Ulrika räddade James från heroin och hemlöshet

James har blivit drogfri efter att ha fått hjälp från Ulrika.

”Det bästa av allt att jag blivit drogfri, Ulrika har räddat livet på mig”, säger James. Foto: privat

Ulrika och Johan betraktar James som en del av sin familj. Ändå är det bara drygt ett år sedan de första gången stötte på honom då han satt i ösregnet och tiggde mitt i London. Han hade stinkande sår på benen och tom blick.
– Jag tänkte att han måste vara döende och beslöt mig direkt för att försöka rädda honom, säger Ulrika.

Ulrika Hansson Blomkvist vet inte om det var ödet eller en högre makt som bestämde hennes väg den där regniga, kalla lördagskvällen i London i oktober 2018 när hon kryssade mellan turisterna i West End i London.

Hon och maken Johan hade besökt en restaurang i område som de vanligtvis brukar hålla sig borta från, på grund av all trängsel.

– Vi hade bott i London sedan 2013 på grund av Johans jobb och vi trivdes jättebra. Men samtidigt såg vi mycket elände. Det är en stad med 14 miljoner invånare och som i alla storstäder finns det många hemlösa på gatorna, berättar Ulrika.

För det mesta försökte hon ha lite pengar i fickorna för att åtminstone ge något och hon ville visa att hon såg dessa människor. Att bara gå förbi var otänkbart.

Bensår på James, som till sist sökte vård tack vare Ulrika.

Ulrika hjälpte James att ta sig till läkaren med sina bensår. Foto: Privat

Även denna kväll satt och låg många tiggare i närheten av restaurangen, utslagna människor i ösregnet. Ulrika började dela ut något pund här och där, medan hon sa orden ”I'm sorry”.

Måste vara döende

Snart hade hon inget mer att ge och hon passerade de sista på raden. Men i ögonvrån var det något som fick henne att stanna upp. En man satt med benen utsträckta och tittade ner i marken. Han hade en lila mugg framför sig, men inga riktiga skor, inga vantar och byxorna var uppkavlade till knäna. Benen var nämligen täckta av stora, djupa och variga sår.

– Det var en otrolig stank, som en liklukt från honom. Dött ruttet kött.

De gick fram till mannen och Ulrika satte sig på huk.

– Min enda tanke var att han måste vara döende. Hon knackade honom på axeln, blicken hon fick var blank och uppgiven, men hon frågade om hon kunde hjälpa honom med något och han svarade att han gärna ville ha en kopp kaffe.

– Men jag insåg ju att det inte räckte och frågade om det fanns en läkare i närheten som han kunde gå till, säger Ulrika.

Varje steg fick honom att skrika av smärta

Mannen vars namn var James berättade att det fanns det på måndag. Ulrika sa direkt att hon skulle hjälpa honom dit, men först skulle hon komma tillbaka dagen efter med varma kläder.

– Jag var mest orolig för att han inte skulle leva tills måndagen och kände att vi måste rädda den här mannen. Johan höll med mig, vi kände oss båda illa till mods.

Dagen efter begav de sig tillbaka till gatan i London där de funnit honom.

Ebbas hemlösa pappa dog i en källarbrand: ”Ska inte få gå till på det här viset”

– Han tittade upp och sa förvånat ”ni kom!” Han hade inte trott att vi menade det vi sa, berättar Ulrika.

Där och då bestämde Ulrika att hon skulle åka dit och väcka honom dagen efter för att han skulle kunna ta sig till läkaren i god tid.

– Det var en overklig känsla när jag satte mig på tunnelbanan på morgonen dagen efter. Jag skulle ta en vilt främmande människa till en läkarmottagning.

Kunde knappt gå

När hon nådde fram till trottoaren där James låg och sov var det redan mycket folk i rörelse i London.

– Det var som två parallella världar.

När James fick se Ulrika sken han upp som en sol och sedan flög han upp. Då märkte Ulrika att det där med att ta sig till läkaren inte skulle gå enkelt. James kunde knappt stå på benen och varje litet steg fick honom att skrika av smärta.

– Vi fick lösa det genom att James hängde på mina axlar och vi gick sakta framåt. Han fick hjälp hos läkaren och kom ut med bandagerade ben och recept på antibiotika som han skulle ta fyra gånger om dagen för att såren skulle kunna läkas.

När jag fick höra att det var heroin blev allt svart

– Jag insåg att James enda chans var att jag hjälpte honom med detta, men jag undrade samtidigt hur det skulle gå till.

Ulrika fick helt enkelt vara på plats inne i London hela dagarna. Hon satt på ett kafé mittemot den plats där James tiggde ihop pengar till sitt knark.

– Jag förstod det ganska snabbt att det var drogerna som var orsaken till hans problem. Men när jag fick höra att det var heroin blev allt svart. Det var som om en rullgardin drogs ner, jag visste hur svårt det skulle bli att hjälpa någon med det problemet. Men sedan sa hon till sig själv: ”det här löser vi”.

Fick bra kontakt

Hon och James fick bra kontakt. Snart hade hon fått en bild av hans liv, både innan han hamnade på gatan och hur det såg ut för stunden.

– Efter en konflikt med sin styvpappa hade James lämnat hemmet 16 år gammal, berättar Ulrika.

Han var bostadslös, naiv och lättpåverkad och hade fastnat i drogmissbruk. När Ulrika hittade honom kretsade hela hans liv kring att tigga ihop tillräckligt varje dag för att kunna stilla sitt behov.

Ulrika börjar mer och mer förstå att bensåren aldrig skulle läka så länge James fortsatte spruta heroin i sig.

James håller upp en nyckel till sin bostad.

I mars 2019 blev James helt drogfri och fick mer hjälp av myndigheterna, bland annat med en bostad.

– Han hade inga blodådror kvar att använda i armar, mage och ben och då var det bara ljumskarna kvar, vilket är farligare och det förstör också blodtillförseln. Det är därför det inte läker när det blir sår, förklarar Ulrika.

Till slut var hon med honom när han köpte droger, men höll sig på avstånd.

– Vi ordnade också en billig telefon till honom så att han kunde skicka ett sms efter han tagit sitt heroin. Jag behövde veta att allt gått bra, ville inte förlora honom i en överdos.

En dag kom James med en överraskning. Han hade fått ett boende och det var något de kämpat extremt hårt för.

Jonna Sohlmér blev heroinist när kamerorna slocknat

– Jag tror att ju mer han hängde med mig desto mer insåg han vad han missade i livet. Jag hade också kartlagt hur mycket heroin han tog och visade honom att han egentligen klarade sig på mycket mindre än vad han trodde själv och då fick jag honom att hålla sig till den lägre dosen. Det fungerade jättebra.

Åtta gånger blev tre gånger om dagen. James följde också allt oftare med hem till Ulrika och Johan på helgerna. De spelade spel, tittade på film och lagade mat.

– Vi hade som krav att inga droger fick finnas i vårt hem och det löftet höll han.

Se också: Irene lämnade sina barn för att hitta sig själv

Det som verkligen ändrade allt var när James en dag inte lyckades hitta en blodåder alls.

– Då blev jag nervös för nästa steg är att ta sprutan i halsen och det är början på slutet. Men James kom ut till mig och sa att han skulle sluta injicera helt och börja röka heroin istället, trots att det inte skulle ha samma effekt.

Men just det att kicken uteblev gjorde att han tröttnade på drogerna och mirakulöst nog berättade han för Ulrika att han haft uppehåll en hel dag.

I maj 2019 blev James helt drogfri och fick mer hjälp av myndigheter. En ny bostad hittades där han inte behövde leva bland aktiva missbrukare. Vägen tillbaka hade bara börjat.

Han fick lära att raka sig och äta med kniv och gaffel

– Han kunde inte mycket och var ganska omogen. Han fick lära sig att raka sig och äta med kniv och gaffel. Efter en tid fick han jobb en halvdag i veckan på en 4H-gård och målet är att det ska bli fler dagar.

Cecilia tog sig ur livet som heroinmissbrukare

James vill också skriva en bok om sitt liv för att förhoppningsvis hjälpa andra.

– I somras åkte vi hem till Sverige och då fick han följa med. Han fick fira midsommar med oss, uppleva konstiga svenska traditioner och fiska. Men på väg tillbaka blev han stoppad i tullen. Det visade sig vara att han var efterlyst som försvunnen. Jag tänkte genast att det måste vara hans mamma eller syster, som han förlorat kontakten med när han flyttat till London.

Tacksam syster

Några dagar senare fick Ulrika kontakt med systern genom Facebook och hon var upprörd. Men efter att Ulrika skickat ett brev där hon skrev om allt som hänt James och berättade i hur dåligt skick han varit då blev hon istället tacksam.

– James inser att det kommer ta tid att återfå förtroendet. Han är besviken på sig själv.

Istället blev det Ulrika som åkte iväg för att träffa hans mamma och syster i södra England.

James sitter ute på gatorna i London med lindade ben.

När Ulrika och Johan hittade James kretsade hela hans liv kring att tigga ihop tillräckligt varje dag för att kunna stilla sitt heroinbehov. Foto: Privat

– Jag gillade dem båda två och hans mamma var underbar, precis som han berättat. Jag förstod också snabbt att allt James sagt varit helt sant. Trots sitt missbruk hade han aldrig ljugit, stulit eller betett sig illa.

– Hälsa James att jag älskar honom och är stolt över honom var det sista hans mamma sa till mig innan jag åkte hem igen. När James fick höra de orden var det som en tyngd som föll från hans axlar och allt blev bättre.

– Ibland känns det som att mitt möte med James var förutbestämt. Det är som att mitt liv fick en speciell mening den dagen han dök upp i ögonvrån och jag stannade där på gatan.

Ulrika och Johan tillsammans med James vid ett midsommarfirande.

I somras fick James fira midsommar med Ulrika och Johan. Foto. Privat

James ord om Ulrika: Hon räddade mitt liv

– När jag träffade Ulrika första gången såg jag ett vänligt ansikte. Hon lyssnade verkligen på mig och hon satte sig på min nivå. Jag hoppades på att hon skulle ge mig pengar.

– När hon sedan började hjälpa mig varje dag blev jag först misstänksam och rädd för att hon snart skulle lämna mig. Så kan jag känna än idag.

– Nu ett drygt år efter vi träffades är det bästa av allt att jag blivit drogfri. Ulrika har räddat livet på mig! Nu sitter jag här framför teven: frisk, varm och inte i en låda i jorden. Det är tack vare henne.

Vem är Ulrika Hansson Blomkvist?

  • Namn: Ulrika Hansson Blomkvist
  • Ålder: 46 år.
  • Bor: I en 30 kvadratmeters lägenhet i Wimbledon och i ett hus utanför Kalmar i Sverige.
  • Familj: Maken Johan, vuxna sonen Simon och James, 36 år.

Mer intressant innehåll hos allas.se: