Rebecca och Amelia jobbar som spöken: De är roligast att skrämma

  • author AV Susanne Stamming
    AV Susanne Stamming
Rebecca Rasmussen sminkad som spöke
Susanne Stamming
Det knakar i träden när höstvindarna drar in över Liseberg. Men det finns också något annat som lurar där i mörkret. Något märkligt och skrämmande. Allas har träffat tivolits spöken.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

Kändisar som klätt ut sig till andra kändisar på HalloweenBrand logo

Kändisar som klätt ut sig till andra kändisar på Halloween

Det knakar i träden när höstvindarna drar in över Liseberg. Men det finns också något annat som lurar där i mörkret. Något märkligt och skrämmande.

Cirkusen kommit till Liseberg, men varken clownerna eller cirkusdirektörerna ser riktigt ut som de brukar. Det här obehagliga gänget hittar bara ut nattetid och gillar att dyka upp när du minst anar det. Plötsligt står de bara där med ett förvridet leende och med något lite oroväckande i blicken – medan skuggorna faller i hamnen.

Det här är deras plats och de klättrar gärna upp på någon av de nedgångna cirkusvagnarna, hänger intill bron eller smyger utmed väggarna. I området där de rör sig runt omges de också av ett antal skräckhus som hemsöks av andra varelser och skepnader.

Figurerna där inne kommer aldrig ut, men den som vill kan bli tillfälligt instängd med dem och då få träffa allt från gengångarbarnen på vinden till ett antal obehagliga vetenskapsmän och zombies.

Det här är varelser som fortfarande gillar att leka med dig när vågat dig in i huset. Vill du verkligen bli skrämd finns hela fem skräckhus att besöka.

Hela parken andas skräck såhär års.Susanne Stamming

Demoner sprider undergångsstämning

Inte långt från cirkusområdet i hamnen sprider demoner en obekväm undergångsstämning så gott de kan. Där hänger skelett i burar och röken är så tät att du knappt kan se dina fötter.

Även i övriga delar av parken hörs skriken från gästerna och mullrandet från den mystiska kyrkogården. Här är det inte svårt att hamna i rätt Halloweenstämning bland närmare 30 000 pumpor. En hel del risiga och suspekta fågelskrämmor hjälper också till att förvandla nöjesparken.

Och det är inte bara dekorationerna som återvänder varje höst, även ett antal skådespelare ser parken som sitt andra hem vid den här tiden på året. De kommer tillbaka till sina karaktärer år efter år, och utvecklar dem vidare.

– Jag har varit med i Cirkus Bisarr under fyra säsonger. Vi är som en familj på riktigt, säger Rebecca Rasmussen, 31, som till vardags bor i Askim och som spelar en av de kaxiga och minst sagt märkliga cirkusdirektörerna.

Hon har även jobbat i ett av spökhusen tidigare.

– Första året vågade jag knappt prata, men sedan blev jag mer bekväm, och i rollen som cirkusdirektör måste man våga mer och kommunicera en hel del. Min karaktär har en narcissistisk personlighet och är inte så snäll mot sina anställda i cirkusen, skrattar Rebecca.

Karaktärerna utvecklas

Hon har en hel historia som beskriver allt om karaktären och bakgrunden. Men figurerna i Cirkus Bisarr utvecklas också allt eftersom och det blir en pågående story där de agerar både tillsammans och med gästerna.

– Efter en tid lär man sig att känna av vilka besökare som är mottagliga för våra lekar, vilka som är mest rädda och vilka som gärna kan prata en stund, förklarar hon.

Rebecka förvandlas från siott vanliga jag till en av cirkusens direktörer.Susanne Stamming

Rebecca ska snart ut i vimlet. Hon har satt i sina linser och påbörjat sin sminkning. Runt omkring sitter flera andra mer eller mindre färdigfixade medlemmar av cirkusen – färgglada, blodstänkta och i underliga, smutsiga och trasiga utstyrslar. De är peppade och fulla av energi, redo att möta gästerna nu när mörkret lagt sig. Snart öppnas dörren och de ger sig iväg – en del hoppandes, andra mer smygande. Innan gästerna hinner ana något är de omgivna av cirkusarbetare av den mer tveksamma sorten.

– Det är ett jobb som jag tror de flesta gärna återvänder till. Gemenskapen mellan oss som spelar de här karaktärerna har varit helt fantastisk, berättar Rebecca.

Min karaktär har en narcissistisk personlighet och är inte så snäll

– Att jobba i ett team på det här sättet är så speciellt. Vi är många som återkommer år efter år. Man blir också bättre på skådespeleriet med tiden. Hittar rollen.

Varje karaktär som vandrar omkring under Halloween har som sagt en helt egen historia, men det finns också utrymme att utveckla personligheten inom vissa ramar.

Relationer med andra karaktärer utvecklas – allt från bråk till andra skiftningar kan förekomma.

Fågelskrämman möter en redan i entrén.Susanne Stamming

– Det är det som gör det levande.

Olika ­bakgrund och åldrar

I dag är Rebecca och de andra cirkusskådespelarna en mycket mixad grupp i olika åldrar och med olika bakgrund. De trivs bra ihop och peppar varandra.

– Jag skulle gärna återkomma i flera år till, man utvecklas som människa också, säger Rebecca, som försöker förstå sin karaktär – en cirkusdirektör som tycker att hon är störst, bäst och vackrast.

– På sommaren är jag skådespelare på High Chaparall och det är också helt underbart roligt, men att vara på Liseberg under Halloween är svårslaget. Även om jag själv hatar att bli skrämd, ler Rebecca.

Hon delar den känslan med Amelia, som också jobbar med att sätta skräck i andra, men som själv är ganska lättskrämd.

Amelia jobbar i skräckhuset Vinden och hittar hela tiden nya sätt att skrämma besökare som kommer dit.Susanne Stamming

– Jag är egentligen utbildad att jobba inom show och musikal, säger Amelia, 26, och från Örebro.

– Men när jag gick min utbildning fick jag höra mycket positivt med att jobba på Liseberg. Man lär sig improvisera och att vara nära publiken, berättar hon.

Halloween på Liseberg

Från början var Liseberg ett nöje för sommaren, så tillkom Jul på Liseberg och därefter Halloween på Liseberg, som har utvecklats för varje år sedan starten 2015. Senast var det fem skräckhus, två skräckområden utomhus med olika teman och 35 åkattraktioner öppna. Hela parken dekoreras runt 30 000 pumpor i olika färger och storlekar och 250 aktörer sprider skräck.

Under de fyra år hon jobbat under Halloween har hon haft skiftande roller i de olika skräckhusen – hon började som galen vetenskapsman och nu har hon tagit på sig en tillfällig identitet som flickan Marcella som hemsöker vinden tillsammans med andra barn.

– Sedan kommer gästerna på rad i grupper genom huset. Det är jättekul att försöka skrämma alla. Många stora killar speciellt, eftersom de ofta försöker spela lite coola först, men kan vara de som blir mest rädda till slut.

Byter från spöke till tomte

Amelias karriär som artist började annars på Mallorca där hon showade för turister.

– Det finns både skillnader och likheter jämfört med detta. Jag gillar att ha intensiva perioder där jag går in en roll och får nya vänner. På det sättet är jobbet lite samma.

När det sedan är dags för Jul på Liseberg byter hon ut sin skräckinjagande och blodiga figur till tomtedräkt.

– Det är alltid bra med variation, ler hon och skuttar in på vinden än en gång.

Snart hörs skriken från besökarna. Kanske har hon dykt upp helt oväntat bakom en dörr, skrattat med hög röst och försvunnit i mörkret. Hon ser ganska skrämmande ut efter sin sminkning – blodet kletar runt ansiktet och hon ser allt annat än frisk ut med sina ihåliga ögon.

Halloween

Halloween infaller den 31 oktober och har sitt ursprung i irländska och anglosaxiska All Hallow’s Eve, en keltisk höstfest som markerade ­skördetiden då eldar tändes för att vägleda de döda och skrämma bort häxor.

Traditionen på Irland sträcker sig tillbaka till förkristen tid och firades ursprungligen till den keltiska ­dödsguden Samhains ära.

Den 31 oktober var också sommarens sista dag och firades som en nyårsdag som markerade sommarens slut och vinterns början.

För kelterna bjöd festen på en kuslig och skrämmande upplevelse. Kelterna ansåg att de döda på årets sista dag reste sig från graven för att hemsöka de levande och hitta vägen till dödsriket. Därför gjorde kelterna allt för att skrämma gengångarna. På kvällen klädde folket ut sig för att lura de onda andarna.

De karvade ut ansikten och ­ljussatte ”jack o’lanterns” som inte var gjorda av pumpor, utan av ­kålrötter, rotselleri, potatis och andra rotfrukter.

Halloween är ett av många ­exempel på traditioner som migrerat och omvandlats. Till USA kom den med fattiga irländska emigranter under 1800-talet.

I USA fanns det under 1800- och tidiga 1900-talet många andra ­inhemska hösttraditioner i form av bland annat skördefester och det kristna allhelgonafirandet. De ­amerikanska traditionerna blandades med tiden med de irländska varefter halloweenfirandet utformades till vad det är i dag.

Firandet utvecklades senare till en barnens högtid, då barn fick skämta och retas med de vuxna. Det engelska uttrycket ”Trick or treat” som på svenska blivit ”Bus eller godis” används i sammanhanget. Så säger utklädda barn som ringer på dörren och ber om godis.

Om man tänker efter finns vissa drag i Halloweenfirandet som påminner om det svenska påskfirandet.

Och precis som att irländare tog Halloween till USA så har USA fört traditionen vidare till många andra länder runtom i världen.

Skräckfilmer och amerikansk litteratur har sannolikt spelat en stor roll för spridningen. Högtiden har vuxit i Sverige sedan 1990-talet.