Sara: Min bonusdotter vände mig ryggen – jag saknar henne så

7 tecken på att du har en tweenie hemma

När jag träffade Erik var hans dotter Lisa åtta år. Själv hade jag tyvärr aldrig fått egna barn, men nu fick jag denna härliga bonusdotter.

Lisa hade för länge sedan vant sig vid att bo växelvis hos sin mamma och sin pappa och när jag flyttade ihop med Erik kom jag att dela halva mitt liv med henne.

Kanske för att jag inte själv hade några barn glömde jag snabbt att hon inte var min dotter. Jag fäste mig vid flickan. Jag hade skolfotot av henne stående på mitt skrivbord på jobbet och när nya kollegor tyckte att hon liknade mig blev jag stolt.

De veckor som Lisa var hemma hos sin mamma saknade jag henne och räknade dagarna till hon kom till oss igen. Att hon hade knutit an till mig var det ingen tvekan om. Det var jag som hjälpte henne med läxorna, jag som flätade hennes hår, hon och jag låg tillsammans i soffan och såg romantiska tjejfilmer.

Bodde hos oss på heltid

När Lisa blev äldre berättade hon om tjejgänget i klassen och killar som hon förälskat sig i. Erik förstod sig inte på den där världen, men det gjorde jag. Jag tog mer än gärna Lisa på shoppingturer i stan. Vi tittade på kläder, skor och makeup tillsammans.

När Lisa var 16 år träffade hennes mamma en ny man som Lisa inte gillade. Det ledde till många konflikter och Lisa valde att bo hos Erik och mig. Jag hade ingenting emot det, tvärtom. Även om vi också hade konflikter ibland var det inte värre än att vi kunde prata om det och snart skratta tillsammans igen.

Men mitt och Eriks förhållande utvecklades i motsatt riktning. Vår kärlek och vårt intresse för varandra bleknade med åren. Men Lisas glada sällskap liksom maskerade det.

Kom överens om att flytta isär

Men så flyttade hon till egen lägenhet. Det blev dödstyst hemma och så småningom tvingades Erik och jag se varandra i ögonen och erkänna att det inte gick att rädda vårt förhållande. Vi var överens om att gå isär och det var jag som först gjorde slag i saken. Jag hittade en lägenhet och flyttade ut.

Det var uppenbarligen för mycket för Erik, som plötsligt visade en helt annan sida av sig själv och anklagade mig i bittra ordalag för att gå ifrån honom.

Det gick inte att föra ett vettigt samtal med honom. Han meddelade mig bara att han inte ville se eller höra ifrån mig någonsin mer.

Vad jag inte hade räknat med var att även Lisa vände mig ryggen. Hon valde att stötta sin pappa och menade att jag var en egoist som krossat hennes fars hjärta och förstört hans liv.

Hon ville inte veta av mig

I början var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Erik skulle komma till sans och vett igen och att Lisa skulle vända tillbaka till mig.

Dessvärre blev det inte så. Ett år senare, då Erik sedan en tid etablerat ett förhållande med en ny kvinna, ville Lisa fortfarande inte veta av mig.

Erik som inte längre var arg på mig försökte till och med övertala henne att träffa mig, men varje gång jag försökte få kontakt med henne under åren som följde, avvisade hon mig. Eftersom jag inte längre var tillsammans med hennes pappa fanns det enligt henne ingen anledning att behålla kontakten med mig.

Kan gråta än i dag

Jag var förtvivlad över att förlora henne, men hade ju inget annat val än att respektera hennes önskan.

I dag, fem år efter att hennes pappa och jag gått isär, har jag för länge sedan gett upp hoppet om att hon ska ändra sig. Men jag kan fortfarande sätta mig ner och gråta av saknad.

Men det betyder ju inte att jag ångrar de tio år vi fick tillsammans. När allt kommer omkring har ju alla föräldrar bara sina barn till låns. Visst är blod tjockare än vatten, men jag hoppas ändå att Lisa minns våra gemensamma tio år med glädje.