Lästips:RelationsproblemVänner för livetVår familjSkilsmässaFöräldraskap

Susanna tycker inte om julen: ”Jag känner mig utnyttjad av barnen”

05 dec, 2023 
Malin Eriksson
För Susanna har all press och stress förknippat med julen lett till att hon inte längre ser fram emot den.
Julen är tiden då vi umgås med familjen, och många ser fram emot att få rå om sina utflyttade barn. Menför alla är det inte lika roligt. Susanna känner att hon ibland hellre skulle vilja strunta i det: – Jag skäms över det.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Se också: 5 tips på hur du varvar ner under julenBrand logo
Se också: 5 tips på hur du varvar ner under julen

Vi matas av bilden av en idyllisk jul med familjen. Lyckliga far- och morföräldrar får tid att umgås med barn och barnbarn. Även om de flesta känner förväntan och glädje inför julen, finns det också många som med viss bävan ser fram emot den och till och med skulle vilja hoppa över den ibland. Så är det för Susanna, 55 år.

Hon har levt med barn i hela sitt vuxna liv. Hon fick sin förste son när hon var 20, och därefter har hon fått ytterligare fem barn. Hon blev tidigt ensam med dem.

På julen blir de vuxna barnen som små igen

I dag har alla barn flyttat hemifrån. Två av dem bor nära henne, medan de andra har flyttat till orter längre bort.

– Jag har alltid älskat att umgås med barnen, säger hon, och berättar stolt att hon i dag även har sex barnbarn.

Annons

Eftersom de flesta barnen bor långt borta träffas de inte så ofta, och julen blir därför den tid på året då alla försöker ses samtidigt.

– Vi är mestadels hos mig, Jag tycker egentligen att det är roligt, men det blir inte alltid det, säger hon.

Susanna förbereder julen långt i förväg, och fyller upp förråden av mat och godis. Redan dagarna före jul kommer barnen med sina respektive och egna barn.

Det är ändå alltid någon som inte blir nöjd

Även döttrarna som bor nära väljer att komma och sova hos henne. På många sätt tycker hon att det är roligt. Huset fylls av prat och skratt. Alla är glada att ses, särskilt som det händer så sällan.

Men tyvärr dröjer det inte länge förrän det blir tjafs om vem som ska sova var. Vissa rum är större, med egen kakelugn, och där vill alla sova.

Susanna brukar bestämma i förväg hur rummen ska fördelas och försöker vara rättvis, men det är ändå alltid någon som inte blir nöjd.

”Du har alltid älskat honom mer än mig”, eller ”Varför får hon alltid det bästa?” är sådant som hon får höra från barnen.

Annons

När de väl accepterat hennes beslut och kommit på plats går de och tar för sig av lakan och handdukar i hennes förråd som om de aldrig hade flyttat hemifrån.

Med alla barn och barnbarn blir det fullt hus hemma hos Susanna på jul, och alla förväntar sig att hon ska stå för allt, från mat till dekorationer.

Trots att de är hela 17 stycken ryms de att äta tillsammans allihop, men gör det ändå inte varje måltid. När de blir hungriga kan barnen gå och plocka i sin mammas kylskåp, och ta vad de vill ha.

– Jag njuter av att få bjuda, säger hon.

Hur mycket Susanna än tycker om att ha dem alla samlade, så kan hon tycka att de beter sig illa emellanåt.

– De blir som små barn igen så fort de kommer hem, precis som när de tjafsar om rummen, förklarar hon.

Susanna har sex vuxna barn, men ingen som hjälper till

Det är framför allt tre av barnen som aldrig bryr sig om att plocka undan efter sig. I köket ligger smulorna kvar på skärbrädan, och tallrikar och glas blir kvar på bordet. Maten blir lämnad framme och blir därför ofta förstörd. Och i badrummet blir blöta handdukar liggande på badrumsgolvet.

Annons

Allt det här blir irritationsmoment när de återgår till samma beteenden som de hade som tonåringar.

Något annat som skaver i Susanna är att de inte tänker på hur mycket jobb det blir för henne att tvätta alla sängkläder.

– Andra kanske också gör så hos sina föräldrar, men jag har ju så många barn, säger hon.

Vad gäller bråken om rummen tror hon dock inte att det skulle bråkats lika mycket någon annanstans.

– Man tycker ju att de skulle vara nöjda bara med att ha nånstans att sova.

Att vara den som förväntas fixa och ordna allting för alla både inför och på julafton kan göra att man lätt känner sig utnyttjad.

Det finns också en förväntan att Susanna ska ordna allt. Hon berättar om en jul när alla skulle komma hem som vanligt.

– Jag förberedde maten, vilket tar tid när vi är så många, men tänkte att det fick ta den tid det tog. Vi kunde ju hjälpas åt.

Annons

En av döttrarna arbetade och kom hem på eftermiddagen. Då bad Susanna henne att skala potatisen.

– Jag minns så väl hur sur hon blev. ”Jag trodde faktiskt jag skulle få komma och koppla av lite”, svarade hon mig irriterat.

Susanna inser att de flesta kvinnor servar i köket på jul, men säger att det inte gör det roligare. Hon skäms lite över att en del av henne hellre vill strunta i julen och kanske resa bort, vilket hon faktiskt också har gjort några gånger.

Det predikades om att ärva förfädernas missgärningar

Susanna märker också att saker som hände när barnen var små fortfarande påverkar.

– Det förflutna spökar, säger hon.

Hennes egen mamma var psykiskt sjuk och kunde inte riktigt ta hand om sig själv. Susanna har fått ägna mycket tid åt att hjälpa henne. Både hon och barnen har mått dåligt över det, och ibland även känt sig dömda i den frireligiösa kontext de befunnit sig i.

Där kom de andra familjerna till kyrkan klädda i fina kläder, och de äldre hade ett milt och fint sätt. Hennes mamma däremot kom med stripigt hår och skitiga kläder om hon inte hann hjälpa henne. I församlingen predikades det ibland om att ärva förfädernas missgärningar.

Annons

– Som små frågade barnen ibland om de skulle bli som mormor ”som de sa i kyrkan”, berättar Susanna, och säger att kyrkan på många sätt har gjort dem illa, även om just det budskapet väl var något annat egentligen.

Insikten om förväntningarna på henne fått Susanna att våndas inför julen varje år. ”Jag skäms, men en del av mig vill hellre strunta i julen ”, säger hon.

Både hennes mamma, hennes mormor och hon själv var också ensamstående mammor, vilket inte gjorde det lättare.

– Det var mycket skam. Både jag och mina barn har kallats för allt möjligt.

Med allt det här i kombination med att de var fattiga förstår Susanna att det var tufft för barnen. Samtidigt tycker hon att de nu när de är vuxna borde kunna släppa det som varit. De har trots allt fått mycket kärlek, och det har gått bra för dem.

Själv har hon gått vidare. I dag har hon en god ekonomi och har kunnat hjälpa barnen ekonomiskt med både husköp och andra större inköp. Hon har frigjort sig från sin mamma, och känner inte längre att det är hennes ansvar att ställa upp dygnet runt. Barnen tar däremot ofta upp saker från sin barndom när de träffas. Särskilt när de ses alla tillsammans vid jul ältas det mycket.

Annons

– Så här var det när vi var små, och bla, bla, bla… säger Susanna.

Hon minns särskilt en jul. Hon hade ordnat så att de hade en badtunna som de badade i ute på gården. Hon kände en enorm glädje över att få göra detta för dem. När de satt där började de gnälla på hur det alltid var så stökigt och kaotiskt hemma hos dem när de var små, utan att tänka på att Susanna haft fullt upp med att ta hand både om dem och sin sjuka mamma.

– Det kändes så tråkigt att det skulle komma en massa klagomål när jag hade hyrt en badtunna och vi skulle ha trevligt tillsammans.

Svårt att leva upp till förväntningar som ensamstående

Barnens ältande av barndomen tycker hon förstör julen, även om hon förstår hur de känner.

Susanna är medveten om att hennes känslor kring julen inte bara har att göra med barnen. De har även mycket att göra med hennes egna krav.

– Man vill ju ändå leva upp till sina egna illusioner och förväntningar.

Hon kan också se att det handlar om hela hennes livssituation. Som ensamstående mamma med sex barn var hon under deras uppväxt tvungen att arbeta mycket.

För många blir julfirandet fyllt av stress, något som lättast kan avhjälpas av att alla drar sitt strå till stacken, liten som stor.

I dag har Susanna en god ekonomi, men jobbar fortfarande mycket eftersom hon parallellt med sitt ordinarie jobb som HR-konsult också har startat upp egen verksamhet som grafisk designer. Det brinner hon verkligen för, men det tar tid och ork och i det har det byggts upp en frustration.

Annons

– Jag vill ju så gärna göra detta för mig själv, efter att ha levt bara för mina barn och hjälpt min mamma i så många år. Men kraven vid julen känns jobbiga när jag redan från början är så trött.

Efter intensiva dagar med hela familjen över jul vet hon också att de ensamstående döttrarna genast kommer att hänga på dörren och be henne vara barnvakt. Att ställa upp känns självklart, men hon konstaterar att det var något hon själv aldrig fick hjälp med.

– Jag har aldrig haft nån barnvakt, men jag ska passa mina barnbarn jämt.

Susanna har försökt berätta för barnen hur hon känner, men att prata med de ensamstående döttrarna är inte så lätt, för hon vet att de inte mår så bra.

Ämnet är känsligt. Även att prata om deras barndom möter motstånd. Hon upplever att de då gaddar ihop sig mot henne. Det är lättare att prata om det praktiska, om lakan och handdukar och mat som förstörs, även om de ändå fortsätter som förut.

Många har höga förväntningar på hur deras ansträngningar på julen ska tas emot, en dröm som ibland går i kras.

– Jag vill att de i allt detta ska känna att jag tycker om att vara med dem och gärna firar jul tillsammans. Men jag behöver ju också hålla ihop. Annars skiter sig alltihop.

Annons

Familjerådgivaren: ”Det är vanligt med konflikter”

Susanna är inte ensam om att uppleva hur julen kan bli en tid för både uttalade och outtalade konflikter. Anders Martinsson, socionom och familjerådgivare, berättar att det inte är något som är ovanligt. Att ge generella råd är svårt, för det gör stor skillnad om problemet bara rör själva julen eller om det handlar om relationerna överlag också. Men han menar att det till en början handlar om att prata med sina barn, precis så som Susanna försökt göra.

– Berätta hur det känns och var tydlig med vad det är som blir jobbigt, förklarar han.

FamiljerådgivarenAnders Martinsson säger att det inte är ovanligt med konflikter under julen. ”Till att börja med måste man prata med sina barn”, säger han, samtidigt som han betonar att föräldrar alltid är de som är ansvariga för relationen.

Han betonar att det alltid är föräldern som är ansvarig för relationen och måste vara den som räcker ut en hand. Om det ändå inte blir bättre får man helt enkelt fundera på om man kan stå ut med det som inte är bra, eller om man ska bryta helt. Risken för att det skär sig är annars ändå lika stor.

– I Susannas fall verkar det ju ändå som om de vill träffas och umgås. De bryr sig om varandra. Då kan det vara lite väl drastiskt att bryta kontakten helt.

Att göra som Susanna ibland har gjort, och välja att resa utomlands och strunta i att fira jul med familjen, kan vara ett annat alternativ. Det är ingenting att skämmas över, menar Anders, snarare tvärtom.

Drabbad av julstress? 5 tips för att må bättreBrand logo
Drabbad av julstress? 5 tips för att må bättre
Annons