Rosanna: Min bästa killkompis förgrep sig på mig under vår semester

Efter reklamen: 5 varningstecken på att er vänskap är på väg att ta slut

Det kan inte vara sant. Den här killen utanför min lägenhet. Vad gör han här? Så fort jag såg honom från min balkong gick jag in och ställde mig och kikade ut genom mitt köksfönster, i smyg. Okej, han verkar känna någon som bor i mitt lägenhetshus. Men vad är oddsen för det? Hoppas att han inte såg att jag bor här.

I samband med mitt iakttagande insåg jag att det har gått tio år sedan allt hände. Tio år sedan han svek mig.

”Hon är den snålaste jag vet”

relationerOlivia: Jag avskyr min väninnas beteende

Allt började när vi hamnade i samma klass på universitetet. Vi satt bredvid varandra på uppropet i januari och skulle båda plugga statsvetenskap. Tillsammans med fyra andra personer kom vi att bli ett gäng som pluggade ihop och utvecklade en stark vänskap till varandra.

Jag gillade studielivet, det var så fritt. Vissa dagar kunde jag ta en lång sovmorgon, träna och tvätta – allt innan jag satte mig ner och pluggade efter lunch, medan andra dagar var det intensiva föreläsningar från åtta till fyra. Oavsett vilket hördes vi i studiegruppen varje dag och planerade alltid vad vi skulle hitta på till helgen.

För så var det. Under den här perioden umgicks jag sällan med andra än just dessa fem. Det var intensivt men kul.

Underbara dagar på Amalfikusten

Vårterminen lunkade på och när vi närmade oss sommaren började jag och min killkompis, han från uppropet, prata om att det vore roligt att resa någonstans under sommaren. Vi båda hade extrajobb men skulle vara lediga några veckor i juli.

Vi pratade i ett par dagar om detta, skickade olika reseförslag till varandra med för- och nackdelar. Till slut bestämde vi oss och bokade en veckas solsemester till Amalfikusten. Jag hade varit i Italien flera gånger tidigare och förälskat mig i maten, kulturen och språket. Men just Amalfikusten skulle bli första gången.

Min killkompis gladde sig till detta, för han hade aldrig varit i Italien tidigare och i mitten av juli så bar det av. Vi två, jag och min kompis, till Italien. Ciao!

Vi hade det underbart. Hotellet som vi hade bokat var över all förväntan och som studenter var vi inte vana med någon lyx. Vi hade ätit nudlar och falukorv nästan hela terminen för att ha råd med denna resa.

Under dagarna utforskade vi Positano och Ravello. Vi drack limoncello och vandrade längs ”Sentiero degli Dei” (Gudarnas stig). En dag tog vi till och med en båttur till Capri. Det var helt magiskt. Och inte prata om de goda middagarna vi åt varje dag.

Jag åt en ny pasta varje dag och eftersom jag älskar bruschetta beställde jag naturligtvis in det också. Jag var ju ändå i mitt favoritland och ville unna mig, även om jag visste att jag skulle komma hem med noll kronor på kontot.

Men allt det goda och härliga fick plötsligt ett abrupt slut.

Det förändrade mitt liv

relationerAnne-Christine: Jag blev överfallen på väg hem från jobbet

Trodde inte mina ögon när jag vaknade på morgonen

Det var vår näst sista kväll. Vi hade som vanligt ätit gott och druckit två glas vin. Jag, som är känslig för sol och värme, somnade snabbt när vi kom tillbaka till hotellet.

Jag sov djupt för nästa gång jag vaknade var det ljust i rummet. Jag kunde känna det innan jag hade lyft på ögonlocken. Dock var det något som kändes konstigt, som kändes annorlunda. Jag minns att jag tänkte ”vad i helvete är det som sker?”

En hand som ”masserar” mina bröst. Min tröja var uppdragen och min bh var nerdragen. På en sekund öppnade jag ögonen och det första jag såg var en telefon och till höger om mig såg jag personen som jag hade kallat för bästa killkompis, som snabbt som blixten gömde sin telefon.

– Vad fan håller du på med? skrek jag. Ge mig din telefon nu!

Jag grät hysteriskt, både av chock, sorg och aggression. Han ville inte ge mig telefonen, vilket jag direkt förstod var på grund av att han hade något i den som han inte ville att jag skulle se.

Tillslut, efter lite våld från min sida, fick jag tag på den och såg tydligt, bilder på mina bröst. Det var en fruktansvärd och utelämnad syn.

Jag kände mig så äcklig och utnyttjad, och framförallt sviken, av min bästa killkompis. Eller ja, han som enligt mig var min kompis men som såg mig som något mer. Men vem gör en sån här sak mot någon som man tycker om, är kär i? I mina ögon är det helt sjukt.

Efter att jag fått tag i telefonen och raderat allt som jag såg, både från kameraalbumet och från senast raderade, tog jag några av mina saker och sprang ut från vårt hotellrum.

Han kom efter mig men jag vägrade prata. Vägrade ha någonting att göra med den snubben. Han hade svikit mig och jag skulle aldrig förlåta honom.

Jag fick ett nytt hotellrum och nästa gång vi såg varandra var på flygplatsen när vi skulle resa tillbaka till Sverige dagen efter. Jag sa inte ett ord, tittade inte ens åt hans håll. Han förrådde mig och förstörde min tillit till killar.

Under hela min uppväxt har jag enbart haft killkompisar av den anledningen att jag fungerar bäst med dem och det här var inte första gången, men värsta gången, som någon misstolkar mina signaler av att vara en trevlig, snäll tjej, som något annat. Varför ska det vara så?

Polisanmälde inte – i dag ångrar jag mig

När vi kom tillbaka till skolan efter sommarlovet blev vår studiegrupp automatiskt splittrad. Jag hade berättat för några av de andra vad som hade hänt på vår resa. Tack och lov tog alla förutom en min sida och fortsatte att umgås med mig.

Jag anmälde aldrig detta. Så här tio år senare ångrar jag det, men där och då kände jag för mycket skam och förnekelse. Framförallt även för att vi hade samma kompisar.

I dag lever jag med min kärlek sedan sju år tillbaka och tillsammans har vi en son som är drygt ett år. Det blev bra tillslut, jag kan lita på killar i dag. Inte alla, men många.

Jag hoppas dock att jag aldrig stöter på den här killen igen och att jag framförallt aldrig ser honom utanför min lägenhet.