Trendiga hunden alla vill ha – därför är den svårare än du tror
Och – vad händer med originalet, den rasrena pudeln?
Här är de 7 mest populära hundarna – är din ras med?
De ser ut som något från hyllan av gosedjur i leksaksaffären. Söta som socker med päls som mjukt fluff runt teddybjörns-gulliga ansikten.
Det är inte att undra på att cavapoos, havapoos, cockerpoos, labradoodles, goldendoodles och allt vad de heter har tagit Sverige med storm. För det har de. På åtta år har antalet designerhundar – alla olika blandraser med pudel – ökat med över 900 procent. En ren explosion.
Och det är inte bara svenskarna som älskar dem, även britter och irländare väljer de nya designerhundarna. Och vår egen kronprinssesa Victoria.
När lille Rio, en cavapoo, en blandras mellan cavalier King Charles och pudel, presenterades på kungahusets instagramkonto för några år sedan lät reaktionerna inte vänta på sig. Bilden på Rio fick flera ilskna kommentarer, som ”Kniven i hjärtat för oss som kämpar för rasen pudel! Hur tänker ni?” och medlemmar i svenska kennelklubben krävde att pappa kungen skulle fråntas titeln som organisationens höga beskyddare.
Så vad är det man får man köper en doodle som de här hundarna kallas med ett samlingsnamn?
Finns inget rastypiskt hos en doodle
Svaret är att ingen riktigt vet. Uppfödare talar om ”allergivänliga” hundar som är ”perfekta för barnfamiljer” och ”inte fäller”.
I annonser finns förkortningar som CS-registrerade, SALK-registrerade och hälsotestade enligt WALA. Förkortningarna står för sammanslutningar av uppfödare, Cockerpoo Sverige, svenska australian labradoodle klubben respektive worldwide australian labradoodle association som alla för register över sina medlemmars hundar och valpkullar.
På WALA´s hemsida talas det om ”rastypiska” australian labradoodles och SALK utfärdar registreringsbevis.
Men att hunden finns registrerad i de här registren betyder inte att de är en godkänd hundras.
I Sverige finns det två huvudsakliga hundregister, där det ena är det officiella statliga registret i Jordbruksverket och det andra är Svenska Kennelklubbens (SKK) databas för rashundar och den som för stambok över alla registrerade hundar i godkända raser. Svenska kennelklubben följer i de allra flesta fall Fédération Cynologique Internationale, FCI, när det gäller att godkänna nya hundraser – och ingen av designerhundarna är en godkänd ras.
Doodles kan alltså inte registreras hos SKK, och kan därför inte ha en stambok där – det är detta de nya rasföreningarna försöker runda, eller på sikt skapa, genom egna register och stamböcker. Men att skapa en ny ras tar lång tid, många generationer hundar, och målmedvetet arbete.
I Jordbruksverkets register måste däremot alla hundar i Sverige registreras, även blandrashundar, vilket alla doodles är. Där uppger ägaren själv hundens ras och där finns en lång rad olika doodles.
Ingen billig blandras – och inga garantier
En blandrashund brukade vara billig i inköp, eftersom den inte var registrerad i svenska kennelklubben och inte kunde ställas ut. Men det var då det. De nya designerhundarna är allt annat än billiga.
Labradoodles, cockerpoos, goldendoodles, havapoo, shi-poo och bernerpoo, och det senaste, beardoodle (en mix mellan bearded collie och pudel) säljs för allt mellan 25 000 och 45 000 kronor och ibland ännu mer.
Alla är korsningar med pudel, en ras som beskrivs som vänlig, glad och trogen i sitt sätt. Och intelligent och lättlärd. ”Klok som en pudel” är inte för inte ett uttryck för att vara förståndig. Pudelns rasstandard är ett långt dokument som detaljerat beskriver hur en pudel ska se ut, bokstavligen från nosspetsen till svanstippen, hur den ska vara mentalt och hur pälsen ska se ut och kännas.
Men för en blandras finns inga garantier. Ingen vet riktigt vad de kommer att ärva av sin mamma eller sin pappa.
Därför skapades den första labradoodlen
Wally Conron var hunduppfödare och tränade labradorer till ledarhundar i Victoria i Australien när han fick en förfrågan från en kvinna på Hawaii. Hon var blind och ville gärna ha en ledarhund – men hennes man var hundallergiker, så vad göra?
Conron kände väl till att pudlar med sin krulliga päls ofta är lättare för allergiker att tåla, och letade i tre år för att hitta en pudel som skulle lämpa sig som ledarhund. Men trots att han testade 33 storpudlar så höll ingen måttet.
Till sist föreslog hans chef att han skulle para en av sina labradorer med en pudel. Sagt och gjort. Tiken fick tre valpar som alla testades mot den allergiska maken på Hawaii och en av dem visade sig kunna funka både som allergihund och som ledarhund.
Conron hade fått fram den perfekta hunden för kvinnan på Hawaii – men där stod han nu med en kull valpar som ingen ville ha, eftersom de inte var renrasiga.
Conron tänkte om, kontaktade media och berättade om den ”nya rasen” labradoodle. Plötsligt var han nerringd av hugade valpköpare.
Conron fortsätte avla labradoodles som guidehundar, men han fick göra det i hemlighet, eftersom kennelklubben hotade honom med uteslutning annars. Han korsade två labradoodles och kallade det doubledoodle, nästa generation kallade han tripledoodle.
Men idén om att avla labradoodles spred sig och Conron förfasade sig senare över att han skapat ett ”Frankensteins monster” som ärvde både pudelns och labradorens svaga punkter när uppfödarna inte var lika nogräknade som han varit. Han sa att majoriteten av de labradoodles han såg var antingen galna eller hade nedärvda problem.
Wally Conron har senare återupptagit aveln på hundar som ska vara de perfekta servicehundarna och skapat designerhunden australian cobberdog (cobber är slang för vän). Cobberdog har sin grund i labradoodlen, men en rad andra raser har korsats in för att skapa det uppfödarna säger är den perfekta assistans- och allergihunden; både amerikansk och engelsk cocker spaniel, irländsk vattenspaniel, curly coated retriever och irländsk soft wheaten terrier.
Uppfödare av cobberdogs påpekar gärna att är en renrasig hund, godkänd som en ”ras under utveckling” (purebred under development) – och det är den, av det australiensiska registret MDBA, Master Dog Breeders & Associates, men inte av FCI, Fédération Cynologique Internationale, som är den internationella världsorganisationen för kennelklubbar, som godkänner nya hundraser internationellt och som svenska kennelklubben, SKK, brukar följa.Cobberdogs betraktas alltså som blandrashund i Sverige, inte som en renrasig hund.
Vanligaste doodlen i Sverige är labradoodle (labrador och pudel), tätt följda av cockerpoo (cocker spaniel och pudel) och cavapoo (cavalier King Charles och pudel).
Cockerpoo Sverige är tydliga med det inte finns någon rasstandard, hundarna kan vara allt mellan 25 och 50 centimeter höga och pälsen kan vara lockig, vågig eller rak – eller sträv, och föreningen skriver också att en cockerpoo kan ha en fällande eller icke fällande päls.
Många besök hos veterinären
Blandraser har alltid funnits och förr sa man ofta att blandraser är friskare än andra. Det stämmer fortfarande enligt statistik från försäkringsbolaget Agria – men inte för labradoodles och cockerpoos, som eftersom de nu blivit så vanliga har fått egen statistik. Båda dessa designerhundar besöker veterinären oftare, inte bara än andra blandrashundar, utan oftare än alla raser sammantagna. Hos labradoodle och cockerpoo är hud- och öronproblem, som öroninflammationer och klåda och allergier vanliga, liksom kräkningar och diarré.
Motsatsen till den gamla sanningen om friska blandraser kan vara lika sann – blandisarna kan få med sig genetiska defekter från båda – eller alla – raserna som korsats för att få fram hunden.
Just det har mannen som en gång skapade labradoodlen ofta pratat om. När Wally Conron såg sin idé om att avla på en blandras mellan labrador och pudel sprida sig ångrade han vad han satt igång och sa att att han hade skapat ett ”Frankensteins monster” som ärvde både pudelns och labradorens svaga punkter när uppfödarna inte var lika nogräknade som han varit. Han sa att majoriteten av de labradoodles han såg var antingen galna eller hade nedärvda problem.
Krävande pälsvård
Pudelns päls skiljer sig från andra hundrasers. Den är ullig och krusig och det tar ofta två år innan unghunden har fått päls som en vuxen hund. Och den och växer hela tiden, precis som människohår – men fäller inte som andra hundar. Det gör att den måste klippas kontinuerligt.
Detta kan skapa problem för doodles, som ofta har en blandning av pudelns ulliga päls och den typ av päls som en cocker spaniel, en labrador eller en golden retriever har. De här raserna som pudeln ofta blandas med har täckhår och underull, och fäller vinterpäls på våren sommarpäls på hösten. Vissa designerhundar får därmed tre sorters päls – och långt ifrån den lättskötta päls som många hundägare önskar sig.
Camilla Uhre är verksamhetschef Dog Planet och friserar ofta doodles.
– När man blandar två raser där den ena är dubbelpälsad, som en golden retriver eller cocker spaniel, med en pudel som har ullig och lockig päls, så får man en lite jobbigare päls. Den kan vara både lockig och vågig och rak. Vissa blir till och med strävhåriga, det är helt olika pälsstrukturer som lättare tovar ihop sig, säger hon.
– Seriösa pudeluppfödarna tränar på hantering och pälsvård innan valparna levereras och informerar sina valpköpare om vikten av hantering och pälsvård vid valpköpet. Jag upplever att många doodleägare är väldigt ovetande och uppgivna när dom kommer in med sin valp eller unghund, ofta lite för sent, och valpen är då för igentovad för att kunna klippa en frisyr och måste klippas ner och börja om från början med pälsen. Detta blir ofta ett ganska jobbigt frisörbesök för hunden.
– Det största problemet är att de som köpt doodles ofta gjort det för att de ska vara allergifria, och blandar ihop det med att de inte behöver pälsvård. De vet ofta inte att de behöver hantera dem lite som en pudel när det gäller pälsvård, och klippa dem regelbundet. Då blir det ju jättejobbigt om man har köpt en hund som man tror inte behöver pälsvård, men den snarare behöver mer pälsvård än en pudel för den blir så tovig.
Uppfödaren värnar om den rasrena pudeln
Elizabeth som har fött upp tio valpkullar med mellan- och dvärgpudlar oroar sig också för att doodle-ägarna inte tar sina hundars päls på allvar, så att tovor bildas, som drar i hundens hud och gör ont.
- Pudlar fäller också päls men det de fäller fastnar i pälsen och borstar man inte ur det så blir det tovor, förklarar hon.
Utvecklingen av doodles oroar henne, för hon är rädd om den rasrena pudeln.
- Jag föder inte upp hundar för att tjäna pengar, utan för att jag älskar rasen och vill föra den vidare och utveckla den. Den senaste hunden jag köpte var en hane, Leo, som har väldigt fin svans. Då bidrog han med det till min nästa kull som fick väldigt fina svansar.
Hon är en noggrann uppfödare som så långt hon kan gör hembesök i sina valpars nya hem, och gärna visar nya ägare hur man klipper sin pudel, för att valparna ska vänja sig vid den behandlingen från en tidig ålder. Det är inte minst viktigt för att frisörbesöken sedan ska bli lugna och inte stressa hundarna.
Elizabeth har alltid älskat pudlar och specialiserat sin uppfödning på vita, och ibland silvergrå dvärg- och mellanpudlar. Men valpköpares önskan att ha en doodle får henne att ledsna och hon vill inte att hundar från hennes avel hamnar i doodlekorsningar.
– Det är tråkigt för pudelrasen – vad ska hända med den om alla vill ha en doodle? frågar hon sig. Folk är redan försiktiga med att skaffa hund på grund av alla kostnader. Jag vet inte om jag ska ta fler kullar nu.
– Jag tror inte att någon av mina valpköpare skulle korsa sin hund och skapa en doodle, säger hon. Jag hoppas inte det.
"Perfekta familjehundar" var aggressiva
Svenska kennelklubben har sedan många år jobbat med att ta fram mentalindex för olika raser. Först ut var collien, redan 2012, då önskemålet var att öka tryggheten och nyfikenheten hos hundarna samt minska skotträdslan. Den senaste rasen att få mentalindex är golden retrievern, som enligt sin rasstandard ska vara vänlig, samarbetsvillig och stabil, och varken aggressiv eller skygg. Indexet hjälper uppfödare att förutsäga hur mentala egenskaper ärvs.
Men designerhundar har ingen rastypsk mentalitet. Medan hundarna ofta säljs som de perfekta familjehundarna visar en studie från Royal Veterinary College i England att designerhundarna är mer benägna att ha oönskade beteenden än sina rasrena föräldrar. Det står i direkt motsats till hur de marknadsförs, som lättränade och barnvänliga.
I studien deltog 9 402 hundar från tre populära designerblandningar, cockerpoos, labradoodles och cavapoos, och jämfördes med hundar ur sina renrasiga föräldrars raser med fokus på hundarnas mentalitet. Testerna gick ut på att kolla hur lugna eller nervösa hundarna var vid separation, när de rörde sig där det finns trafik och när de stötte på oljud.
Mer än hälften av de testade hundarna skilde sig från sina föräldrahundraser. Särskilt cockerpoos visade mer aggression och rivalitet i möten med andra hundar än både cocker spaniels och pudlar. Studien fann att i hela 82 procent av fallen där en förälder till designerhunden hade någon form av problem så hade avkomman en ännu tydligare version av samma problem.
Studien pekar på designerhundarnas blandade bakgrund, där cocker spanieln, exempelvis har avlats fram som en jakthund med hög energinivå, mental motståndskraft och intel ligens blandat med pudelns som visserligen var jakthund den med från början, men som blivit en utpräglad sällskapshund kan skapa problem.
Studien pekade också på att designerhundar ofta köps som första-hundar, av människor som inte haft hund tidigare, vilket forskarna menar kan vara en del av problemet med hundarnas uppförande.
Så är designhundar "sämre" hundar som bör undvikas?
Det tycker inte Daniel Mills, professor och beteendeveterinär vid Lincolnuniversitetet. I en intervju i The Guardian manar han till lugn, trots studien från Royal Veterinary College.
Beteende aldrig enbart om gener, menar både han och andra experter. Ägarnas förväntningar, träningsmetoder och erfarenhet, samt hundarnas uppväxt och tidiga miljö spelar en stor roll.
Källa: The Guardian, Royal Veterinary College, Agria, Jordbruksverket