande en chans – för Lucys skull, som vi sa. Så satte vi oss ner och pratade för första gången som vuxna människor, och inte som ett par förälskade tonåringar som inte klarade av att möta verkligheten.
Det var förstås inte bara Lucys förtjänst att vi hittade tillbaka till varandra, men jag är nästan säker på att om det inte hade varit för vår lilla hund hade vi båda två varit för tjuriga för att inse att vi hörde ihop.Vårt liv tillsammans är inte bara en lång raksträcka, men när två människor älskar varandra går det att parera guppen. Jakob och jag är bra för varandra, men det krävdes en klok hund för att vi skulle inse det.
/Sara
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
