Veronica var missbrukare: ”Min dotter dog av en överdos”

Veronica Petterson var missbrukare, dottern dog av en överdos.

Veronica Pettersson kämpade med missbruk under många år och kunde inte stoppa sin dotter från att gå samma väg.

Foto: Petra Älvstrand

Hon var själv missbrukare och till hennes stora förtvivlan gick dottern samma väg. Veronica önskar att ingen annan mamma ska behöva gå igenom samma smärta.

En liten, söt flickklänning hänger framme i sovrummet. Den påminner Veronica Pettersson, 49, om hennes förstfödda, dottern Sandra med de ljusa lockarna. Klänningen bar Sandra som barn. Hon finns inte längre, men Sandras dikter och fotografierna på den unga kvinnan hänger på bästa plats i lägenheten i Luleå.

Sandra finns ständigt nära Veronicas hjärta, hon tänker på henne varje dag och hon klär sig i dotterns tröja och mössa. Hon håller sin dotter så nära hon kan, trots att hon är så långt borta.

Sandra blev 24 år. Hon dog på ett medicinskt behandlingshem för drogmissbrukare.

Det var en stor sorg när Veronica insåg att dottern tog samma väg som hon själv.

Isabellas mamma var missbrukare: Många blundade

– Den här dikten skrev Sandra till mig. Den handlar om att hennes barndom varit tuff och att hon hade behövt mer kärlek. Hon var väldigt klok och bra på att skriva, säger Veronica.

Hon vet att Sandras och de andra barnens uppväxt inte blev den hon skulle ha önskat dem. Hon vet att hennes eget missbruk förstörde mycket för dem.

Veronica berättar att hon själv hade en kärleksfull uppväxt. Hon var duktig i skolan och spelade basket men var en försiktig tjej med dålig självkänsla. När hon drack alkohol första gången, i 15-årsåldern, var hon fast.

– Jag var en tjej som helst inte ville synas och höras. När jag drack blev jag starkare, jag vågade ta för mig och tyckte att jag mådde bra. I tonåren drack jag inte så ofta men jag var alltid den som blev fullast på festerna.

Tjuvrökte som tioåring

Veronica säger att hon i efterhand förstått att hon hade ett missbruksbeteende redan i unga år.

– Jag började tjuvröka fimpar i tioårsåldern och minns hur jag satt i skolan och längtade efter de där fimparna.

När Veronicas mamma upptäckte att dottern hade druckit blev det utegångsförbud, och Veronica, som hade stor respekt för sin mamma, lydde.

Veronica Pettersson förlorade sin förstfödda flicka. Hon dog av en överdos på ett medicinskt behandlingshem

Veronica Pettersson förlorade sin förstfödda flicka. Hon dog av en överdos på ett medicinskt behandlingshem

Foto: Petra Älvstrand

– Sedan träffade jag en tre år äldre kille. Han var den som alla tjejer drömde om och jag kände mig utvald och speciell. Han hade haft en tuff uppväxt, med droger och familjehem. Jag var jättekär, flyttade hem till honom och när jag var 18 och gick ut gymnasiet var jag gravid med Sandra. Mamma, som fått mig när hon var 18, önskade att jag skulle ha väntat men när Sandra väl föddes avgudade både hon och pappa henne.

Den lilla familjen flyttade till Göteborg, men Sandras pappa började dricka allt mer och när dottern var ett och ett halvt år flyttade Veronica tillbaka till Luleå med Sandra.

Se också: Zoe var missbrukare och sålde sex

– Jag var ung och ville gå på krogen och umgås med vänner. Jag tyckte att det var roligt att flirta med killar och få bekräftelse. Nu ställde min pappa upp som barnvakt och jag kunde roa mig. Tyvärr blev festerna många och min beroendepersonlighet blev allt tydligare, säger Veronica och berättar att hon alltid drack för mycket och alltid sa ”aldrig mer” efteråt.

Drogerna nummer ett – barnen tvångsomhändertogs

Men det blev mer, och drogerna kom in i hennes liv.

– Jag hade haschat redan som 16-åring och trodde nog att det var de enda drogerna som fanns i Luleå. När jag var 21 började jag med amfetamin, och jag var återigen fast direkt.

Nu levde och rörde sig Veronica hela tiden i missbrukarkretsar. Hon fick fler barn och när Sandra var sju flyttade hon till sin pappa, som börjat ordna upp sitt liv.

– För mig var drogerna nummer ett. Det är de alltid för en narkoman. När Sandras småsyskon var sju, fyra och ett år gamla blev de tvångsomhändertagna och placerade i familjehem. Det var den värsta dagen i mitt liv och jag hatade mig själv för att jag låtit missbruket gå så långt. När de hämtade barnen slet de hjärtat ur min kropp och jag vaknade till en mardröm varje morgon.

Veronicas dotter Sandra dog av en överdos

Sandras klänning från då hon var liten flicka hänger kvar som ett kärt minne.

Foto: Petra Älvstrand

Veronica fick hälsa på hos barnen och hon bestämde sig för att göra allt för att få tillbaka dem. Hon anmälde sig frivilligt till ett 12-stegsprogram och blev drogfri i många år. Nu fick barnaskaran komma till henne på helgerna. Sandra bodde fortfarande hos sin pappa och Veronica träffade henne regelbundet.

– När Sandra var 14 ville hon flytta hem till mig, det värmde mitt hjärta men det blev kaos. Hon var så fruktansvärt arg och besviken på mig och blev väldigt utåtagerande. Med all rätt. Hon ville straffa mig. Det slutade med att även Sandra fick flytta till familjehemmet där syskonen bodde.

Blev förtvivlad av dotterns missbruk

När Sandra var 16 år berättade hon för sin mamma att hon rökte hasch, något som gjorde Veronica förtvivlad. Hon försökte prata förstånd med dottern, men missbruket accelererade. Åren gick och Sandra började med amfetamin och utvecklade anorexi.

– Sandra skrev till mig att hon inte förstod sig på den här världen och skickade ett avskedsbrev redan två år innan hon dog. Hon bad mig lyssna på en låt för att förstå hur hon kände. Titeln var Is happiness just a word?

Sandra mådde allt sämre och Veronica höll på att gå sönder av att se sin dotter använda allt tyngre droger. Veronica kämpade för att hennes flicka skulle få komma till ett behandlingshem.

Vid det här laget hade Sandra diagnostiserats med atypisk autism, vilket gjorde att man valde att placera henne på ett medicinskt behandlingshem, något som Veronica är kritiskt till.

Alexandras förebild utsatte henne för sexuella övergrepp

– Hon fick mängder med narkotikaklassade mediciner. Sandra och en tjejkompis på behandlingshemmet åkte in till stan och bytte bort medicinerna de fått mot tyngre droger. På så vis kunde de fortsätta att knarka.

Hälsade på Sandra på behandlingshemmet

Veronica åkte ner till behandlingshemmet i Småland för att hälsa på Sandra och det blev en helg som fylldes av fina minnen som Veronica vårdar som dyrbara skatter.

– Vi solade, gick på stan och jag handlade nya kläder åt henne. Sandra lagade en jättegod middag åt oss och vi hade så roligt och mysigt. Sandra skulle snart få flytta till ett behandlingshem närmare hemmet och hon var så förväntansfull.

Men Sandra hann aldrig flytta hem igen.

En vecka innan Sandra skulle skickas till Norrbotten hittade en annan patient henne livlös i fotändan på sängen. Hon och några vänner hade tittat på en film tillsammans. Sandra hade tagit för mycket droger och dog av en överdos.

– Jag var på mitt städjobb när jag fick veta att polisen sökte mig. Jag åkte hem och genom fönstret såg jag polisen komma, tillsammans med en präst. Innan de hann säga ett ord skrek jag ”neeej!”

Veronicas största skräck hade alltid varit att dottern skulle begå självmord, eftersom hon var så destruktiv och kände sig så sviken. Veronica stryker bort en tår när hon säger att det är en slags tröst att Sandra inte medvetet tog sitt liv.

– Hon lämnade inga brev efter sig. Sandra somnade in ovetande om att hon aldrig skulle vakna igen.

Smärtan hon lämnade kvar hos sin mamma är obeskrivlig.

– Det är hemskt att tänka på den där aldrigheten. Vi ska aldrig träffas igen, aldrig kramas, aldrig ens bråka med varandra. Jag ville veta allt hon gjort och sagt under sina sista timmar i livet och ringde ofta och pratade med vännerna som varit med henne den där kvällen.

Missbruk blir snabbt ett helvete

Men det gick inte bra för vännerna heller. Mannen som hittade Sandra avled bara några månader senare i en olycka och tjejkompisen hittades livlös i sin utslussningslägenhet.

– Tre unga vänner på samma behandlingshem fick sätta livet till den sommaren, säger Veronica.

Som före detta drogmissbrukare vet hon hur lätt det är att fastna i drogträsket och hon önskar att inte några ungdomar skulle lockas av det.

– I början är det roligt, men du är fort fast i helvetet. Nu blir jag hög på att vara drogfri och planerar att plugga. Drömmen är att utbilda mig till socialpedagog. Jag vill arbeta med unga människor. Jag vill göra vad jag kan för att de inte ska hamna snett.

Dölja missbruk: Ulrika försökte gömma alkoholvanorna på jobbet

Veronica säger att hon orkar leva vidare för att hon måste. Hon har andra barn och hon värnar om sin relation till dem. Sandra får hon aldrig tillbaka, men hon ska göra vad hon kan för att stötta de som finns i livet. Och minnet av Sandra lever för alltid kvar. Veronica pratar gärna om sin förstfödda dotter.

– Sandra var väldigt lätt att tycka om. Hon hade världens största hjärta och månade alltid om sina syskon. Hon var konstnärlig och tecknade, skrev dikter och spelade instrument på gehör. Hon var en jättefin tjej som aldrig fick det liv hon förtjänade.

Det här är Veronica

Namn: Veronica Pettersson
Ålder: 49
Bor: Luleå
Familj: Tre barn utöver Sandra som gick bort, 24 år gammal

Läsarberättelse: Jag upprepade min mammas misstag

Dricker vi mer på hemmakontoret?