Stina: Plötsligt fick jag förklaringen till pappas testamente

5 tillfällen där skrock hjälper dig

Min berättelse tar avstamp i Lund 2007. Det var vår i ­luften och jag var på väg till juridiska ­fakulteten, där min pappa var professor och föreläsare.

Pappa hade avlidit några veckor tidigare och jag hade naturligtvis sorg i hjärtat när jag klev in på universitetet för att på något sätt ta ett sista farväl till just hans rum, där han verkat i många år och trivts väldigt bra.

Som hans dotter undrade jag varför han testamenterat flera miljoner kronor till Naturskyddsföreningens omvårdnad av kattugglorna. I mitt barndomshem på Ribersborg i Malmö fanns visserligen många uppstoppade kattugglor, så jag visste att pappa verkligen älskade dem.

Jag skulle precis gå ut från avdelningen när jag hörde några människor nästan skrika av både glädje och en slags oro över någonting som precis hänt.

Melodin bara kom till mig

Jag vände mig om och fick då se att det landat en hel kattugglefamilj precis utanför pappas kontorsfönster! Jag skrek nästan till av ren förskräckelse, men blev också i samma stund smått religiös av sammanträffandet och utbrast:

– Pappa! Har du blivit en kattuggla? Är du här för att visa mig att du minsann är högst levande, men att du nu finns i en annan skepnad? Var det därför du gav flera miljoner till Naturskyddsföreningen för just kattugglornas fortsatta överlevnad!?

Det hela var så omskakande att jag sprang till bussen och skyndade mig hem. Väl hemma gick jag direkt till mitt piano – vid den här tiden var jag bland annat pianolärare, kompositör och textförfattare.

Jag slog mig ner vid pianot och började spelade ett tre minuter långt stycke musik, som jag varken skrev ner eller funderade på över huvud taget – melodin bara kom till mig.

Pappas melodi blev pausmusik

Det som var skrämmande var att dagen efter kom jag ihåg ­precis hela stycket, trots att jag inte skrivit ner det. Jag döpte det till Himmelska toner, och jag visste att det var knutet till just pappas lilla återuppståndelse som kattuggla. Jag skrattade för mig själv.

Inte nog med detta. Efter att jag hade skickat in Himmelska toner till Lunds kommun tog en jurist där beslutet att ­musikstycket skulle användas som pausmusik när folk ringde till kommunens växel. Det var unikt!

På det sättet levde pappa vidare, genom att varje minut i två års tid få ”sin” låt uppspelad i Lunds kommuns växel. Himmelska toner finns i dag att höra på Youtube, av mig, ­Stina Ahlquist.

Nästan samma titel som på 1700-talet

Den här händelsen blev ­också startskottet till att jag fortsatte skapa musik. Senare gjorde jag barnskivan Vänner som alla känner, och inom kort ska Himmelska toner lanseras internationellt.

En annan speciell sak i denna berättelse är det släktträd som jag fick över mammas sida av släkten när hon gick bort. Det var ett släktträd jag aldrig sett tidigare. I det stod att jag har en anfader vid namn Laurentius Laurenius, en psalmförfattare som levde runt 1700-talet.

Och vad har inte han skrivit om inte psalmen I Himmelen, i himmelen!? Jag rös till av det faktum att en släkting så långt tillbaka i tiden hade skrivit ett musikstycke med nästan samma titel som mitt, skapat flera hundra år senare.

Denna berättelse är väldigt stark för mig, eftersom den andas liv och lust att på något sätt få vara kvar här och nu – förutom alla minnen som människor bär med sig av sina nära och kära.