Wictor fick en stroke - 17 år gammal

Porträtt Wictor som fick stroke vid en stam.

Anna Olofsson

Hösten 2020 förändrades Wictors liv på bara några sekunder. Han fick, endast 17 år gammal, en stroke.
Han bestämde sig direkt för att kämpa för att komma tillbaka till ett fungerande liv.

Wictor Strand, 19 år i dag, studerar första året på samhällsvetarlinjen på Mittuniversitetet i Sundsvall. Han jobbar extra som lärare, är politisk engagerad och umgås med sin familj, fästmö och vänner på sin fritid.

Hans pigga ögon utstrålar livsglädje, närvaro och positivitet.

Det går inte att ana att han för drygt ett år sedan fick en stroke, där ingen visste hur det skulle bli.

– Vi är tacksamma att allt har gått riktigt bra för honom, det hade kunnat sluta så mycket värre, säger mamma Sara och sätter sig bredvid Wictor som tar fram sina journaler och börjar berätta hur det var den där lördagen när livet tvärvände.

Det var inget konstigt, jag brukar vara trött på helgerna.

Wictor var ensam hemma i huset, hans familj var i stugan strax utanför Liden, ett par mil från bostaden.

Han vaknade vid 10-tiden, klev upp, åt frukost och kände att han var trött. Eftersom han inte hade något inbokat, gick han och la sig igen.

– Det var inget konstigt, jag brukar vara trött på helgerna.

Wictor fick dubbelseende

Han vaknade igen vid 12-tiden, klev upp och hann gå tre meter när känslan kom inom honom, att något smällde till. Hans syn på vänsteröga blev påverkad, första tanken var att han fick ett blodtrycksfall.

– Men eftersom det inte gick över, då trodde jag att det var migrän, för det brukar jag få ibland.

Wictor la sig ner på hallgolvet och väntade att det går nog över, men dubbelseendet gick inte över.

Dubbelseendet gjorde att jag inte kunde se vart jag skulle trycka med fingrarna.

Han tog fram sin mobiltelefon som han tur var höll i handen. Han kunde inte se siffrorna, utan fick använda röstfunktionen och via den lyckades han ringa till sin mamma.

– Min hjärna fungerade, men dubbelseendet gjorde att jag inte kunde se vart jag skulle trycka med fingrarna.

Madelens yrsel var en stroke – hittades medvetslös i badrummet

Mamma Sara tog emot samtalet och bedömde att det inte var akut, hon bad Wictor ringa 1177 och höra av sig till henne och pappan när han visste något mer.

Wictor gick mot badrummet och satte sig ner på toalettstolen och ringde 1177, men fick vänta i 40 minuter, och han kom aldrig fram för samtalet bröts.mmSara blev orolig när hon inte hörde något från honom, och ringde upp Wictor.

– Då hörde jag på hans röst att han sluddrade och inte lät som han brukar. Jag blev rädd och insåg att det inte var migrän, som även jag trodde.

Skrek rakt ut

Sara bad Wictors pappa, Donny, att ringa 112 och be dem skicka en ambulans hem till Wictor, och samtidigt ringde hon till sin mamma som bor ett par minuter från dem, och frågade henne om hon kunde åka hem till Wictor.

Sara minns att hon kände sig orolig, rädd och stressad och när 112 började att ställa en massa frågor, brast allt.

Mor och son på en bänk.

Mamma Sara berättar att hon bröt ihop och var tvungen att gå ut.

Anna Olofsson

– Jag skrek rakt ut, men skicka en ambulans till honom. Hur svårt kunde det vara.

Efter samtalet satte sig Sara och Donny i bilen och körde hem till Sundsvall och under tiden hade mormor kommit hem till Wictor.

– När mormor kom kunde jag knappt gå, men jag lyckades på något sätt ta mig fram till dörren och öppna den.

– Det var tur, annars vet vi inte hur det hade gått, säger Sara.

Wictor minns att hans mormors första tanke var att han var full eller påverkad av något eftersom han sluddrade, vinglade och stapplade fram.

Filippa, 16, fick en stroke

När ambulansen kom fram kunde inte Wictor prata, hans röst var grötig och ena sidan av ansiktet hängde. Han klarade inte att ta på sig strumporna själv, inte att gå ordentligt eller hålla balansen.

– Mamma berättade att hon upplevde att ambulanspersonalen inte tog Wictors tillstånd på allvar, utan att även de tänkte att han är väl påverkad av något. Hon hade fått säga till flera gånger, berättar Sara.

Mamma fick panik

När Sara och Donny kom fram till sjukhuset hade ambulansen redan kommit fram och Wictor som låg i ett undersökningsrum.

–Det var då jag insåg att det var något väldigt fel med honom, säger Sara.

Hon minns att hon fick panik när hon såg hur dålig han var. Hans ögon var rödsprängda och han kunde inte fokusera blicken.

Jag fick en hemsk känsla av att det inte skulle gå bra.

– Jag bröt ihop och klarade inte av att vara där inne, så jag fick gå ut och sätta mig utanför med en sköterska. Jag stod inte ut med att vara kvar utan var tvungen att gå ut till bilen. Jag fick en hemsk känsla av att det inte skulle gå bra.

Wictor fick genomgå en rad undersökningar på sjukhuset och efter att ha gjort både magnet- och skiktröntgen kunde man konstatera att Wictor fått en stroke. Nu kom mamma Sara tillbaka, hon ville vara med Wictor.– Det första dygnet är kritiskt, för det finns risk att det kommer en ny stroke. Det var hemskt att se hur dålig han var.

Sara berättade att Wictor var trött och att han bara ville sova och hon fick mata honom för att han skulle få i sig mat.

– Synen kom tillbaka samma kväll och jag minns att jag var väldigt trött.

Wictor blev kvar ett par dagar på sjukhuset tills läkarna ansåg att han hade återhämtat sig tillräckligt bra för att kunna åka hem. Anledningen till att han fick en stroke, trots att han var så ung, var för att han har ett medfött fel på sitt hjärta, ett hål mellan förmaken i hjärtat. Och om det inte sluts tätt, ökar risken för en stroke, och det var det som hände Wictor.

– Så fort jag återhämtat mig så skulle jag bli opererad i Umeå.

Wictor var själv inte rädd

Tiden hemma var att vila, och att ta det lugnt.

– Det var jobbigt, jag ville hänga med i det som hände runt om kring mig, men samtidigt insåg jag att det fanns inget jag kunde påverka, säger Wictor som också berättar att under den tuffa perioden var han faktiskt inte rädd.

– På något sätt accepterade jag att jag drabbats av en stroke och nu var det att fokusera på att komma tillbaka.

Då kände jag mig ledsen och känslan av hopplöshet kom över mig

Men, det var inte riktigt över än. Efter ett par veckor fick Wictor åka till Umeå för att operera och täppa igen hålet i klaffen. Och man sa att det var en lätt operation och han blev lovad att få åka hem efter ett par timmar.

Men för Wictor blev det inte riktigt så lätt. Det ville inte sluta att blöda efter operationen och han fick stanna kvar ett dygn.

– Då var jag less, riktigt less och kände mig ensam.

Anette fick en stroke: Min dotter fann mig förlamad i duschen

Han skrevs ut dagen efter och åkte hem, men redan samma kväll började det blöda i såret och han fick åka in till akuten på Sundsvalls sjukhus.

Där blev han inlagd på strokeavdelningen och den tiden var tuff.

– Då kände jag mig ledsen och känslan av hopplöshet kom över mig. Jag låg där som 17-åring, ensam och tillsammans med bara äldre personer.

Nästan helt återställd

Efter tre dagar slutade det blöda, Wictor fick åka hem och nu tog han det lugnt.

Sara och Wictor promenerar vid stranden.

” Såhär i efterhand förstår jag att jag gjorde rätt val när jag bestämde mig för att fokusera på livsglädjen”, säger Wictor, här på promenad med mamma Sara.

Foto: Anna Olofsson

Han berättar att han i dag är nästan helt återställd, det enda han kan uppleva är en hjärntrötthet.

Wictor måste planera för att se till att det blir tillräckligt med vila emellan sina aktiviteter.

För honom har det hela tiden varit viktigt att känna glädje, värme och att fylla livet med roliga saker. Och inte stänga in sig och bli deprimerad.

Jag tänker inte på det heller, jag tar en dag i taget.

– Såhär i efterhand förstår jag att jag gjorde rätt val när jag bestämde mig för att fokusera på livsglädjen. Jag är också så himla tacksam att allt gick bra, för det hade kunnat sluta så mycket värre för mig.

Rädslan för att han ska drabbas av en stroke igen är inget han tänker på.

– Nej, jag skulle bli tokig om jag går och oroar mig.

Det här är Wictor Strand

Ålder: 19 år.

Familj: Mamma, pappa, lillasyster och fästmö.

Gör: Studerar på universitet och jobbar extra som lärare. Är politiskt engagerad.

Hans mål är att komma tillbaka så mycket han bara kan, dit han var innan han drabbades av stroken. Men om det blir så vet ingen.

– Jag tänker inte på det heller, jag tar en dag i taget, säger Wictor.

Mamma Sara återkommer ofta till att hon är glad att allt gick bra och tanken har funnits där, om inte Wictor ringde henne, vad hade hänt då?

Wictor vid stam

Wictor Strand har kämpat sig tillbaka.

Anna Olofsson

– Det känns svårt att tänka på hur hade det kunnat gå. Vi är lyckliga att Wictor lever och är så pass bra som han är.

Ett råd Wictor och Sara ger till andra som drabbas är att ta emot all hjälp som finns att få.

– Och att hitta någon att tala med, det hjälper mycket. Jag pratade med en psykolog om det jag var med om.

Efter stroken bestämde Wictor sig för att tänka positivt och kanske är det just den inställningen som hjälpt honom att bli nästan återställd.

Se också: Nicolas, 4, överlevde tack vare annat barns hjärta:

5:18

Efter reklamen: Nicolas, 4, överlevde tack vare ett annat barns hjärta

(5:18)

– Jag skulle inte orka med mig själv om jag var negativ att gå och tänka på dåliga saker stjäl energi och sån är inte jag.

Fakta: Stroke

Stroke kommer ofta blixtsnabbt och inte sällan helt utan förvarning. Från att ha varit helt frisk får personen inom loppet av några sekunder eller minuter påtagliga symtom.

Det händer också att spåren av stroke växer fram stegvis under ett dygn eller ännu lite längre tid. Vid minsta misstanke om stroke – ring 112!

Symptom:

  • Förlamning, kraftlöshet eller känselnedsättning i en kroppsdel
  • Talsvårigheter
  • Svårigheter att förstå vad andra säger
  • Synstörning
  • Yrsel
  • Kraftig huvudvärk


Källa: Hjärt-och lungfonden.