Stina: Sanningen om pappa avslöjades när han dog
Allt eftersom jag och min storebror blev äldre blev det mer och mer tydligt att mamma gjorde skillnad på oss. Hon kunde vara onödigt sträng mot Christer medan hon alltid skyddade mig. Mamma bortförklarade det med att Christer var pojke och behövde en tuffare uppfostran.
När jag precis hade börjat högstadiet rasade hela vårt liv. Jag satt hemma och pluggade till ett prov när mamma plötsligt stod i dörren, mitt på dagen. Hon var likblek och tårarna strömmade nerför hennes kinder. Så fort hon stängt ytterdörren sjönk hon ihop på hallmattan.
– Vad har hänt? frågade jag förskräckt.
Mamma sträckte ut armarna mot mig och tog mig i sin famn.
– Du måste vara stark nu, min flicka, snyftade hon. Pappa har råkat ut för en trafikolycka. Det är riktigt illa.
Jag blev helt stel inombords och kunde inte ta in hennes ord.
Att pappa var allvarligt skadad och kämpade för sitt liv kändes helt overkligt. Jag och min bror fick följa med till sjukhuset senare samma dag, men när vi kom dit var pappa redan död.
Efter begravningen kom en enorm tomhet. Mamma orkade knappt ens prata med oss barn och blev ibland riktigt elak mot Christer.
Tvingade min bror att flytta
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Christer och jag stöttade varandra så gott vi kunde. Mitt i allt detta meddelade mamma att Christer under en tid skulle flytta till faster Karin, pappas syster.
Christer protesterade vilt, men mamma var bestämd. Hon sa att hon inte orkade med Christer längre. Jag försökte fråga vad hon menade, men hon bara teg. När faster Karin kom för att hämta Christer tog mina känslor över. Jag rusade in på mitt rum och slängde ner lite kläder i en väska.
– Om Christer flyttar så flyttar jag också! skrek jag till mamma.
Sedan slängde jag igen ytterdörren med en smäll och sprang efter Christer och Karin bort till bilen. Att mamma grät och försökte hålla kvar mig brydde jag mig inte om.
Efter några dagar dök mamma upp hos faster Karin. Hon såg helt förstörd ut, avmagrad och sliten. Äntligen berättade hon sanningen om den märkliga flytten och sitt beteende mot Christer.
Christer var inte mammas son. Pappa hade redan fått honom när hon och pappa träffades. Av olika skäl kunde Christers biologiska mamma inte ta hand om honom. När mamma och pappa blev ett par lovade mamma att ta på sig mammarollen.
Christer bröt ihop fullständigt och jag blev rasande arg på mamma. Hur kunde hon svika Christer nu när han behövde henne som mest?
– Nu vet jag i alla fall varför du aldrig älskat mig som min syster, sa Christer.
Jag tog Christers parti och vi höll oss undan mamma båda två och bodde kvar hos vår faster.
Nästa gång mamma dök upp var det för att be om förlåtelse. Hon menade att hon hade varit förtvivlad, förvirrad och inte kunnat tänka klart. Självfallet var Christer en familjemedlem lika viktig och lika älskad som alla andra.
Försonades tillslut
Mamma började långsamt arbeta med sig själv och sina känslor. Efter ett tag flyttade jag tillbaka hem, medan Christer behövde längre tid för att försonas med det som hänt.
– Jag var rädd för att Christers riktiga mamma en dag skulle komma och ta honom tillbaka, förklarade mamma för mig. Det var därför jag aldrig vågade ta honom till mig som mitt eget barn.
Mamma grät och skämdes. Gemensamt åkte vi sedan till Karin för att hämta Christer.
Christer närmade sig henne motvilligt och till slut omfamnades vi alla i en stor kram.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]
Nu kunde vi långsamt börja läka tillsammans och bygga upp ett nytt liv som mor,
son och dotter.